Aftonbladet – 10 december 1834, sida 1

och skicklignet, nar tderbigen at YVellington uppnått Marlboroughs ryckte — står han i begrepp att öfverträffa honom i sinnessvaghet? Marlborough var en intrigant, men han sökte blott attbedraga hofvet; är Hertigens af Wellingtun äregirighet större, vill han bedraga folket? Liksom skorstenar — säger en vis man — äro utan gagn sommartiden, på samma sätt äro soldater stora i krig, och utan värde i fred. Skorstenen ryker åter; alla filosofer . som äro anhängare af den store manner, utropa: Se huru nyttig den är! Men skorstenen. ryker blott emedan han ännu har förra årbundrafets sot i sig, och har nyss satt hela huset i låga. Rök i skorstenea är första tecknet att byggnaden står i brand. Ursprunget till nuvarande kris antydes på följande sätt, För Eaogland gifves tvenne hufvudorsaker till. oroligheter, den ena ligger i Irlands tillstånd, den andra i Öfverhuset. Det är numera notoriskt, att Irland icke kan styras, utan en verksam och genomgripande reform i de stora olägenheter , som hafva sin gund i kyrkans tillstånd; det är icke mindre notoriskt, att denva reform blifvit förkastad af Öfverhuset. Vi sågo detta förut, vi visste alla, att inom sex måneder skulle kollistonen inträffa mellan begge Parlamentshusen 3; vi visste ala att Pärerne siulle förkasta hvarje reform, och voro öfvertygade, att Lord Melbourne skulle tillkännazgifva för Konungen, att han icke ansåg sig i stånd att längre vara minister , så snart han icke förmådde genomdrifva reformen. Se der kollisionen! Och hvem skuile väl dervid gifva efter? Visserligen icke Underbuset. Hvarje statsman, till och med den minst profetiske, måste förutse denna sannolikhet, denna visshet. Konungen (vi vilja bruka vårt vanliga menniskoförstånd) måste likaledes förutse den. Utan tvifvel förutsåg H. Maj:t också, att detta icke var enda föremålet för den strid mot den ärftliga Kammaren, till hvilken allmänna tänkesättet skulle tvinga hans dåvarande ministere och Under: huset, och H. Maj:t beslöt derföre, att begagna första passande tillfälle för att hisdra kollisionen, icke derigenom att ban vann Ofverhuset för styrelsesystemet, utan derigevom att han afskedade Underhuset, och hoppas nu att kunna, med tillhbjelp af honom, som förmår leda Öfverhuse:, göra ett försök att regera sina trogne undersåtare, icke genom den Kammarens röster, som de valt att representera sig, utan genom den församling , som förut var van att välja i deras ställe. Det är ett försök att lösa vårt svåraste problem, ett försök att bringa de båda husen i harmoni med hvarandra, ren försöket anställes efter oväntade principer. Våra Lorder skola icke blifva reformvänner, utan våra egna representanter skola upphöra att vara det.— I öfverensstämmelse med denna åsigt, motsäger också Ar Bulwer på det bestämdaste Tory-partiets jurnaler i deras pås!ående, att Konungen icke fattat sitt beslut om Melbourneska ministerens upplösning långt innan dess chef framlade för honom sina förslag i afseende på återbesättande af den plats, som blifvit ledig efter Lord Al:hborp. Det besked Konungen gaf Lord Melbourne vid denna audiens, och hans tomma ursäkter i afseende på ministrarnes afskedande, kläder Hr Bulwer satiriskt i följande ord: Mylord. Ni är en högst förträfflig man; men den gamle Lord Spencer, han var en man af 76 år, och ingen dödlig kunde väl förmoda, att en grefve skulle dö vid den åldern ! Ni är en beundransvärd minister, edra åtgärder behaga mig; men den gamle Lo:d Spercer är icke mer. Det var ev hastig, oförmodad händelse. Hvem hade väl kunnat tro, att han ej skulle lefva längre än tills han uppnått sitt 76:te år? Statsinkomsterne äro i ett blomstrande skick — kabinettet är starkt — våra bundsförvanter visa oss pålitlig vänskap — Ni har Underhuset att stödja er vid; men ack! — Lord Spencer tr död ! Ni kan iche draga i tvifvelsmål min tillgifvenhet för reformens sek, men den berodde naturligtvis på Lord Spenvcers lif. Ni har förlorat en skattkammarkansler, ni säger er kunna ersätta hans plats; men hvem kan ersätta Lord Spencers plats! Ni har förlorat en ledare i Underhuset, ni har funnit en annan, på hvilken ni kan förlita eder; men Mylord, hvar skola vi finna en annan Lord Spencer, :å bedagad, och af så mycken betydenhet,som den grefven , hvilken samlats till sina fäder? Regeringens existens var, såsom ni utan tvifvel fullkomtät inser, en lifränta på den stackars Lordens If, och han var ju ej mer än 76 år! Min tillgifvenhet för liberala minis:rar och liberala åtgärder är outsäglig, och var befästad genom det starkaste band, venam den salise Tard Cnanecere I1; Oar kan väl