Aftonbladet – 10 november 1834, sida 1

Darn — Regeringen hade icke velat hindra granskningen, utan tvärtom medgifvit dem. Frib. L. BOIJE tillät sig intet omdöme i mihtära frågan, men hans me-sborgerliga känsta anslogs af ämnet, och han önskade derföre af Ar Möllerbjelm en upplysning, som skulle bestämma hans röst i voteringen deröfver. Hau hade vid ewt föregående tillfälle hört ea erfa: en milvär yttra, utan att sådant bhfvit bestridt, alt då det unga beväringsmauskapet såg sig i anseende till beklädnad och beväring, lika väl bebandladt som den oidinarie soldaten, visade det glädj2 och belåtenhet med sitt yrke, men olust och nedslagechet i motsatt fall. Friherren önskade veta om det verkeligen vore törhållandet, att beväringen vore klädd i trasor. I det fal:et beklagade Friberrev det osvenska beslut, som i detta hänseende tagits af Förstärkta SiatsUtskottet. Den anda, som förestafvat ett sådant, måtte, hur mycket som hälst, smickra sig sjelf och pronera sitt nit, men den sansate sllmänheten, efterverideo skulle icke desto miudre skarpt ogilla detta handlingssätt. Ar DALMAN trodde sig konna tillfredsställande besvara hvad som blifvit emot honom anfördt. Hr Lefren hade talat om ena taktik, att låtsa okunrighet derom , att medlen voio anvista till bestämda äcdamå!, och såsom exempel citerat, att de vid sista Riksdag anvisade extra anslag voro uttryckligen bestämda för krigsbehof. Hr Dalman bid om förlåtelse, om det i detta fall vore Hr L. och icke han (Hr D) som misstagit sig. Si vidt He D. kunde förstå R. Ständers skrifvelse vid sista Riksdag, angående extra statsregleringen, så innehöl! den ingen annan bestämd föreskrift, än att medlen skulle användas till Försvarsverkets iståndsittande. Således hade Regeringen varit oförhindrad och haft för pligt, att först iständsåtta hvad som vore angelägnast, såsom Beväringens vapen och beklädnad. Om en anmärkningsrulle här skulle komma i fråga, så vo:e den för det sådant blifvit uvaktlåret, visserligen icke för motsatsen. Hr Lefren bade vidare s-gt, att det ifrågavarande anslaget åsyftade att fylla årliga bebof; då det andra afs2 reservupplag. Det hade således helt naivt undfalit Ar L,, att oaktadt anslagen, då de begärdes, kallades extra, och blott fordrades för en gång , så vore meningen likväl att låta oss få behålla dem såsom ständiga och årliga , alldeles som det gått med de 70,000 R:dr för armeens materiel. För sin del upprepade Talaren, att det vore angelögnare att fylla behof , som äso för handen , äv sådana som komma i en eviss framtid, och det föll Reg. till last, att den sparat sin framställning om det oundgängliga, till dess folket vore urståndsatt att gifva något dertill, i anseendtill det myckna det förut gifvit till, om ci alldeles öfverflödiga, åtminstone mindre angelägova ändamål. Hr Lefren hade talat om de irrbloss, pubhciteten skulle kringsprida och de upplysningar, hon undandolde. Taälaren förmodade, att Hr L:s upplysningar visse ligen icke blefve gömda för allmänheten, men förmodade då ock, att bans (Talarens) upplysning derom, att Hr L. misslagit sig, jemväl komme att stå bredvid. Talaren begrep ej, huru man kunde fordrå en enklare bevisning öfver Styrelsens sätt att hus? hålla, än som här blifvit ådagalagd, äfvensom i StatsUtskottet och af vissa Talare i de audra Stånden. . Det vore väl sant, att många sp-cialiteter här ej blifvit framlagda, men folket frågade ej derefter, vär det såge den ena millionea efter den and:a öka krigsbudgeten, om försvarsveiket lik väl riksdag från riksdag framställes i ett allt mer och mer uselt skick; då kunde ingen öfvertyga om, alt en riktig plan och nushållning ägde rum. Eller var det väl möjligt för sista Ständer att tänka sig, att då de gåfvo 70,000 Rdr årligen till ordinarie och nära 3 millioner till extraordinarie militärbebof, vi fyra år derefter skulle få höra dessa bediöfliga målningar öfver beskaffenheien af våra vapenoförråder och vär bevärings beklädnad, hvilkas framtvingande Fiiberre Boye 1 sista plenum så hårdt klandrat, då han föga bättre än såsom rikets fiender och förrädare bedömt dem som hän förment hafva föranledt framstallningen af denna Mörka taflaa För sin del funne likväl Talaren defina framställning ingalunda af honom ellsr någon annan påkallad, ty ingen bade hvarken då eiler nu, bestridt behofvet af vapenr och beklädnad, utan endast behofvet af extra anslag dertill. I öfrigt ogillade Talaren att Utskottet icke uppiylit BondeStåndets fordran att erbälla upplysning om våra förråders tillstånd. Talaren vore öfvertvgad att