Aftonbladet – 12 december 1834, sida 1

Följande yttrande af Anders Danielsson, uppläst i Bonde-Ståndet, då frågan om undsättningskreditivet der förevar, torde icke behöfva några kommentarier för att ådraga sig Läsarens uppmärksamhet: Jag kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten på det stora misstag, som ligger till grund för detta Betänkande nemligen: Undsättnings-anstalternes beroende af Regeringen. Det är hög tid, att Svenska folket åter försätter sig utur detta beroende och att å ena sidan spanmålshandeln, såsom näringsgren försättes i den frihet och säkerhet den bör åtnjuta, samt å andra sidan den verkligt nödlidande skyddas genom locala och menskliga fattigiagar. Emellan ytterligheten af brödlöshet och ytterligheten af spanmålshandelns undanhållna lager, står visserligen vid inträffande missväxtår en klass jordbrukare, som behöfva utsädes-spanmål; men det inses lätt, att dessa äro, om de rätt förstå sitt intresse, mer belåtna att sjelfve förena sig om upphandlingen af den säd, som passar för deras jord och som de kunna få för billigaste köpet, än att i kronans magaziner eller af dess privilegierade missväxt-leverantörer emottaga, till priser som skola betäcka de administrativa öfverkostnaderna för en vara, som oftast icke är tjeniig till utsäde. Det är besynnerligt att 18:35 års allmänna magazins-system, åsyftande att underlätta jordbrukarens qvarhållande grundskatters jernhårda band och derföre erbjudande honom lån och undsättningar, som han sjelf fick i privat betalningsväg eller bevillningsväg offentligen återbetala, äfven sökte att inskränka all hans enskildta omtanka till transaktionerna i den fosterländska verkningskret