Aftonbladet – 5 november 1834, sida 1

larne måtte beviljas ett understod al 4,000 Rdr ärligen. Friherre L. Boye gjorde, till filje häraf, ett ganska sakrikt apförande, hvaraf följande er det väsendtligaste: Friherren ärade Utskottens goda afsigt för Jemtlands hårdt betungade 10 hållare; men beklagad-, att Utskotten icke frimodigt utsagt sin tanka öfver ämnet, hvilket burdt behandlas, ej som ett administratift-militäriskt ärends, utan endast som en kontraktsoch rättsfråga. Genom de kontrakter, som ingingos med rothåliarne kort efter provinsens eröfring, bestämdes, att kronan skulle till dem betala 20 daler silfvermynt för hva je iafanterist och 40 daler: för hvar ryttare, samt att den väpnade styrkan aldrig skulle kommenderas utom provinsen. Båda dessa fördelar ha under tidens lopp blifvit rothållarne beräöfvade, emedan regementet i senare åren blifvit beordradt till tjenst-göring 1 likhet med alla andra, och. derigenom att dessa 20 daler silfvermynt, som fordom svarade mat 10 tunvor korn, numera blott svara mot en enda. Jemtlanad är nu så hårdt roteradt, att då i andra provinser 19 mantalsskrifne män utgöra en soldat, måste här en utgöras af 9, och att då ett rotehåll på förra ställena kommer på ett hemmansvärde af 5,200 Rdr, kommer det i Jemtiland på ett af 1,200 Rdr. Byar fiona: af 473 tunnlands utside, som södegas hålla 3 soldater oc. s, v. År 1806 hade derföre en Kongl. befillnivg ; utkommit om en reglering af rotehållet, men bvilken ej hunnit verkställas. År 1920 hade d-n förnyats, men dess nytta för provins n tillintetgjor!s genom det stadgande, att Regementet ej fick n. dsättas till mindre styrka, än 800 man. Friherrn tadlade ej derföre Regeriagen, som han var öfvertygad ej ville göra något o:ätt; men han tadlade Stats-Sekreteraren, som ej sett. saken under dess rätta synpuokt. Om provinsen för sitt försvar beböfde en större styrka, än hvad hon sjelf kunde utgöra, borde staten besörja dess fyllande till erforderlig! antal, men hon sjelf få tillgodonjuta sitt komtrakt, Friherten begärde således Btänkan:dets återremitterande, och önskade att Utskottet, vid frågans nya behandlivg, måtte tala rent språk. Frih. Kantzou yttrade sig i saruma anda Han gillade blott första punkten af Utskottens Betänkande, men förkastade helt och hållet den andra, el!er iden, att genom statsanslag vilja öfvertala Regeringen, att göra rättvisa, hvilket i synnerhet vore olämpligt i ett land, der Regeringen ägde enväldet i den ekonomlska lagstiftningen. Frib. Cederström tillvättavisade Frih. Boyes yttrande om cen ringa åkervidden vid några Jemtländska hemman, genom den upplysnivgen, att sådana funnos, som ägde ända till 100,000 tunnelanvd mark. Detta gaf Frih. Boye anledoing, att tacka Gud, för det Frih. Cedersvöm ej ägde säte i Sta!srådet, emedan en sådan åsigt skulle der bli skadl.g för Jemtlands innevånare. Slutligen återremitterades B tänkandet. EXTRA STATSREGLERINGEN. Vi komma tutli den liflga debatt, som ägde rum öfver detta ämne och hvilken egentligen börjad.s vid den punkten, som angick kustpjes:r. (Den första punkten eller fiågan på kved satt medlen skulie utgöras, ha vi redan refererat.) Hr Dalman IV. F.: Han trodde det vara tid att söka något hejda R. och A:s anslagsifver, så att Ståndet ej måtte alltför hufvudstupa gå tillväga vid beviljandet af de ifrågav. extra medlen. Talaren ville förutsända några allmänna reflexioner. Han såg frågan politiskt, financielt cch militäriskt. Hvad den politiska sidan anginge, så visade sig ten skymt till den Kongl. Propositionen redan i Trontalet. Det var sj fullt tryggande för dn allmänna freden. Men förhållanderne vore nu förändrade. Spänningen emellan England och Ryssland bade upphört. Våra egna, för någon tid, af en mindre äv obetydlig anledning afbrutaa Diplomatiska förbiudelser med vår gamla bundsförvandt Frankrike vore åte-ställda. Sakernas nya ordning vore pu stadgad i Portugal och erkänd i Spasien. QvadrupelAllanrsen tryggade freden i Södern -— ocn att Krig skulle förklaras Sverge af dess makter, vore knappt jänkbart. De hade tvertom det största lntresse att ca O:8 till vänner. Vårt sjelfbeständ vore för dem don vigtigaste fö muren wot Rysslands inkraäktningslystnad. Hvad åter angick R:sslind, så hade vieu l stöd mot dess möjliga utvidaningsbegär just a Qvudrupelalnansen, som alldrig kunde låta detta. Och I i öfrigt, icke kunde vi hafva ia ot. alt för När,