Aftonbladet – 29 december 1835, sida 1

D:LIGENCE TILL UPSALA, afgår Tisdagar, Oosdagar, Fredagar och Lördagar kl. 9 f. m. från Kastenhofs-Källare; återgår f.ån Upsala till Stockholm samma dagar och tid RA MUR SAD Nn FEN RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Ehuru något sent, anser Red, sig likväl icke kuana underlåta att redogöra för den sista debattea. på Riddarhuset, i frågan om KonstitutionsUtskottets pluralitets försök att göra sig oberoende KOR af Ståndens grundlagsenliga föreskrifter. Vi börja såledessi dag med Grefve Björnstjernas förträffliga yttrande, hvaraf likväl det första stycket torde kunna utelemnas, Att Juryn, der skriftställaren dömes af Medborgare, bvilka dela lika intryck, lika känslor och till och med lika fördomar med honom, lemnar en större borgen för -yttranderättens helgd, än domstolsjurisdiktionen möjligen kan göra, är erkändt i alla de läeder , der tryckfrihet eger rum, och borde således äfven varit kändt af Utskottet; och då Tryckfrihet innebär en af de strängaste kontroller på all offentlig myvodighet, måste mera oväld och sjelfständighet väntas hos en bland Folket vald Jury, än hos den off:ntliga myndighetens egnva organer, hvilket Utskottet äfven bort inse. Att tankens alster, lika skiftande och obegränsade som fantasiens verld, icke kunna behandlas efter de skarpa ock obehagliga formerne af en Juridisk Codex, är ögonskeoligt. Att Domaren, van att i sitt Embetes kall alitid tillämpa lag efter bokstaf, då jurymannen eger att bedömma mera syftet, mera andan, mera meningen, än bokstafven, icke ömsom kan sätta sig den ena dagen i Domarens ställning, den andra i Jurymeannens, är naturligt. Att deraf skall följa att han fäller, då han bör fria, eller: friar då han bör fälla, är lika naturligt. Att Domstolarne derigenom. förlorade sitt anseetide, sitt förtroende hos folket, vore en gifven följd; och hvad ännu värre vore; Domstolarve skulle i samma mån de fällde elier friade skrifter af olika politisk tendens, erhålla en anstrykning af partianda och politisk färg, i högsta grad skadlig för deras anseende och karakter af Lagens oböjliga tolkare. Men om allmänna Domstols-jurisdiktionen i tryckfrihetsmål, af här uppgifne skäl, är skadligt för yttranderättens helgd, så lemnoar den tillika å andra sidan icke någon tillräcklig borgen mot yttranderättens missbruk, hvilka, i tryckfrihetens eget intresse, på allt vis böra afböjas. Huru lätt kan ej en författare medelst ironiens, satirens eller det öfverdrifna berömmets skarpa vapen undgå allt ansvar inför en Domstol, som endast kan följa uttryckets obemantlede mening, då Jury eger rättighet ingå i den verkliga. Men denna rättighet att frångå den obemantlade och tyda den verkliga meningen, kan väl lemnas åt en af Medborgare sammansatt nämnd, men alldeles icke åt en Domstol, som, ehuru aktniogsvärd den än må vara, befinner sig i de helt andra omständigheter att vara tillsatt af Styrelsen och i fortfarande tjensteförhållanden till henne. Men en ävnu större svårighet mot öfverlemnandet af Tryckfrihetsmålen till behandling af allmän Domstol, består deruti, att tryckfrihetens farligaste missbruk icke äro desom begås emot S-yrelsen, ty de finna sitt korrektiv inom tryckfrihetens eget sköte, der anfall och försvar stå lika fria, utan de äro sådane, som begås emot det en skilta lifvets förhållanden och blottställa dessa för en Publicitet, under hvars domsrätt de icke höra. Här består nemligen missbruket icke allenast i spridandet af osanning ; det består äfven i spridandet af sanning. Båda göra skandal, hvilken, om äfven vederlagd, ofta likväl icke kan utplånas ur allmänhetens sinne. Men mine Herrar! huru kan sanving straffas af Domaren, som vid alla andra tillfällen just har att leta efter sanning? Hos Jurymannen deremot (åtminstone i de länder, der Juryn vunnit burskap, såsom i England och NordAmerika) står öfvertygelsen fast, att libell kan statueras äfven af, till offentligheten öfverlemnade, sanna och verkliga förhållanden, hvilka , tagna ur det enskilta lifvets förtroliga krets, tillhöra religionens och moralitetens domsrätt, men alldeles icke publicitetens. I nämnde länder straffar Jury sådone, oaktadt på verkliga förhållanden grundade, tryckfrihetens missbruk , lika så väl som om uppgifterne varit fullkomligen osanvfärdiga. Desse Juryinrättningens stora företräden , äfven i dess tillämpning tilliryckfrihetsförbrytelser, äro erkände, icke allenast af alla politiska, utan äfven af alla iuridiska