Aftonbladet – 6 november 1834, sida 1

RA RNE RANE TEE RA ER RA RNA AR ne eert nee makt och Iniiytlande inrymdes dem alven, om de skuile utgöra af representationen. Talaren ansåg bättre, att liksom inympa de få, som na med nmågot skäl yrka valrat:, på något af de fyra Stånden, med bvilket de i anseende vill upplysning, yrke och intresse äro närmast förenade. Beträffande frågan huru representationen borde fördelas till öfverläggnin3ar och besluts tagande, om den borde sammanföras på 2:ne kamrar eller e :, eller ock det närvarande förhållandet bibehållas, så nekade Talaren icke att den förra meningen hade mycket för sig talande, belst man derigenom kunde hoppas tidsbesparing; men han byste Lkväl betänklighet att låta omröstoingar till besluts fattande ske per capita. Ej eller instämde Talaren i Prosten Åstrands förslag, att den öfre kammaren skulle utgöras endast af 12 Ledaiwöter från hvarje Stånd, och alla de öfriga tillhöra nedre kammuen. Talaren ville föres!å ait den öfre kammaren utgjardes af och den nedre af 3 af representationer ; men oäfvervinnerliga hinder mwöta dess antagende, just deruti att StåndsLedamöternas antal skall blifva ika. Och hura skall deta tillgå, synnerlgat bos Ridd. och Adein? Skola erdast capita välja? eiler valvätten inskränka sig till sla medlemmar af detta Stånd? Skola capita väl frivilligt afstå från sin representationsrätt, eller skail i motsatt fa!l den öfriga Adeln finna sig belåten, alt ensam af all: medborgareklasser icke å2a valrätt och vatbarhei: och buru skall i begge fallen valrätten till representanter för detta Stånd utövas, med eller utan afseende på förmögenbet ? Emot de af Utskoterföreslagna inympningar bade Talaren iogeativz att anmärka, undantagande det förslaget att i Preste-Siåndet iopassa civile, ofrälse embetsimän. För Lärarne vid Rikets ElcmentarLäroverk ville Talaren hafva represcntatronsrätten medgifven, icke såsom en skyldighet, utan såsom en rättighet, den de äga begagna eliter icke. Talaren kund: ej lemoa oavmärkt, att Konstit. Utskottet ägnat en synnerlig möda åt de tie ofrälse Ståndeos förstärkning och förändrade organisation, men helt och hållet fö bigått Ridd. och Adela, hvilket Stånd lika, om j mer, än de ofrälse, tarfvar reform. De bafva siv r ddarhus-ordning, som väl skänker rättisheter , men icke stadgar deremot svarande skyldigheter. De äga uttaga polletter, men inhuna sig endast när de behaga. De kunna resa bort utan permission , och återkomma efter sodtlinnande. Också finner man personalen å riddarhuset varierande, från flera 100 ända till 10 personer , som jag sett vid denna riksdag kunna både rösta och besluta. Talaren ansäg, att för besluts fastande borde ett visst antal närvarande Ledamöter föreskrifvas, j mindre än det som fordras i förstärkta Utskott. Under värvaran !e förhållanden står det i Ridd. och Adelns skön, att ieke blott afbryta och förhindra de öfrige Ståndens verksamhet, ulan rent af tillintetsöra Riksdagen. Biskop HEDREN, som förutsåg att öfverläggningarna i närvarande ämne skulle leda till icke betydliga resultater, höll likväl före, att det var representantens pligt alt, i ett så vigtigt ämne rent, öppet och fullständigt förklara sin öfvertygelse, Den närvarande frågan syntes kunva innefattas: i följande framställning: hvilket är det rättvisaste och för -samhällsvälfärden lämpligaste sätt att utse bland folket -de fullmägtige, som skola på dess vägnar vårda lagstiftningen och beskattningen? Ett alldeles rent och ovilkorligt svar hävpå ansåg talaren ej kunna gifvas annorlunda än tvefaldigt: animgen skola dessa fullmäktige utses genom fria, allmänna, af inga vilkor burdna val, ebler genom förut i den bestående samhällsorganismen fastställda funktioner. Huruvida der ovilkor liga fria vahätten kan i sin renhet antagas såsom förnuftsoch samhällsenlig, måste talaren för sin del betvifla. Talarens öfvertygelse var, alt de så talade allmänna, fria valen, eller, som kommer på e:t ut, val efter en viss andel i sambällets matericlla beståndsdelar, icke i längden skola trygga ett vidsträeckiare samhälles frihet och välfärd. Den uräldsta tiden, sambällenas första födelsestund, åberopas väl såsom talande för detta vaisätt; men bisioriens stämma så långt tillbaka är alldeles ohörbar, och hördes den rätt tydligt, så skulle den kanske vittna ansorlanda än man tror, ceh hvad af dess villneshörd tll oc framtränat, bevisar ofta zade fyrra sty Att motsatsen af hvad man vill. Den Glveckl ? ce detons rund: sia unverkan of stalstdöens ErUund:ioinoet