drögt, på det han må kunona göra sig, någorlunda besrepp om hvad en Romaunt har att betyda, Till Romauntens natur hör först och främst, att den skall bestå sf en mängd titlar, och vidare att den på titelbladet, samt böckernas öfverskrift, skall bära ett motto, hämtadt ur innehållet, men som likväl derför aldeles icke behöfver innehålla någon mening, hvarken för sig sjelf, eller med syftning på böckernas innehåll. Sålunda har Drottningens Juvelsmycke följande motto: Tintomara! två ting äro hvita Oskuld — Arsenik, utan att derföre hvarken oskuld eller arsenik spelar någon roll i arbetet. I Romaunten förekommer derefter icke blott en fri fantasi, utan till och med fria fantasier, och man bör således bereda sig på, att trälfa en verklig fantast i den anda, som dikterat boken. Om Läsaren. gör detta, så kunna: vi försäkra, att ban ej blir bedragen, och, sedan vi sålunda litet förberedt hans förstånd, att fatta det ofattliga, bedja vi honom ricka oss sin hand, då vi lofva, att leca honom fram på det nya Exper imentalfältet, och söka göra honom bekant med Romauntens natur och egenskaper. För alt gå systematiskt tillväga, böra vi först och främst nämna att den närvarande icke är Romauntslägtets förstfödde, utan att ällsta 1telningen af denna stam, hvilken förmodligen skall växa till och uppfylla jorden eller hökareboden, såg dagen redan för ungefär ett år sedan. Beklagligen minnas vi ej hvad namn han fick i dopet, och vårt samvete gör oss verkeligen förebråelser derföre; men måhända har någon af Stockholms bokhbandlare bältre minne än vi, och kan kärom upplysa Läsaren. Allt hvad vi erindra oss är, att en viss Hr Furumo, hvilken är den egentliga sagoförtäljaren, der hade mycket att beställa med Konung Waldemar, ömkelig och högstsalig 1 åmintve.se, med hans Drottning, och med hans älskade Prinsessa Juta; att det ordades åtskilligt om en piga, hvilken sades kunna tjena till en karakteristik på tolfbundratalets piger, och om en annan piga, hvilken lärer kunca anses såsom en representant af det 1Q:de Seklets Stockholms pigor, emedan hon råkat falla i synd, som det påstås hända åtskilliga af dem. Detta skulle likväl icke, ehuru karakteristiskt det må vara, gifvit herne rättighet att taga plats i en Romaunt, hvarföre Herr Furumo funnit för godt, att på henne applicera samma botemedel, som den beryktade Rudbäck använde mot bondens häst, för stt kurera bonom för skrällen. Det berättas nemligen, att hon af sin omvändare bbfvit kastad i sjön, för att hindras från att återfalla i sina fordna vanor, ech det är ganska troligt, att bon sedan nlldrig sycdat mera. Men nu till Drottningens Juvelsmycke. Inbillar Läsaren sig kanhända, att här finna någon slags I upplysningar om hvad som tilldragit sig före, under och etter Gustaf III:s mord? Vi kunna antyda ett ganska enkelt sätt, att botas äfven för denna inbillning. Haa bäre endast boken till en bokbindare, Deuna skall naturligtvis börja med, att rifva bort det yttre omslaget, och dermed har han äfven rifvit bort icke allenast dessa händelser, hvilka endast finnas på omslaget, utan jewrväl sjelfva Azouras Lazuli Tintomora så att Juvelsmycket ensamt qvarstår i all sin g!åas. På vanliga böcker plägar väl titeln stå på titelbladet, men i Romaunter brukas icke detta, utan der sätter man den på omslaget, hvilket äfven är nödigt att erinra sig. Strax i början af berättelsen talas om ett par fröknar, som bade den olyckan att vara vansinniga, men kvilken sjukdom här kallas sinnesförfallenhet. De voro likväl nog kloka, att endast blifva galna skåttals, så att den ena var förståndig, och i stånd att sköta den andra när bennes tur inträffade. Vi rekommendera denna nyttiga hushållsmaxim för alla andra sinnesförfallna, och främst bland aila till metodens uppfinvare. Näst det, att alltid bära sig åt som en förnuftig menniska, ges ingenting nytligave, än att åtminstone göra det emellanåt, skulle än verlden på det sättet gå miste om en och annan Romaunt. De båda fröknarne hafva sedan åtskilligt att göra, såsom att gå på maskeraden, att på Teatern klättra upp längs en kuliss, hänga sig på ett moln, trampa på en blixt, vandra i smutsen natten efter den 16 Mars, med tunna sidenskor åt Packartorget, der roa Ankarström med att på lek halshugga honom, nyss efter sedan han skjuit Kunger, mista sira älskare, fara åt landet att bli Nn ee ee rd . nm XT: