Aftonbladet – 8 december 1834, sida 1

Ridd. o. Adelns Plenum den 4 December. Förmiddagen upptogs af tvänne diskussioner. Den ena angick 2:dra punkten i Besvärsoch EkonomiUtskottets betänkande om jerrhandteringen. 2:dra punkten deri om den. fria tackjerns-utförseln var den, som föranledde en debatt till följe af Hr Ccderschjölds försvar för utförselns frihet, hvilken han trodde snarare skulle varia till vinst, an till förlust för bruksegarne. Häremo! opponerade sg Frih. BOIJE, som deri såg en uppoch nedvändning af förbållanderne med egande-rätten. — Tackjernstillverkare hade nu köpt sin egendom, med förutsättning af förbud på tackjernets utförselsz de skulle oskäligt vinna på friheten. Stångj rnsbrukens egare hade åter köpt dem med förutsättning af ssmma förbud och skulle nu förlora på dess upphåäfvande. Englands egoistiska köpmanspolitik skulle begagna sig af tillfället, för att uteslu:a det Svenska stångjernet från verldsmarknadev. Förgäfves ville man försvåra utförseln I genom en hög tull; det skulle blifva möjligt att bedraga vaksamheten och utföra det oförtulladt. Prohibitiv-systemet hade för öfrigt nu mera blifvit ett parti-ord, som man icke vågade nämna, och enda serkan af förbudets upphäfvande skulle blifva den af de liberala så högt beprisade lycksaligheten att få göra ett experiment. Grefve HORN ansåg det nu brukliga sättet, att föredraga Utskottens betänkande, mindre lämpligt, ty om de upplästes i sin helhet, så skulle motiverna för besluten äfven blifva kända, och Grefven trodde, att i fall dessa motiver för Utskottets tillstyrkande af förbudet mot tackjernsutförseln voro kända, skulle alla inkast deremot vara undanröjda och ingen tala för friheten. Grefve FRÖLICH fann det icke nog, att följa en grundsats, utan att man äfven borde tillse, hvad slags grundsats det vore. I den ekonomiska lagstiftningen gafs det inga grundsatser, utan der barde man handla efter hvad omständigheterna gåfvo vid handen. Lika såväl som man ville tillåta expori af tackjern, kunde man tillåta exporten af sjelfve malmen, ja, till och med af den Svenska matjorden. Hr CEDERSCHJÖLD. I händelse friheten vore medgifven för handeln inomlands med matjord, skulle han ingenting hafva emot att man äfven utsteppade den. Friherre NORDIN ansåg vådligt att öfver en näring brådstörta en liberal förändring af fordna förhållanden. Friherrn ville icke bestrida liberaliteten, men trodde, att tiden ännu icke vore inne, och genomgick historien af den frihet, tackjernshaadeln under de sednare åren vunnit. Grefve FERSEN och Hr STUART ville, att med denna fråga skulle uppskjutas tills BevillningsUtskottet inkommit med förslaget till den nya tulltaxan. I den samma vore fråga om, att helt och hållet utstryka ordet förbud, hvarföre det vore nödigt, att Ridd. och Adeln icke genom ett föregående beslut, i detta fall hade händerna bundna. TÅNVamenn man. 8 oo LI ms 11 of AA n —-— mn Ma Ne .