Aftonbladet – 27 november 1834, sida 1

A. Dantelssous och Strindlunds förslag vidkommer, om användande till folkskolernas förmån af ett års inkomst af alla lediza Pastorsoch Kapellans-beställningar ; är Utskottens skäl till afstyrkande derå så mycket mindre grundadt, som till vikarier under nådår vanligen utses yngre Prestmän , hvilka, skiljda från ekonomiska bestyr , hafva bättre tillfälle, än de ordinarie Pastorerna, att egna sig åt ett bestyr, der outtröttade krafter äro af så stor vigt, Slutligen yttrade Talaren: Den stora angelägenheten tål ej att uppehållas eller kraftlöst behandlas. Man fordrar allt af folket; må man då göra något för detsamma tillbaka, Man klagar öfver folkets oförmåga alt inse samhällets ställning och behof, öfver dess oberedviilighet att gå billiga önskningar till mötes; må man då vara betänkt på att genom upplysningens makt bib-inga bättre öfvertygelse. Man ifrar mot laster; må man då söka att skiogra det mörker, som ger skygd och trefnad åt det onda. Men nitälskar för fribet ocu sjelfständighet; må man då betänka, att frihet och upplysning äro oskiljaktige, så att, der den senare saknas, kam ej den förra trifvas och utvecklas! 0. OLOFSSON från Östergötland hade ett skriftligt anförande i enahanda syfining. Han föreslog ock, att derest ej A. Danielssons förslag skulle vinna framgång, Rikets Ständer måtte hos Kgl. Maj:t anhå:la, att, vid först inträffande Pastorsombyte i hvarje församling, den af Kongi. Maj:t och Kronan öfverlåtna kronotionde, som, under namn af vederlag, uppbäres af Pastorerne, hädanefter finge (åtminstone 10 tunnor deraf) till folkundervisningens befrämjande inom församlingarne användas. I öfvereresstämmelse med A. Danielssons mation samt de vid förevarande Be änkande fogade reservationer ordade likaledes SAM. ANDERSSON från Östergötland och KIHLBLOM från Södermanland, som ytirade: Närvarande tid kallas upplysningens; måtte den bära viltne derom genom dess befrämjande, och jag ör öfvertygad, att om dea uppmärksamhet lemnas åt saken, som den förtjenar, skola icke medel saknas för det ädla målet — menniskoförståndets utbildning äfven hos den ringaste medborgaren. BRISSMAN från Skaraborgs län, LINDBÄCK fr. Halland, DANIEi. DANIELSSON från Örebro län, HEURLIN från Småland, TUFVE MÅNSSON från Skåne, NILS PERSSON från Örebro län talade äfven i öfverensstämmelse med A. Daniels-ons motion samt P. Nilssons oeh P. Jönssons reservationer, och yrkade återremiss. A. ANDERSSON från Skaraborgs län (muntligen) 12stämde med Utskotten deri, att anslag till folkskolor icke höra af statsverkets inkomster anvisas. I Wadsbo härad af berörde län, hvilket härad består af 20 församlingar, finnas redan 10 särskilta uppfosiringsanstalter istörre skala efter Lankastermetoden. Nägra af dessa inrättningar hafva tillkommit genom Hans Maj:t Konungens enskilta Nädiga frikostighet vid resor gecom provinsen, andre äro föranstaltade genomr possessionat-r i orten, men de fleste af bönderna sjelfsa bekostade, Talaren förklarade sig instämma i A. Danielssons motion. P. JÖNSSON från Skåne (muntligen) uppdreg en skildring af de många laster och det sedeförderf, som på de flesta ställen vilja insmyga sig bland allmogen. Hvar man vet, att detta bedröfliga förhåliaude här!eder sig till största delen från bristen på en uti Gudsfruktan grundad barnauppfostran. Då nu de till afhjelpande häraf framställs dz forslag, i förevarande Betänkaade, blifvit lemnade utan allt afseende, förundrade sig Talaren högeligen, att ingen enda af Presteständets ledamöter inom Utskotten reserverat sig mot Utskottets åsigt. Talaren erinrade om Skriftenes utsago: Den der icke med mig är, han är emot mig, och den der icke församlar med mig, han förskingrar. Vihafva, yttrade Talaren, uti Svea Rike, Guds Ord tillräckligt; men bvad verkan det gör, är nogsamt kändt. Det förbåller sig dermed, som om man hade stora gevärförråd för en krigshär, men denne icke vore uti vapen öfvad. Statens tillgångar äro visst ej öfverflödande, men jag hyser dock den tru, att staten på det hela och för framtiden icke skall komma att vidkännas någon förlust af hvad den använder för folkskolor och andra allmänna undervisningsanstalter. Ty hellre må väl några medel sålunda anvisas, till förbättrande at folkets sedlighet och upplysning, än att staten allt framge:t, som hittills, skall nödgas umderhålla fängelser, bekosta nya korrektionsinrältuingar samt utgifva dryga suamor för fångtransporter ech lösdrifvares forslande. Efter min tanka, kunde således staten anses vara förbunden, att äfven vid folkskolorna, aflöna lärarne, då församlingarne underbålla och bekosta skolorna i öfrigt; ty staten; bestånd hvilar på deu grand, som genom uppfostran och undervisning lägges. Talaren förmente, att tillgångar aldrig skola saknas der Pastor och Församlingen gå hvarannan till möte med inbördes Rit och omtanka för det goda ändamålet. Ett följansvärdt efterdöme i detta afseende är nyligen lemnadt af en Kyrkoherde i Norra Skåne, hvilken för sin församling inrättat en skola i sjelfva prestgårdens sal, der han med sin adjuskt undervisar socknens barn i de nödigaste stycken. Häraf ser man huru mycket kan uträttas med god vilja, nitälskan och ett allvarligt bemödande. Talaren yrkade återremiss af Betänkandet. PER NILSSON från Skåne (muntligen) åberopade sin reservation. uttryckte sin smärta öfver PresteStåndets liknöjdhet i förevarande vigtiga fråga, och upplyste, att den Prestman i Norra Skåne, hvilken nyss blifvit omnämd, är hans Kyrkoherde, (C. A. Bergman, Med. Dokt , Pastor i Winslöf, utgifvare af förtjenstfulla skrifter uti förevarande ämne.) Han har ej innehaft sitt embete i fulla 2 år , men genast vid sin ankomst började han att, på egen bekostnad, nitäl:eka för barnaundervisningens upphjelpande i församlingen och alltsedan har han fortfarit uti samma bherömliga sträfvande för upplysningens framgång. Jag tvekar ej , sade Talaren, att yttra den öfvertygelse , att om det Högvördiga Ständet endast bestode af sådane Prestmän , som denne, blefve det bättre bestäldt med många stycken. (Forts. följer.)