Aftonbladet – 17 december 1834, sida 1

na, likasom tackjernet redan blifvit det. Detta bestriddes af Grefve Posse, som yrkade bitall till Utskottets betänkande, och:trodde, att på detta sätt skulle: Regeringen steg för steg kunna nalkas målet: en fullkomlig frihet i handel; ett system, hvars nytta Grefven visade vara stödd på erfarenheten. Hr af Billbergh talade i samma syftning, ådagalade lättbeten att ecludera ett tullsystem, som var bygdt på förbud; och ansåg en skyddsvull bättre uppfylla ändamålet. . Frih. .Kantzou -begärde äfven bifall till: betänkandet och opponerade sig, mot det onaturliga förbudssystemet. ij Frih. Boye uppträdde nu åter till sitt försvar emot Grefve Posse. Gsoefvem;ihade åberopat en er-farenhet, som ej existerade, och wille att man skulle antaga ett falskt sätt. att sluta. I närvarande fali gafs intet steg för steg; man hade ej annan utväg, än att upphäfva eller bibehålla förbudssystemet. Det senare vore ett hårt slag, som ej allenast skulle träffa fabrikerne, utan äfven jordbruket. Friherren ansåg sig för öfrigt, då det gällde bans öfvertygelse, äga fullkoml:g frihet att uttala den, äfven emot Regeringen. : Grefve FERSEN. Frågan delade sig i tvenne afdelning: besk attningsärendet och den ekonomiska lagstiftningen som låg hos Konungen. Grefven förundrade sig öfver, att Frih. Boyeicke ville hämta något stöd från erfarenheten, hvilket likväl förklarades deraf, att Friherren ej sträckte den längre tillbaka än till 1823. Före denna tid hade ett oinskränktare förbudssystem existerat. Hrad som timåt sedan nämnde år, borde vara en ledare för Ständerna, att vidmakthålla det då fättade systemet, som tydligen medförde förkofran. Fabrikerna befordrades bäst genom täflan, icke genom ett förbudssystem; som underhöll: deras sorglöshet. Hvad tanka skulle man väl fatta om representationen, i fail hon pu ändrade åsigter? Grefven förenade sig slutligen med -Grefve Posses yttrade mening, att man borde steg för steg söka nalkas målet. Frib. KLINGSPOR ansåg det bättre, att äga inga fabriker, är sådana, som skulle uppehållas genom förbud och konstlade anstalter; erinrade om uselheten i stora fabriksstäder, kontrasterande mor välmåga i de länder, som grundade sina näringar på råämnens utförsel, och genomgick i korthet de allmänna principerna för en liberal och statsenlig statshushål!ln.ng. Grefve POSSE bedömde Frih. Boyes yttrande sora ett mästerstycke i konsten, att, i brist af skäl af vända uppmärksamheten från ämnet, men erindrade huru fabrikerna egentligen förkofrats, först efter 1823, då det friare handelssystemet vidtogs. Herr CEDERSCHIÖLD tillstyrkte bifallåt betänkandet, ehuru svårt det:a torde blifva, sedan Ridd. och Adeln gjort ett undantag med tackjernet, erindrade om förbudens onytta, då det ej var svårt att, i trotts af dem, erhålla utländskt kläde, och buru man beräknat, att de Svenska sidenfabrikerne ej tillverkade femtedelen af landets behof af denna vara. Frih. CEDERSTRÖM yrkade äfven bifall till betänkandet. Herr v. HARTMANSDORFEFF talade återigen i mosatt and. Det vore nyttigt för landet att äga personer, som skaffade landtmännen afsättning på deras varor, en afsättning, som fabrikerne beredde dem. Den fria handeln var en theori, uppgjo:d af liberala författare, men talaren beklagade, att denna theori ingevstsdes blifvit efterlefd, (22) icke ens i dessa författares fädernesland, såsom England och Norra Amerika. Man borde ej lemna våra svaga näringar till spillo för andra länders högre uppdrifna konstflit. Det vore ej så omöjligt att finna ärliga män vid tullverket och hallrätterne. Ett skydd genom förbud vore att föredraga framför lagarne mot tullförsnillning, Fabrikernas uppkomst sedan 1823 borde icke tillräknas ständernas blotta ord, bvilka man påstått skolat verka så mycken förskräckelse hos fabrikanterne, att de derigenom blifvit betänkta på förbättrade tillverkningar, utan deri att ett bättre tullsystem och noggrannare kontroller blifvit införda efter år 1823. Fabrikerna borde icke tvingas att ligga nere. af sorglöshet om deras förkofran hos RB. St. o. s. V. Herr LEFREN yttrade sig i samma syftning. Någon täflan kunde icke äga rum hos näringarne, när man bakbundit deras händer genom hindren för täflan inom landet. Man borde ej nu oförstånIa lacca handan n2 PT FORE I Eg på FIRE Ga