Aftonbladet – 17 december 1834, sida 2

Såsom ett uttryck af opinionen i landsorten angående åtskilliga af Riksdagens resultater synes nedanstående bref från VesterGöthland, infördt i Skånska Korrespondenten, förtjena att meddelas äfven åt våra Läsare: De stora anspråk på Representationens benägenhet att bezilja anslag och de djerfva tankar om deskattdragandes förmåga att bära ökade bördor, som visade sig genast vid början af innevarande Riksdag, kunde icke annat än framkalla oro och fruktan i hvarje eftertänksam menniskas sinne, och gifva anledning till det misstroende, hyarmed man sett Representationen möta hvarje ny proposition, som förde anslag i skölden. Under vexlande känslor af fruktan och hopp har man här följt Riksdagens förbandlingar. Att vi darrat för hvarje omröstning, som angick anslag, kan man finna af det tillstånd hvari vi befinna oss, efter missväxt och hårda år hemsökta af för ödarde landsplågor, pestsmitta bland menniskor och boskap, vådeldar i stad och skogar c. Men sedan det nu så långt avancerat med Riksdagen, att ökad bevillning blir en oundviklig följd, kan man icke undertrycka hvad mani sitt hjerta tänker. Vi hade, sanning att säga, väntat oss helt andra resultater. I vår enfa!dighet, hde vi gifvit vår Riksdagsman speciella uppdrag, att använda all sin förmåga för att söka tillvägabringa en lindring i de bördor som redan hårdt nog tryckte det arma folket, sarat uttryckligen ålagt honom att icke lemna sin röst för nya anslag och dymedelst lägga sten på börda; de;jemte skulle han motverka Riklets skuldsättning genom lån. Detta jemte mycket annat såsom representatiopsförändrirg m. m., hade vi på förhand länge talat om, resonnerat öfyer och hoppa:s. Vi veta ock, att han varit sina föresatser trogen, emedan han hvarken är gourmand, eller fiker efter någon bländande ära, men hvad vill en och annan uträtta bland den röstande mängden och hvad positivt kan ett eller två Stånd uträtta emot två, som ständigt hålla tillsamman? Något positivt har vår Riksdagsman derför icke kunnat verka, dock respekteras hans goda vilja. Man förvånades öfver den vid Riksdagens början