Aftonbladet – 18 november 1834, sida 1

stå der Vvöga och overksamma? (Bifallisop.) Ni, I låtom 0:s vara vaksamma, och icke hvila. (Bifall) Låtom oss visa våra fiender, a!t vi icke kunna tagas genom öfverraskning, och våra vännr och anfö: are, att vi äro lika faste som vånstin I vårt besiut att siräfva för ernåendet at våra erkända rättigheter, (Bifallsrop.) Vi miste icke tåla att reformbillen blir en död boakstaif, eller, hvad värre ar, en at ett verktyg för partiseser; utan vi måsive 20 ; cen till hvad den bör vara, och hv.d des: skall vara (bifall): ett mäktigt verktyg för nationens ; ånyt födelse. (Bifall) Mina HMersar, jag kan icke, såsom jag ville, beskrvifva för ev huru v gig jag anser den närvsrande krisen. Om Underhust vid parlamentets nästa sessson uppfyller sina pligte: mot sig sjelf och mol sina komsrilten:er, så han all: cå väl; mes om det olycihatvis skulle tveka att motsvara de: höga kall omständigheterne ålagga detsamma, om det tager en osäker och vacklarde gång, så sk ll oundvikliet förderf deraf blifva följden. (Hör!) Tilisten mia dock ena fåsa — bafves J agen pit att uppfylla? (Rop af Jo!) Jo J hafven — J hafven en vigiug och väsentlig piikt att uppfylla — eder RR ll åligger att hafva ett vaksamt ög: på edra vrepresentan:er. J måsten sia dem, at! J icke ären att skämta med, och at dem fordia ivb rgandet af den skörd, til bvilken i utsält fröna, och på hvilken J väntat med ett sådant exemplariskt tålamod. (Hösa bifalls-op). Utan tvifvel ligga många och stora binder i eder väg. och i edra verkligt redliga och oberoe:r drepresertante:s; men ailt kasa ötvervinnas med stårdakrigbet och boslutsambe, docx icke genom häftighet och våldsamhet. (Bifallsvop). I måsien handla med kraft och beslutsimhet ty vi hafva ännu stora och vigtiga saker att uträtta. Vi måste fordra reformbillens fullkomoande. (Bifall). Vi miste fordra afskaffonde af de sjuiriga pirlamen t-roe. (Bfallsvon). Vi måste fordra att kyrkan i Englasd och bland rensas från alla erkända missbruk. (Länge fortsatta birallstop). Vi måste fordra en reform af missbruken inom korporationerne i Evg!and, och ett samvetsgrarnt fortfarande i hushållning och spasamhet. (Bifallsrop). Utan tvifvel finsas många ardra åtgärder, som stå i sammanbang med och följa af dem, hvilka jag näm, och det är sllmänt b-kant buru jig i afseende på dem tänker. Det kan finnas skiijaktighet i åsigter i afseende på några af dessa mått och steg; men jag har för närvarande endast haft i sigte dem, rörande hvilkas nödvändighet ingen vän af reform kan hysa något tvifvelsmål. Man säger att dessa ändarnå! icke kunna ernås utan fara för landets institutioner — ty det är detta skrik, man nu söker höja mot mig. (Bifailsrop.) Jag ville afbjelpa de särskilta religionssekternas besvär och rensa Engelska Kyrkan från missbruk, för rättvisans skull och för att befordra sann religiositet. Är väl detta förenadt med fara för landets institutioner? (CNej, nej!) Jag ville reformera korporationerne så, att de i sjelfva verket blefvo hvad de säga sig vara och hvad de borde vara — verkliga representanter för municipalrättigheter. Är väl detta förenadt med fara för landets institutioner? (Nej, nej!) Nej — jag ger tillbaka som ett eko edra ord, och jag påstår att verkliga resultatet af en reform, som sker i tid och ej för länge uppskjutes, är bevarandet af allt, som är dyrbart i våra institutioner, derigenom att allt, som är förderfvadt undavrödjes. (Omätliga bifallsrop.) Sådane äro mina åsigter, och sådane mina grundsatser; jag har aldrig -döl!jt dem och skall aldrig dölja dem. (Bifallsrop.) Jag skulle icke vilja emottaga det högsta embete Kronan kan gifva — jag skulle till och med icke vilja mottaga edra varma och entusiastiska bifallsbetvgelser, om det ena eller andra skulle vinnas derigenom, att jag döljde en enda af mina allmänna åsigter, eller svek en enda af mina grundsatser. (Bifallsrop). Det är dessutom min afsigt, att mina åsigter och grundsatser skola blif-a kända bland allmänbeten, och bedömda efter miva egna fremstäilningar deraf, icke efter de falska och beräknade, som göras af andra. Det ena partiet beskyller mig för att vilja förstöra och omhvä!fva — det andra att jag underhåller och gynnar folkets otålighet. (Bifalisrop och skratt). Nu förhåller det sig så, att jag hvarken hyser den ena eller andra af dessa afsig:er eller opinioner. Jag känner alltför väl det konstiga och invecklade samhäilstillständet i detta Javd, huru oundgängligen nödvärdigt det är: att upprätthålla allmänt . förtroende för orudbadt lugn, och den fara som uppstår om den fredliga gången af vår handels raschineri afbrytes, lör a kunna föreclA någan dtoövrd anm hbämmada magi.