Aftonbladet – 20 november 1834, sida 1

BIESTAGSUNDERRÄTTELSER. BONDESTÅNDETS ÖFVERLÄGGNING OM STORA SJÖTULLSBEVILLNINGEN. BRISSMAN från Skaraborgs län öppnade öfverläggningen, och inledde sitt yttrande dermed, att han förklarade sin opinion vara, det en mundersökping, hvilkendera af Stalsmakterna som vore mest vållande till missnöjet med en stor,del af våra ekonomiska lagar, ingalurda skulle utfalla till Representationens fördel. En sådan undersökning trodde dock Talaren ej vara vid detta tillfälle ändamålsenlig. Han kunde likväl ej underlåta att anmärka, hurusom d2 klagomål, hvilka man dagligen förnimmer öfver förtryckta näring tr, bimmad handel och i lägervall försatt åkerbruk, äro till största delen, såsom Tolaren yttrade sig, en återgifvinog af tidens häcklare-anda, af lättj.ns och maklöshetens lust att utom sin krets uppsöka roten till sin beIzgenhet, eller af okunnighetens och kraftiöshetens begär, att, i bristaf egen förmåga att gifva If och näring åt fördelaktiga beräkningar, blindt låna sitt öra åt dagens qvacksalfvarevishet och utgifva densamma i förbättrad form. En del af dessa klagomål ville dock Talaren medgifva vara grundade på sannisg och dagliga erfarenheten, och hvem har, ty värr, större skäl att deråt gifva vitsord, än jordbrukarn? Det onda förmenade han endast kunna afhjelpas genom att i utvidgad skala antaga ett indirekt beskattningssystem, och han framställde Frankrike, England och Förenade Staterna i Nordamerika såsom exempel, huru denna indirekta beskattning fört till de mest välgörande resultater. Derefter öfvergick han till det egentliga öfverliggningsämnet och förklarade, att han i allmänhet delade de hufvudprinciper för Tullbevilloingen, som i förevarande Betänkande utiryckas; hade dock gerna sett, om Utskottet föreslagit borttagande af all Utförseltull. Men, yttrade han, måhända är tiden icke inne för antagande af denna hastiga öfvergånvg, utan lär den medelväg, Utsk. gått, hafva varit den rättaste. En mera hög tull på kolonialvaror, än den föreslagna, trodde dock Talaren kunna utan fara läggas. Han detaljerade derefter de varor, hvarå, efter hans tarka, tullen borde förhöjas, nemligen för Konjak till 1 R:dr 8 sk. kannan; Kaffe till 6 sk. skålp.; Zin, en kanna på fastager till I R:dr och på buteljer till 2 R:dr B:ko; Socker, för brunt socker samt hvitt pudersocker till 3 sk., krossadt lump-, Havannahoch Terres till 6 sk.; topp-, konfekt-, kandioch kak-socker till 18 sk. skålp. I öfrigt önskade Talaren, att tullen för dricka, porter, öl, fransar, galoner, snören, Italienska hattar, korgar, lakerade trädarbeten, mosaikarbeten, vagnar och vindrufvor måtte förhöjas till 50 procent mera, än Utsk. föreslagit. Menniskohär till 100 procent mera. Trädvaror, väfnader och tobak till 25 procent mera o, s. v. Slutligen anmärkte Talaren, hurusom lurendrägeriet lätteligen kan hämmas; ty, med undantag af de södra och vestra kusterna, fredar sig landet snart sagdt sjelf, och vid nämde ställen kan en tillräcklig militärstyrka hämma insmugglandet. Man må e) häpna för utgifterna härför, ty tullinkomsterna skola fördubblas. Denna bevakning. äfven till sjös, kom ock att utgöra ett af de bästa öfnipgsmedel för militären. Talaren erböd sig att framdeles gifva en noggrannare utveckling af förevarande ämne, Yrkade återremiss af betänkandet. — LARS LARSON från Skaraborgs län delade alldeles enahanda mening med föregående Talare. — PETER PERSSON från Jönköpings län yrkade äfven, att sedan handelstraktaten mellan Sverige och Finland är redan afslutad enligt Kongl. Kungörelsen den 19 Juli d. å., och således alla motioner om Finska bandela komma att förfalla, högre tull måtte, såväl till något betäckande af Statsverkets behof, som ock till uppmuntrande af inhemsk konstflit, läggas å kaffe, socker, arrak, rumm, sidentyg m. fl. utländska öfverflödsvaror; men att tulen å utrikes ifrån inkommande spannmål måtte höjas i de år, då vårt land framalstrar tillräckligt deraf för innebyggarnes bebof, och deremot i missvextår nedsättas, på sätt vid sista Riksdag bestämdes, Konungens höga rätt enl. 60 f. R. F. förbehållen. — I detta yttrande instämde ÅA. Johansson och HN. Larsson från Stockholms, J. Andersson och 4. Pålsson från Jönköpings, E. Hansson från Örebro, P. Ekebom från Skaraborgs län, C. Gabrielsson och Samuel Andersson från Östergöthlard m. fl. — BOTVID JONSSON från