Aftonbladet – 7 november 1834, sida 1

(Forts. från No: 2538. Prosten HALLSTROM uppfattade Staten som en organism, men ansåg sjelfva denna åsigt vara en tideos produkt, en utbitdaicg, som under civilisationens fortgång framträdt för medvetandet och med sanningens makt alltmer ivtränger i hvarje medborgares sinne såsom ett lefvande begrepp. Hvarje sjelfständig medlem af staten will känna sig va-, ra en organisk lem i samhället och behöfser det för att icke, mer eller mindre, försjunta i enskildhetens tomhet. Men detta hans på ett inre behof grundade anspråk til:fredsställes icke inom det egentliga praktiska lifvets område, annorledes än sen0m ett närmare eller fjermare deltagande i allmänna ärender, genom valoch representationsrätt. Det är fördenskull ej blott tomt swik, eller meningslös otålighet, utan en aning, mer eller mindre dunkel, om sjelfva grundiddtea för sam hälislifvets pågående utveckling, som i andra lander besär konstilu tioner, här en representationsförändring. Ehuru omsväfvad af orediga begrepp och irriga föreställningar, Lgger dock en sannimg dei på botten. Man kan säga det vara en rättsfrå åsa, som rörer menniskans sämhälliga natur och derföre icke kan 1 längden nedtysias. Derföre borde något t saken åtgöras, som åtminstoce bidroge, att framdeies bringa aen till mognad: de inkomne motionerne borde således icke undertryckas. Man säger, att alla stateus verkliga intressen — eller allt bvad som bör representeras — redan äro tilltyllest bevakade i och gencm de fyra Stånden. Men äro de det älveo på ett behörigt och ful!kozaligen tillfredsstillande sätt? Är det t. ex. billigt att jordbrukets lutresse uteslutande representeras af den mindre jordb: ukareu, blott han innehar en besutenhet, medan den ofrälse större possessionaten, som besitter en mer än tiofoldig egendom, har i detta ämne icse den minsta rösträttighet? Aro vidare dessa iatressen riktigt uppdelade och emot hvaracdra afvägda? Har, för att uppfatta salen från värmaste hard, Piesteståndet en öfver allt tvifvel upphöjd rätt, att till I bestamma Riksdagsbesluten, eiier i alldeles samma mått, som dea större mängd, som säges äga sjelfva modernäringens fördelar att bevaka? Talaren kunde icke förlika sig med daen förutsättning, a.tibeyakandet af något visst särskilt medborgerligt intresse vore allena grunden att finna till all rätt för 1 epresentation, likasom äfven dess högsta mål. Talaren hade de före velat inom hvarje Nationalförsamling se förnämligast och egeotligen representeradt det allmänna gemensamma intresse, hvaruti alla de särskilta, jemväl de större medborgerl:ga, som kunna kallas Ständsiatresseo, uppgå så:om subordiaerade delar, och hvarförutan staten skulle i sig sjelf blifva blott en tummelplats för stridiga intressen, och ett bellum omnium inter omnes uppkomma. Representationsrättigheten borde derföre ocke alitför strangt bindas vid vissa mer eller mini dre generelt uppfattade lefnadsyrkev, samt bevakandet af deras särskilta irctresser, utan afseende förnämligast derå fästas, att det alimanna gemensamma samhällsintresset må framställa sir fullstän, digt fastän på olika satt, reflektesadt, från de å!,skilliga ståndpunkter, derifrån det i staten kan uppfattas, och Stånden således, hvartdera för siv, uttrycka icte förmycket en inom skarpa gränser bed d stämd gemeasamhet 1 yttre omständigheter, näringssätt och befattningar, som fastheldre beteckna en dermed väl gemenligen nära förbunden, men ock i vidare omiång derutöfver gåeude inre öfverensstämmelse i lefnadsås:gter och bildningsgrad. Talaren, som biträdt Grefve Spens förslag, att jemte de fyra Stånden upptaga flera medborgarklasser 1 representationen, men läta denna fördela sig, enligt Brödranationens föredöme, på 2 kamrar, hade gerna sett detta förslag underställdt Ständernas ompröfrande, eburu det syctes borom vara en nog djupt ingrii pande törändring, och framgången deraf hufsvudsakigen bero på fBidd. Adelz, som först och fråmst måste funis vilge att inskränka och begränsa ar talet af sina många och sjulfskrifna representanter. Med detta Stand, i hvars närva:avde talrikhei ligper det starkaste binder för Ståndens sammanträde vare sig på en eller tvenne kamrar, måste obestridlgen all represenvtauionsreform begyvna. Mot den anmärkning, att Uiskottet icke v rit betzukt på minsta förendring 1 beraälte Slånds npuvarande representation , erinrade talaren, aut 12 SR. Os i det-. ta amne blott hanvisar till Riddarbus-Ordsinge: hvilken det ansette vara Adelas erskilta sök stl