Aftonbladet – 3 december 1834, sida 2

ra, huruvida reformen är nödvändig, eller bör äga run ; vi hoppas att man skall hinna dit, åtminstone gradvis, och att edra statsmän, innan de sätta ett så omfattande förslag i verket, göra sig väl förtroliga med den tanken, att den minsta förändring skall föda af sig tuscn andra. Ett folks yrkanden tilltaga i sanama mån, som man söker att tilltfredsställa dem; och innan korrt blifver det omättligt. Hvad maa än må göra, så blir dock oundvikligt att en gång stanna, och Ni skall då genast få töra den stora hopen knorra, oaktadt de koncessioner, den nyss :erhållit. Jag ser ingen utväg att förebygga de oroligheter, som förestå Eder. J ären ställde i rködvändigbeten att välja mellan en strid med folket, eller en med de mäktiga. Att kontrollera en räkning, då blo:t summan, är uppgifven, är naturligtvis svårt; men — är den rigtig: och vi antage det: så synes den i alla fall oss icke bevisa något. Vi vilje visst ej taga till skäl, att Svenska Minerva sjelf vanligen förklarar alla omdömen , hemisfererna emellan, för foster af tanklöshet och förvillelse ; men vi tycka oss finna, att Jonathan, om han verkligen yttrat sig så, endast åsyftat att lura John Bull. Att en son afrebellen mot Englands öfverherrskap, som sett sin far förkasta de institutioner efter hvilka England nu regeras , skulle på allvar tro dem gynnande för praktisk frihet, att han, som sett utvecklingen af sitt fäderneslands moraliska, politiska och ekonomiska krafter, skulle kunna tro , att ett folks intelligens kunde gå framför institutionerna , der just dessa återhålla och förfäa alla de krafter, som skulle vacka och underhålla intelligensen — allt detta synes otroligt; och att han kunnat tro, att lagarpe, i ett land, styrdt af vissa fraktionersintressen , som England ännu är det, ofelbart komma att modifieras genom allmänna tänkesättets inflytande, visar tydligt, att han antingen af okunnighet dömt England efter det fria Amerikas förhållanden , eller ock baft för afsigt, att roa sig med den stackars Hawilton, och ovetande gifvit Läsaren ett tillfälle, att roa sig åt Sv. Minerva: ty, onekligen komma öfverallt, en gång, lagarne att bestämmas af allmänna tänkesättet: derom är icke fråga; men frågan är: när de komma att göra det ? Dessutom synes det förakt, hvarmed folkets tilltagande fordringar omtalas, snarare visa en missnöjd Amerikanare, än en upplyst , ora det ej får bevisa en pladdrande Aristokrat i berättaren. En Insändare har begärt rum i bladet för mnedanstående framställning angående statslån m. m, Denova begäran har Redaktionen ej funnit någon betänklighet att bifalla, men finner för sin del icke någon större lättnad eller på det hela mindre olägent eter möta ett bifall till låneförslaget i den form, Insändaren vill gifva deråt, än till den Kongl. Propositionen. Det lyder som följer: Ännu ett ord om statslån, hypotheksinrättningar och den skuldsatte jordbrukarens intresse. Den till omöjlighet gränsande svårigheten att inrätta hypotheksfören:ngar, innan deså kallade tysta förmånsrätterna äro upphäfne: en förändring, som troligen fordrar minst ännu en Riksdag; Den långsamhet, hvarmed Privat-Bankernmas rörelse de första åren måste skötas, om de skola bbehålia framgåvg och säkerhet; Det tvifvel, som ännu länge torde finnas qvar hos Kapital-ägaroe, att sedan lagarne, genom Myn!bestämningen och Bankens förvaltning, betrygga dem för inyntvärdets fall, de privata låntagarne likväl fortfarande erlägga sin ränta mindre ordentligt; Jordbrukets betydliga skuldsättning , vållad af den olyckliga tankan, att skatterna icke nedtynga detsamma , samt således genom allmänva åtgärder ökad, under de sista tiderna, så att säga, för att sätta jordbrukaren i stånd att kunna erlägga skatterna; Den allmänna syftningen, som tiden innebär, att söka förena jordbruket med andra industriföretag; hvilken gör jordens mobilisering så högst vigtig, attidet är betänkligt, att icke snarare gynna än hämma densamma; De för borgerliga friheten, genom vissa tilldragelser, vigtiga skal, att i en representativ stat Folkets ombud, i en angelägenhet af denna vigt, 81 va en nyttig rigtning åt en Stats-anstallt, som Regeringen, understödd af stora och energiska intressen, eljest skulle i sin, och biott i sin anda vela genomdrifva; — Alit detta visar nödvändigheten, att lemna upp