Aftonbladet – 8 november 1834, sida 3

RKALEIDOSEOP Emilia Galotti, den 3 Nov., första gången, Hr Almlöfs recett. Få Teatrar torde finnas i Europa, der icke Lessiogs Emilia Galotti blifvit gifven. Den allmänna hyllning som denna Tragedi sålunda njutit har också 1 mer än ett afseende varit väl förtjent, Lessing arbetade alltid för något ädelt ändamål. För att åstadkomma tolerans bland olika religionsbekannare skref han sin oförgängliga Nathan der weise, och för att bestraffa den sedeslöshet, som så allmänt herrskade vid Europas hof för ett halft sekel tillbaka författade han Emilia Galotti. Tilläfventyrs har man också tiil stor del att tacka bonom, och efter honom flera andra af Tysklands teaterförfattare derför, att hofvens seder nu mera så mycket förändrat sig. Det går ej an att nu för tiden drifva ett så uppenbart gäckeri med lagar och moral, som det, hvilket Prinsen af Guastalla uti Emilia Galotti tillåter sig, och af så nedriga varelser som Marinelli, omgifvas väl Furstarne nu förtiden mera sällan. Väl kan själen ännu bli en smula solbränd af hofvets glans, men så svart som Marinellis — nej. Men just derföre att ej samma förbållande existerar vid nutidens hof, som vid dem för hvilka Lessing skref sin Emilia Galotti, så passar också pjesen ej så val för vår tid, och i mänget bittert. uttryck mot den hoflednad, som i Emilia Galotti afmålas, finner man nu hårdbet och orättvisa, der man fordom fann dessa uttryck fullkomligt på sin plats. Pjesen är dock ett mästerstycke, och väl vere om man ej kunde tförebrå våra teaterstycken annat än att de komma för sent på scenen. Rollerne fordra nästan alla fullmognade talanger. Hr Habicht hade fått Prinsens, Prinsen är en ung,