Aftonbladet – 1 december 1834, sida 1

, OLAUUGEL ICKC SSUlC LVCRA dit OLE VTI osv EES offra rågra mindre och öfverflödige enskilte fördeiar, för att gå folkets med allvar yttrade önskningar till mötes, för att befordra mensklighetens stora sak, en jemt stigande upplysning; men dettas Talalarens hopp hade kommit på skam. — Hvad Utskottens raisonnementer i afseende på projektet om nådår för Folkskolorna vidkommer, ville Talaren, till vederläggning af Utskottens skenskäl, anföra ett af de förhållanden, som erfarenheten i förevarande ämne gifver vid banden. I följd af den dubbla årsberätningen, händer det nemligen nästan alltid, att de största Pastoreter tillfalla Academici, Gymnasiioch Skol-lärare, samt Hof-predikanter, hvilka, ehuru de kunna hafva aflagt flera theoretiska kunskapsprof, likväl oftast aldrig tillförene (ej en gång som adjunkter) lagt hand vid den egentliga pastoralvården. De hafva derföre. varit så. främmande för kyrkoherdembete!s göromål, att de, för att kunna reda sig och hemta nödig kännedom om ärenderna, nödgats hos sig behålla samma adjunkter, som förestått tjensten under nådärstiden. Denna omständighet ansåg L. Larsson vara tillväcklig att vederlägga Utskottets tal om rådårsfiågan, -Iogens I rätt förnärmas genom bifatl till Strindlunds och A. Danielssons projekt i denna fråga. Den aflidne kyrkoherdens enka och barn njuta sina nåd-är oqvalde; det är ju eft:r dem, sota folkskolorna skulle erhålla sitt. Instämmande i A. Danielssons motion, yrkade DL. Larsson återremiss. APELQVIST från Blekinge (skriftligen) yttrade sig, i afseende på det projekterade nådåret för folkskolorna, i samma syftning som föregående Talare. Han utsträckte projektet afven till ett år af lediga -Klockaresysslor, och upplyste, hurualedes Tvings församlingsboar i Blekinge erhållit nådig tillåtelse att, till en skolinrättnings stiftande inom församlingen efter Lancasterska methoden, anvinda den lediga klockaresysslans inkomster u:rder 4 år. Talaren omnämnde vidare de välgörande verkningar, I som fö:sports af en Lancasterskola, ädelmodigt inrättad i den försareling, der Talaren bor, tf Grefvinnan Wachtmeister, på hennes egen bekostnad. N. PERSSON från Södermanland (munteligen) talade i öfver-nsstämmelse med N, Måns:on m. fl. om nådårsanslaget, De tillträdande Pestorerna skulle derigenom tillskyndas en fördel i så måtto, som den undervisning ungdomen uti skolorna inhemtade, komme att betydligen underlätta besväret och mödan vid dess admitterande till Herrans Heliga Nattvard. Vid en skeende återremiss trodde Talaren, ett denna fråga skulle vinna battre fremgång, såvida det ej lyckas Preste-Ståndets ledamöter att påhitta något nytt skäl till afstyrkande. Att det ou åberopade ej håller profvet, inser enhvar: också är det endast amnadt till bemantlande af den egennytta, som fruktar att för ett godt ändamål nödgas afstå någoa den ringaste del af innehafvande förmåner. — Skyldigheten att sjelf inrätta och underhåilla folksko!or kunde väl uppfyllas af de större och rikare pastoraten, men ej utaf de smärre och fattigare, synnerligen de af frälsebönder bestående, utan att staten lemnar något bidrag. Yrkade återremiss. HEURLIN från Småland: (muntligen) Då förevarande fråga diskuterades 1 Ekonomi-Utskottet, var jag närvarande, och afhörde med ledsnad och bekymmer Preste-Ståndets ledamöters ovilja för uppfyllandet af den aldraheligaste pligt, som med deras embete är förenad, nemligen folzupplysningens b-fordrande. Detta Högvördiga Stånd har sin rösträttighet i vår lagstiftande församling endast och allenast för att upprätthålla religionen, samt sprida ljus och kunskap bland folket; men huru förfelas icke detta dyrbara ändamål, då de vilja förneka oss nådår af lediga pastorater. till folkskolors anläggning, ehuru sådana nådår icke sällan tillfalla Konsistorierna; då de vilja förneka oss alla andra påkallade medel, och sålunda göra våra förboppningar till intet? Olyckliga tid! då man så ofta hörer privilegier åberopas af de mäktige, skattebördor påtvingas de förtryckte, och det uppväxande slägtets upplysning åsidosättas! Yrkade återremiss. AND. NILSSON frän Skåne (muntligen) snsåg Utskotten i sitt Bet. hafva sagt ingerting, bafva ullstyråt toma ord och halfmesyrer, men intet, som lan få namn af ändamålsenlig ätgärd. I 4:de punkt!en hade Utskot!en bordt sätta Församlingarnes Pastorer i svället för Biskoparne?. Frågan om desse senares åtgärd med den allmänna folkundervisningen påminde Talaren ovilkorligen om ett gammalt rim: