Aftonbladet – 13 november 1834, sida 1

nee oe RR om Rn oo RV LAR särdeles förblommezrad, nu i flera vg ga fali kommit till S yrelsens kännedom, ehu:u iona icke kändt är, hvad atse-nde derpå fåstes. Samme talare fr Helleday har förespeglat en trfla af de mångfaldiga göromål, som inom Banko-Ut kotte; återstå. Hr Helleday hade jemväl bordt föralara den veriliga orsaken dertill, att så många e terliggande göromål inom nämde Utskott förefisnas. Han bade med hänsigt dertill bord! göra gemensam sak med dem, som klagat öfver följderne af värvarande Representationssäts efterlänkliga brister. Orsaken, så vidt talaren fö: mått uppfatta den, är eg-otligen det missbruk, som ofta inträffar, af det Ridderskapet och Adeln förunsade prerogativ, att tillsatta O dförande i Uiskotten och att tilläts både Ordförande och Ledamö:er, att kkmna sine Utskotts — piatser, när helst de behaga. Sisom en följd deraf har Baoko. U:skottet, till berydbhg: binder för fortgången af Utskotets göromål, emottagit en alldeles ny personal på adeliga sidan, att förtiga de märkliga olägenheter, som för Utsko:t:t må.e hafva uppkommit genom flera ombyten af Oriförande. För si del kunde fr Petid på de af andra Talare utvecklade skal icke an at an tillstycka, det ufan afsceude på förhållandet med vissa bland Banko-U:skottets göromsal, hvilka i närvarande occstindizbeter lämpligen kunna tiil nästa Riksdag uppskjutas Boude-Stånders inbjudning, med det af Hr Wen föreslagna amendement, måtte antagas, såsom en högst nödvändig opinioasyttring, då en möjligen snart ankommande ny Kongi. Proposition icke lemnar något tvifv-l derom, att Receringens afsigt är, att ännu i fi-ramånader utdraga Riksdagen. Hr HELLEDAJI ansåg det omnämda Resclementet ej böra uppskjutas; .eburu han aldrig sagt: ält det skulie blifva fullsomhigt efter s-kernas vyk ordning, så vore det dock nödvändigt att upprättas. Talaren ville dock för sin del ej envisas med att få något reglemente uppgjordt, ty onekligen äv det beqvämare alt hatva intet att göra, än att, såsom pu en tid varit havdelsen, få arheta i Utskottet från kl. 9 om förmiddaga:ns, till kl. ir å 12 om nätterna. På Hr Petres yttrande, att talaren bordt förklara orsaken derull, att så många efterligg nde göromål finnas inom Ban:so Utskottet, ville talaren till svar blott lemna, att han tagit för princip, at aldrig uti diskussio:serna inblanda något som ej hörer till ämnet, och att han trodde ett sådant förklarande, som Hr Petrd begart, ligga utom gränsen af denna diskussion, Hr LEFFLER trodde, att representat:onen lika lifbgt som nationen, önskade ett snart slut på riksdagen. Talaren ansåg dock ej lämpligt att fö:elägga Utskotten någon viss tid, då de borde hafva slutat sina göromål, utan man borde ålägga dem att inom åtta dagar inkomma till Riks-Standen med utlåtande om tiden när de kunna sluta dem. Derefter vore representationen i tillfälle att bestämma dag till riksdagens slut, bvartill talaren ville föreslå den 15 Jaruari. Basko-reglementet borde upprättas, och derfötre ansåg talaren den af BondeStårdet föreslagna tid vara för kort tilltagen. Hr SAHLIN ansåg nya Banklagar ej vu böra stiftas. Då Utskotten väl medhinna att sluta sina åligganden till de första dagarnve af December, gillade talaren inbjudningen, med den förändring i tiden, som Hr Wern föreslagit. Ea preskriptionstid för riksdagens slut skulle koncentrera diskussionerna, Hr EKERMAN ansåg ej rätt alt antaga denna inbjudning, da S:åndet afslagit den törra. Det vore förhastadt att utsätta tiden för riksdagens slut, innan Utskotten bestämt när de hinna sluta. Derom borde de förständigas, och dessutom påminnas att fortskynda sina arbeten. Hr SANTESSON önskade visserligen ett snart slut på riksdage.; men trodde att grundlagsenlig ordning måste gå före Önskningar. Det tillhör ej Stånden annat än alt påskynda arbetena. Endast tvenne underdåniga anmälanden äro i grundlagen Ständerne tillåtne, den ena om en m5nads prolongation och den andra om hemförlofvande, sedan rksdagsärenderna äro atfgjorda. Banko:eglementet ansåg talaren böra stiftas, innan Stenderna åtskiljas, Hr S. kunde ej biträda inbjudningen. , Hr LIMNELIUS förenade sig med Brr Ekerma och Santesson, Hr EKSTRAND yrkade iobjudningens antagande. Han trodde at; ju mindre man gjorse i reglementsäg, desto bittre vore det. Talaren hade dock inAct emo riksdagens förlängard: till årets slut.