Aftonbladet – 1 december 1834, sida 2

Ståndens tankar till ett helt utlåtande sammanjemka. Det ar detta ålis gande, som här blifvit utaktlåtet, och hvilket jag, med stöd af 33 S Regerings-Formen, anser Utskottet hafva varit förpligtadt att efter Grundlagens ordalydelse uppfylla. (Forts. följer.) in n——— v -Yw—.;:7r7r rsve-—e-—— —Ä—O——N—————— 2?22 2 —— 1 BONDESTÅNDET OCH FOLKSKOLORNA. Det har icke sällan händt, att Res. af förbindelsen att ätminstone i sammandrag, så mycket utrymmet medzifvit, redogöra för de voluminösa riksdagsförhandlingarna, funnit sig förplistad att ioföra diskussioner, anföranden och Utskottsutlåtanden, hvilka för den större mängden af läsare icke ägt något särdeles intresse; och ingen har mera än vi kändt obehaget deraf, när vi för det nödvändigas skull, icke fått göra afseende på det råkiga? en cech annan kunnat finna i deras innehåll, emedan Red. ganska väl känner vigten af det gamla ordspråket: Alla sätt och slsg äro goda utom det ledsamma slaget.? (Tous les gevres sont bons, hors le genre ennuieux) Så mycket mera tillfredsställande är det då, när Red. någongång kan vara öfvertygad, att läsaren skall räkna någon af dessa cebatter till undaotagen i nyssnämde afseende. I detta fall har måhända ännu ingen öfverläggning under riksdagens lopp erbjudit sig, som genom föreningen af ämnes vigt och framställningarnas intresse i högre grad varit egnad att tillvinna sig en stor och allmän uppmärksamhet, än Bonde-Ståndets diskussion rörande folkskolorna, hvaraf början meddelades i sista Torsdagsbladet och slutet finnes i denna dazeuws blad. Läsaren skall utan tvifvel med oss intagas lika mycket af glädje öfver den värma, hvarmed den Ssenska allmogens representanter i denna fråga talrikt uppstigit, för att försvara det unga slägtets rätt till den bögsta och ädlaste af samhällets rättigheter , att blifva delaktigt af undervisningens fördelar, som öfver den grundlighet hvarmed behofvet i denna del blifvit uppfattadt, den mångsidighet och fullständighet hvarmed Utskottets afstyrkande af Anders Danielssons motion blifvit vederlagdt, den verkliga vältalighet, hvarmed det naturliga, sunda vettet och den djupa känslan af sakens stora betydelse uppenbarat sig, och des träffande udd, som röjer sig i många Talares muntliga framställnicgar. Denna diskussion är ett bevis derpå, att om BondeStåndet icke äger de insig:er som fordras att lösa statshushållningeas och finansernas mera invecklade problemer, så framträder deremot det oförvillade förståndet hos desse Riksdagsmän så mycket klarare och mera talande i de ämnen, som licga inom sferen af deras uppfattning och vi tveka icke att yttra den tankan, att dessa anföranden skulle försvara ett aktadt rum i sjelfva Engelska parlamentets anualer. De visa, att Bondeståndet nu kommit på den punkten att iase, det menniskan icke lefver endast af bröd, att sedligheten är ett vilkor för folkets trefnad, undervisningen enda vwilkoret för den fria menniskans s-dlighet, och att förnekandet åt de arbetande klasserna af denna förmån endast ännu mera Ökar det missförhållande emellan samhällets olika elementer, som för närvarande är orsaken till de vulkeniska skakningar, under hvilka Europas verldsdel och dess troner darra. Man märker väl härvid icke utan oro den sinnesart, som mli de flesta talarnes yttranden gifvit sig luft emot Presterskapet, och öfver avledningen hvar till vi ieke vilja forska; men det kan icke undgå betraktaren, att sjeliva denna bitterhet har en ädel rot uti den önskan, att det andliga Ståndet sså uppfatta omsorgen om folkets intellektuella, likasom dess moraliska bildning såsom dess första bestammelse, och si skulle mycket missaga oss, på tankesätten hos en stor del af detta upplysta Stånds aktningsvärda Ledamöter, som i många fall vid denna Riksdag gifvit allmänheten så vackra prof på deras patriotiska tänkesält, om de icke tillrsesligt förstodo denna vink, för att icke åsidosätta densamma för en obetydlig materiel tvistefråga, hvaraf likväl ingea kan sägas personligen träffas eller derför vilja störa det goda förståndet mellan Lärare och Församling. Sådaat kunne och böra vi, efter en så allmän opinionsyttring från de sednares ombud icke föreställa oss. Vi underlåte för öfrigt alla vidare reflextioner, emedan vi knappt skulle kuna ytira något, som icke redan finnes i BondeStånpdets diskussion upptaget. Mägtigt är alt se, huru Nya Argus den tredje, som i sin äldre skepnad år 1823 på det alldrahög