Aftonbladet – 23 december 1834, sida 1

plena, nemligen fyra förmiddags och 3 eftermidiags, hvilka alla uteslutande uppogos utaf en distusion rörande det af Bevillnings-Utskotuet, uti Betänkanderne N:r 29 och N:r 45, uppgjorde förslag ill tulltaxa, och grunderne för densamma. En . konsekutiv relation af de uti den mer än två och !rettio timmar fortgående diskussionen förekommande debatter öfver spridda artiklar i samma taxa, skulle under en längre tid, upptaga en alltför stor de! af Tidningens utrymme och måhända trötta flere at våra läsare, ehuru de olika åsigterne, å ömse sidor, förfäktades med lika mycken skicklighet, som ifver. Vi upptaga derföre endast en och annan del deraf, hvarigenom, såsom vi tro, tillräck!ig kännedom vinnes om de åsigter, hvilka inom Ståndet i denna vigtiga fråga, varit gällande. Uti första punkten åf Betänkandet N:o 45, hade Utskottet. med frånträdande af hvad det i N:o 29 yttrat, tillstyrkt Rikets Ständer att utur tulltaxan utesluta ordet förbud. Herr GRAPENGIESSER, som inom Utskotttet reserverat sig emot denna punkt, åberopade sin reservation och förkastade, på de deruti upptagne skäl, denna punkt. 14 Herr. HOLM åberopade Herrar Arnbergs och Grapengiessers Betänkandet åtföljande reservationer, och ansåg prohibition ännu böra bibehållas. Han beklagade att lurendrägaren ej allmänneligen ansågs straffbar; men ville derföre ej rösta emot förbuden, em han önskade bihehållna för artiklar, dem han förbehöll sig att framdeles under detalj-diskussionen uppgifva. Herr BÅÅTH biträdde Hr Holms menisg. Ämnet var af den vigt för våre fabriker och näringar, att talaren stulle anse sig fela som representant, om han ej uttalade sin öfvertygelse i ämnet. Han vore blott konsument, och det borde följakteligen ligga i hans intresse att få så stor konkurens som möjligt; ty ju större konkurensen är, desto lägre blir, priset. Men Hr B. kunde ej låta det allmännas fördel stå tillbaka för det enskiltas. Borttagande af prohibiliva lagar skulle medföra skada för fabrikerne. Man åberopar för prohibitivernes alfskaffande, exempei ifrån Evgland, Tyskland m., fl. Desse exempel passa ej hit. Om den fria utförseln vore en fördel för desse länder, hvilket talaren betviflade, så måste man härvid betrakta desse länders lättare kommunikations-tillfällen, deras täta befolkning och det ringa afstind emellan dess städer, jemförelsevis med Srverge, der man ofta har trettio mils afstånd och mera mellan städer. af någon betydlighet i handelsväg. Om Utskottetprincip blefve antagen, så skulle viblifva öfversvämmade af utländska varor, fabrikerne gå under och utländningen inom få år ha oss i sina händer. Denne kan då bestämma sine priser, så höga han vill, emedan ban vet att vi måste köpa af honom, och Sverge skall nödgas blifva en afnämare af hvad vi bordt tillverka. Det vore sannt att vi ej kunde i pris täfla med utländningen; men vi kunna tillverka en, med bans, i godhet, fullt jemnförlig vara. Herr HESSLE: var ej förundrad att höra de olika tankar, som i detta ämne izom Utskottet yppatss. Det var mindre 1ätt att, innan Utskottet uppgjort tulltaxan, afoöra huruvida förbud borde uti densamma finnas eller icke. Denna fråga borde ej afgöras förr än taxan blifvit i detalj, genomgången, För enskilt del kunde talaren ej finna skäl till bibehållande i tulltaxan af ordet förbud; men om denna taxa, sådan den finnes föreslagen, skulle blifva antigen, ansåg Hr H. ordet förbud rätt så serna kunna bibebållas, som bestämmelsen af 50 å 100 procents tull för åtskillige artiklar; ty de vo10 derigenom indirekt förbiudna. — Alla bandtverksvaror hade en längre tid varit till införsel, emot låg tull, tillåtne, och deremot har man ej hört, knappt en enda röst höjas; men så soart fråga uppstår om fabriksvaror, då yrkades förbud. Talaren kunde ej fatta vådorne af förbuds upphäfvande, och yrkade att denna del af Betänkandet ej måtte framställas till afgörande förr än sjelfva tulltaxan blifvit punktvis genomgången. Herr LEFFLER kunde ej gilla Utskottets princip. Det vore orätt att borttaga förbud; hvarigenom en mängd utlänvdska luxartiklar, till landet: skada, skulle blifva införde. Förenade sig 1 öfrigt med Hr Bååth. j Herr JUSTELIUS förenade sig med Hrr Holm, Hessle och Leffler. AO. DETRER Kbhoaus fan redan frannit att Rin