Aftonbladet – 15 december 1834, sida 3

Ibland de mest besynnerliga exempel af s. k. fixa idger, torde förtjera anföras hvad en Enge!sk tidning med sista posten berättar om en fyratioårig, för öfrigt ganska hygglig fru af medelklassen, hvilken nyligen fått i sitt hufvud, att hona är ena Aöna. Man känner ingen annan orsak till denna vidunderliga inbillning, än att hon allt ifrån ungdomen visat en särdeles kärlet för höns, och omgifvit sig med sådana, äfvensom tilläfventyrs, att hon i all sin tid haft en hönshjernas cch för någon tid sedan, då böken hade tagit bort några kycklingar från henne, hade hon börjat gå omkring i rummen, kackla och locka med samma läte som hönsen, samt i allt imitera en höna, så mycket som det var möjligt för ett tvåbent djur utun fjädrar.? När hennes slägtingar vilja taga henne ur sin villfarelse, blir hon högst svårmodig, hoppar .och flaxar med armarna och afgifver så skärande läten, att de verkliga hönsen kunna gråta deråt; men när man går in hennes vurm och kallar henne Pullan, bliv hon