Aftonbladet – 1 december 1834, sida 1

2 Ae R IIVIE ULL HUNITCL IL J VIN oldla Svutra AYyltlKORald, der Kontoret hålles öppet alla söknedagar från kl. 9 till i f. m., och från 4 till 7 e. m. DILIGENCE TILL UPSALA, afgår Tisdagar, Onsdagar, Fredagar och Lördagar kl. 9 f, m. från Ka-tenhofs-Källare; återgår från Upsala till Stockholm samma dagar och tid. Pat BN RT DRAR TON FRE RR ARR Bonde-Ståndets öfverläggning OM FOLE-SKOLOR. (Forts. från N:o 276.) NILS MÅNSSON från Skåne (muntligen) fästade sig synverligen vid Strindlunds och A. Danielssons projekt, att af-alla lediga Kyrkoherdeoch Komminister-beställningar ett särskilt nådår skulle äga rum , hvarafinkomten borde tillfalla Folkskolorna; hvilket projekt Utskotten afstyrkt på den förmenta grund, att vikariaten under nådårstiderna icke verka fördelaktigt i afseende på kristendomsvården och d:n presterliga tillsynen inom församlingarne, särde!es barna-undervisningen 3 aildenstund en vice Pastor, som ofta är okänd inom församlirgen , icke kan med den vana, nit och efteriryck hesörja göromålen och utöfva vederbörligt inflytande som en ordinarie Pastor; hvadan cek alla, som nitälska för folkets kristliga bildning, önska, att nådårstiderna må inskränkas och ej utsträckas. Dessa Utskottens skäl upptog nu Nils Månsson, och förmenade dem sakna fullzomlig riktighet, då erfarenheten . visat , alt nådårspredikanter, unga, kraftfulla och oförderfvade , ofta sköta församlingarne med mera nit, än de gamle ordinarie Pastorerna. Vid jemnförelsen af Utskottens premisser, angående Folkskolornas nytta och nödvändighet, med nyss åberopade afstyrkande, finner man, att samma argumentationssätt här blifvit användt, som tillförene, åå fråga var om en ny Lärobok i Kristendomen för menige man. Alla Ledamöter af Preste-Ståndet erkände inom U:skottet behofvet af en dylik Lärobok , men då man kom till föreslåendet af några vserkställighetsanstalter, yttrades motstånd af Piesterna i Utskottet. Så har man äfven vid detta tillfalle förklarat sig vilja ändamålet , men ogillat de hufvudsakliga medlen. Slutligen omnämde äfven Nils Månsson mcd loford den Prestmwan i Skåne, hvilken P. Jönsson och P. Nilsson omtalat, såsom särdeles nitisk i sin församling för folkundervisningen. HANS JANSSON från Elfsborgs Län (muntligen) gillade premisser.a i Utskottens Betänkande, men korklusionen är ingenting mMindie än tillfredsstäljande, Talaren godkände visserligen Utskottets yttrande om förbindelsen för kommunerna sjelfva att bekosta Folkskolorna , men han kunde ej annat ån beklaga det bedröfliga förbållande, ait menigheterna redan äro så beskattade och liksom utplockade för andra behof, att man fözga eller intet kan af dem påräkna för folkundervisningen. Utskotten hafva äfven ordat om föräldrarnes pligt att undervisa bernen. Men då föräldrarne ofta sjelfra äga knappast den ytligaste kristendomskunsskap, så har man skal att med D:r Lutber fråga: Om tvan vänbvad blir det väl då utaf? — På flera ställen hafva menigbeterna berömligt ifrat för Folkskolor och ej sparat på medel att inrätta sådane, men der , förhållandet ej är slikt, hjelpa inga toma ord och förmaningar ; man måste handla. Uti förevaran-: tar, att den ena token skall den andra undervisa, ! de Betänkande har Utskottet äfven antydt, att, bland andra utvägar till ändamålets befrsmjande, bör i öfvervägande komma, huruvida rågon tillgång derföre kan vara att påräkna af kyrkornas fordna och ov mnehbafvande egendom. Äfven detta är ett tomt ord; ty vi veta hvilka som der vid lag hafva sin hand med i spelet, och Presterna skola nog påfinna råd att förhindra, det 2 styfver af nämde. cgendom kommer folkundervisningsanstalterna till godo. I fråga om nådårs anslående till Foliskolorna ordade H. Janson i öfverensstämmelse med N. Månsson, I öfrigt talade han i samma anda som A. Danielssons motion, LARS LARSSON fr. Elfsborgs Län (muntligen). Instämde med föregående Talare i fråga om premisserna i Betänkandet, hvarjemte han ansåg, att ej -Statsmedel böra användas till Folkskolor, om icke i form af lån, till det goda företagets påbörjande. Såsom resultat af sitt företal om Folkskolornas nödän en del bortresonerande pallintiver. Då likvändighet, framkomma Utskotten med intet annat, :?