Aftonbladet – 3 december 1834, sida 3

Fransyska blad omtala följande händelse, som mött Madame Malibran i Italien, och visar detta folks enthusissm för den musikaliska talangen. Hon måste resa genom staden Arezza. Den stora sångerskans genomresa var på förhand känd, och bela befolkningen i rörelse; en hop hade begifvit sig till gästgifvaregården (aux der Relais,) för att hindra de resande att få hästar. Toskanas konstälskande ochentusiastiska folk ville ej, att man skulle säga: Madame Malibran har genomrest vårt gebit, utan att vi haft den. glädjen att böra hennes namn kunniga 1röst, och det kom, liksom Calabriens eller Spaniens artiga stråtröfvare, med pistolen i hand för att sf den berömda sångerskan fordra — en cavatina eller lifvet. Mad. Malibran tänkte i början att icke vika för våldet. , Men ingen cavatina — inga hästar. Sjunga skulle hon eller också qvarstanna. En ryttare, som var i hennes följe, använde sin vältalighet för att beveka folket till koncessioner, och då goda ord ej hjelpte, ville han gifva ett godt exempel, — det är — han drog ea violin uv fodralet och började spela några prelustier. Vid de första ackorderna på instrumentet tonadeen allmännelig suck — en suck af bänryckning och beundran från hela hopen. Violinisten var Beriot. Den store artistens improvisationer, den Länsliga massans sympatetiska berusning lifvade plötsligen sångerskans imagination. Hon steg ur kaleschep och sjöng med hela sin eldighet en beundransvärd cavatipa. Det blef eit allmänt delirium. Folket som nyss vägrat henne hästar, var på vägen att : massa spänna sig för postvagnen; hon afreste unde. tusenfal!diga välsignelser, och redan var hon tio mi