Aftonbladet – 30 oktober 1834, sida 3

des Lat Llegver valla id, Sa lacge som jag det varit, så får han se hur godt det ar aut vara Tid nu för tiden. Hvad båtav det mig, att jag lärt Frithiof utantill, lika mycket för ämnets, som tör poesiens skull? Jag bir ändå beskylid att ingen forntid hafva. Hvad båtar det mig att jag låtit dagens infustonsdjur afslå hvad nattens iurfusionsdjur propouerat till hvälfvande af nuvarande generations bördor på komimande generationers skuldror? Jag blir ändå besky!ld att ingen framtd hafva. Så suckade Tiden, och hans bedrvöfvelse ökade sig med hvar sekund, ty han betänkte Tegners storhet och sin egen litenhet. Slutligen kom midnattens ångest öfver hans hjerta, och han utropade med tårade ögou och sammanknäppta händer: Gud vare mig arne syndare nådig! Biskopen i Wex:ö är ond Men en Barmhertig Samarit gick samma vägen fram, tröstade Tiden och sade: O Tid! sörj icke i otid. Jag känner några gode sympatetiska läkemedel. Har en orm dig huggit, så läsg ormkbött på såret; det hbjelper. tar en galen hund dig bitit, så sluka ett hår af hans vels; det botar för vattuskräck. Halva Tegnerska verser sprängt din öronhinna, så skoia Tegneiska.verser återställa den i sitt förriga skick. Depå lutade den barmhertige Sa4mariten siva läppar till Tidens öra, och yttrade m.d hög och tydlig stämma: Evigt kan ej bli det gamla, Ej kan vanans nötta läxa Evigt repas upp igen. Hvad förmultnadtärskallrama Och det friska hya vexa Upp utur förstörelseo, Och Ticen afrorkade sina tårar, reste sig upp och var lika glad och stolt som tillföreve. Avad tycker Tant om den visionen? Tant tror kanhända, att jag far med lögn. Nej, goda Tant! Alt jag sett och hört hvad jag nu förtäljt, är lika så sant, som att Tegznär sect Oxenstjernas, Kellgrens och Leopolds andar sitta på gyline stolar i molnen och hviska. I anledning af hviska — jag är nyfiken att veta hvad Kellgren hviskar till Tegner. När Taot härnäst skrifver tili denne sin vän. så fråga honom, om icke Kellgren någon gång hviskat till honom ungefär så här: Min kära Tegn6! Du är en förbålt stor man, en fem tum hög jitte bland ett fyra tum högt slägte. Men derföre bör du icke förhäfva dig. Högmodets Goliath träffar på sistone sin David, och den aldrig slumrande Nemesis omsmider understundom den förträffligaste hammarspik till en försvarlhg brödnagg, hvarm ed Lika så väl pösande prelatlimpor, som andra kakor kunova beqvämligen naggas. När du barnast finner för godt att spotta Tiden i synen, den Tid som burit dig på sina armar, så skaffa dig nykter spott. Jag har för öfrigt ingen ting deremot: ty Tiden har sadant visserligen förtjenat, enkannerligen derföre, att han afgudat dig, och dymedelst brutit mot det första och yppersta af Tio Guds Bud: Du skall inga andra Gudar hafva för mig. Helsa din sånggudinna och bed henne icke öfverlasta sig med metatorer, såsom hon merendels brukar. Dessa juveler, äfven om de äro äkta, böra användas hofsamt. Låt henne sätta dem om halsen, i öronen och på fingrarna — men på tårna — fytusan! Skulle hon på gamia dagar vilja lära sig att tala en renare Svenska, så kan du skicka henne i skola hos GeijerDen, de, det framför hvartannat ord luktar af Tyska. Häromdagen läste jag och Wallenberg ) en af dina romanser. tillsammans och Wallenberg yttrade småleende: den Biskop skrifver det språk, så att den läsare, den i Sverige födda, lider af de svårigheter, de stygga, de ofta återkommande, att förstå dem mening, den himlaburma, den gudafödda — — och då stack Holberg fram sitt satyriska hufvud ur en af Parnassens lagerdungar och sade: det Mesapotamiske sprog er et underligt sprog. Och Du sjelf! Kasta icke vidare din Lyra på den politiska vågskålen; der väger hon mindre än intet. Kom ihåg hvad Napoleon sade under återtåget från Moskwa: från det sublima till det löjliga är icke mera än ETY steg. Dröm icke heller om nägra troner och kronor i ordets verld. Ordets verld är en republik, och troner och kronor finnas der icke; och om de funnes der, vore de cj till för dig, så länge Moore lefver i England, Chateaubriand i Frankrike, Tieck i Tyskland och OeVx