Aftonbladet – 8 december 1834, sida 1

, olanders ratugnet att vid forsta riksaagen forsasta ett af Konstit.-Utskoltet framställdt grundiagsändringsförslag. OM PASSEVOLANSFRÅGAN (forts. från N:o 284). Reservationerne vid Utskottens b:tänkande. Af Grefve Horn, C. F. Jag reserverar mig emot de sammansatta Utskottens beslut att afstyrka all åtgärd till vinnande af rättelse uti Mötespassevolansafgiftens utgående såsom en gärd ålagd Rustoch Rotehållare i Riket; varande ett Riks-Stånds ännu qvarstående protest emot denna beskattning en betänklig påminnelse, att den hvarker tillkommit på grund af åtagen bevillning, eller till följd af upprättadt Kontrakt emellan de båda Statsmakterna å ena, samt Rustoch Rotehållare å andra sidan. Den utväg jag inom de sammansatte Utskotten föreslagit, hvarigenom man skulle gå en medelväg, rättvisan till möte, för alt åtminstone i form vinna hyad som i sak icke kunde för närvarande tillvägabringas och hvilket förslag af åtskillige Utskottens Ledamöter biträddes, var: attde sammansatte Utskotten skulle med Bevillnings-Utskottet kommunicera frågan, för att bereda åt Rikets Höglofl. Ständer möjligheten att i laglig väg besluta, att mötespassevolansen, hvilken, till följd af 3:ne Riks-Stånds vid denna Riksdag fattade beslut, icke kunde anvisas att utgå genom allmän bevillning, måtte särskilt åläggas Rustoch Rotehållen, alt utgöras intill nästa Riksdag, på sätt den för närvarande af hvarje numer utgår. Jag vågar hoppas, att denna ulväg måtte vinna något bifall inom de respektive Stånden, såvida man gillar den åsigt af ämnets vigt, somfföranledt denna reservation mot ett Betänkande, hvilket, godkändt af Riks-Stånden, skulle underhålla ett frö till missnöje, som måste växa i samma förhållande folket lärer att rätt inse frågans betydelse, eller faran af att kränka Lagen om beskatiningsrätten. Erik Nilsson fråu Jemtland afgaf ock en vidlyftigt detaljerad reservation emot Utskottens afstyrkande å hans motion, rörande passevolansen uti Jemtland. Lä Riksdagsfullmäktigen Hans Jansson från Elfsborgs än: Utskottens Betänkande i förevarande ämne är för hvarje Svensk man ett öppet bevis på de olyckliga förhållanden, som uppstå i samhället, då den Statsmakt, som närmast är skyldig att bevara de nationella rättigheterna, obetänksamt eftergifyer desamma, och då de begge makter, som i Stater böra vara en gemensam garanti för Lagarnas rätta tillämpning, förena sig, att, utan afseende på deras protest, hva:s rätt är i fråga, genom maktspråk draga den enskiites rätt och de mellan Staten och individen ingångna öfverenskommelscr, ifrån Laga Domstolar, under det administrativa godtycket! Det är, i min öfvertygelse, hög tid, att söka en gräns för den oformlighet, hvari Passevolansfrågan råkst komma, genom senaste Sländers olagliga beslut och sanktionen derå. Om den leken skulle börjas, att tre Stånd skola beskatta det fjerde, då frågar jag: hur kan man väl tro, att den lyckligt slutas? Under tilltagande förbittring emellan Stånden, skola då de vigtiga lagstiftningsärenderna behandlas, och alla beskattningsfrågor skola då afgöras i vredesmod, hvarvid (jag säger det uppriktigt och välment) det icke synes tvifvelaktigt, hvem som slutligen segrar. När väld på Tinget dömer, står ofärd nära, säger skalden; och erfarenheten vilsordar äfven denna sats. Ty, väld kan ej i samhället hjelpas med annat än våld, om ej visheten ingifver de Styrande krafter att skyndsamt hjelpa det på lagliga vägar. Detta är ingen hotelse; men det är en öppen förklaring af den, som icke vill våldet, hyarken såsom medel att uppreta, eller såsom medel att frälsa, och som med bekymmer ser, att förnärmandet af den talrikaste folkklassens lagliga rätt, kanske, slutligen framkallar det. Jag uppmanar Riks-Stånden, att på ctt allvarligt, rättvist och väl öfvertänkt sätt gedtgöra sista Riksdagens feltag i denna sak, som otvifvelaktigt i alla landsändar väckt mycket missnöje. Det är ej enligt med våra Grundlagar, att kontraktsbrott göras, utan att Domstolar. få upplaga dem; och lika litet, att tre Stånd kunna beskatta det fjerde, Det då vidtagna beslutet i denna sak, är således påtagligen olagligt. i Som detta beslut likväl redan trädt i kraft, kan det icke utan trassel och oreda på en gång tillintetgöras ; men det kan rättas för framtiden, och hvad mera är! det måste det. Alt nu med Utskotten antaga, att Passeyvolancen icke kan upphöra , för det att tre Stånd gillat ett StatsUtskottets Betänkande, deri man afstyrkt denna åtgärd; att förneka Jemtland att få utgöra möteskost in natura; att förneka Rotcecballarne deras ursprungliga befrielse från medikamentskostnader under möten, fältskärsarfvoden vid Soldaters antagande , trossens forsling samt trossbodars uppförande; att pålvinga dem betalningar under år , då möten icke inom provinsen hållas, eller att beskatta dem för mera, än hvad asöteskostnaden verkligen utgör: allt detta är att fortfara i laglöshet, emedan Kontrakt än i dag binda Staten och Rotarne i hvarje Län ömsesidigt. Enligt dessa Kontrakt skulle Domstolarne ovilkorligen tillerkänna så väl Jemtland som hvarje annan Svensk Rotehållare sin rätt, att, enligt Kontraktet, få fullgöra sina möteskostnader; och Ständernas beslut vore således en ny kränkning af denna rätt. I den stund Rikets Ständer beslöto, att afgöra mötespassevolancen. på annat sätt, än att blött tillåta nya Kontrakts uppgörande, förglömde de, att rättsfrågan icke tillhör dem; och de kunna icke, enligt 59 G. Regeringsformen , ålägga andra ;ya skatter än sådane, som i bevillningsväg tillkomma, och hbvari således alla fyra Stånden varit enige, antingen genom direkta beslut, i Stånden, eller genom gemensam röstning, i Nämnd, Jag vill nu icke gå så långt, att jag yrkar ett genast skeende upphäfvande af Passevolans-afgiften; men jag yrkar, och jag tror mig yrka det, i mängdens af Rustoch Rotehållarnes namn: