Aftonbladet – 26 november 1834, sida 2

ÅN vr Jäve ALIAS FAP MIF AVD RM TMA MR der kejsartiden, och pligtade m:d landsflykt för sis tillgifvenhet för Napoleon. MRIRS TEE BRT VITYDREIDRSO JAIME NRIETYENANE tt TT SS ARP VRETA NAR PANTER map PID m--noaamm !rr n nnJwNle—ONMNvHLr-——L — ST OCRKII OLM Den 26 November. Oförmodadt stora och vigtiga nyheter hafva på förmiddagen ankommit med direkt Engelsk post. De stora hvälfoingarna i Europas kabinetter börja allt bastigare att efterträda hvarandra. Tidehvarfvet befioner sig i march framåt; och de tillfålliga försöken, att hålla tillbaka des; gång, och binda jetten med spivdeltrådar, skola endast föranleda honom att med ett tag sönderslita dessa, för att derefter taga en så mycket skyndsammare fart, hvarvid återstår att önska, det han icke måtte förtrampa dem, som söka att göra honom ett fruktiöst motstånd. Ett sådant har eruellertid nu inträffat uti sjeifva reformernas land, Britannien. Hertigen af Wellington, denne märkvärdiga chef för Torypartict och reformens stora motståndare, hvilken måst göra jernluckor till fönstren i alla våningarna af sitt palats, och hvarje qväll tillstänga dem såsom i ett fängelse, för att j få rutorna utslagna af Londons pöbel, bar den 17 dennes blifvit af Konung Wilhelm inkallad att bilda ett nytt kabisett, sedan hela Melbournska ministeren blifvit upplöst. Således är Skolmästaren Brougham, reforme:nas upphofsman ochen af tidens störste man, borta; ett nytt Styrelse-system hotar England, och en ny politik Europa. I Hertigens sällskap omtalades redan ett helt följe af Tories; Underhusets gamla Ordförande, Sir Manners Sutton, Torypartiets adwisistrativa stödjepinne , Sir Robert Peel, den bittre och hätske Goulburn, den surmulne Lyndhurst. Stanley i, fl. Förändringen säges vara ett verk af den Eogelska kamarillan, nemligen Drottningen och Konungens oäkta söner, Lorderne Fitz-Clarence. — Allt hvad man för det första härom kan såga med visshet, är att det varder stort buller och gny i Albion, och antingen stryker Wellington och hans sällskap inom få veckor, eller också kan man, utan anspråk på profetisk blick, förutse, att Sir Thomas Attwood med sina 100,000 och ännu många andra 100,000 John Bulls snart äro i rörelse, och revolutionens brand står i alla knuar af det gamia England. På gathörnen i London funnos redan i parti uppslagna sedlar med inskrift: Ned med Drottningen! ned med Wellington! upp med Durham! — Närmare detaljer skola meddelas i morgon. Spådomen om det nya Fransyska kabinettets snara samlande till sina fäder, har också gått i fullbordan, långt förr än någon ens kunde ana. Det lefde endast trenne dagar. Hvad som kuunat så hastigt göra H. M. Ludvig Filip missbelåten med siva bänders verk, är ej lätt att utfandera af de karta notiser, Engelska bladen meddela rörande detta ämne; men det vissa är att Bassanokabinettet fallit sönder, och att ett nytt af doktrinära beståndsdelar håller på att formeras. Hertigen af Treviso, Marskalk Mortier har blifvit konseljpresident och krigsminister, och de förra ministrarne de Rigny, Thiers, Guizot och Duchatel tros med full visshet komma att återtaga sina platser. De hade blifvit kallade till en konferens i Tuilerierne, och en kurir skicked efter förre Finansministern Humann, som var på vägen till sin hemort; men ännu var icke deras ålerinträde i kabinetiet ofhicielt kungjordt. Hvad som möjligen kan gifva någon klav till denna ministeriella jordbäfning är Talleyrasds bestämda vägran att återtaga sina funktioner i London, så snart han fick höra Bassanos konseljpresidentskap, och hvilka som blifvit kallade till hans embetsbröder. Enligt underrättelser från Madrid af den 3 rådde der fullkomligt lugn. Prokuradorerne hade frångått deras förra beslut rörande Guebhardtska lånet, och med 835 röster mot 30 numera erkänt detsamma till betalning, i likhet med den öfriga statsskulden. Insurgenterne under Zumalacarreguy hade lidit ett nederlag vid Lodosa. NIT TIT En instod artikel i Stockholms Dagblad, för i förrgår, har väckt ett visst uppstende, genom den öfverensstämmelse som råder i densamma med de