Aftonbladet – 30 oktober 1834, sida 1

taga; och den besvärliga oppositionsandan har till oca med slutligen funmt några organer i dem alla. Det kan likväl ej nekas, att äfven under det man sålunda kunde anse striden för Ståndsrepresentationens bibehållande redan till en del cfgjord, stå dock qvar vissa Ståndsfördelar och måhenda äntiu mer vissa fördomar som ej 1 ett enda slag kunna besegras med de fredliga vapen Lagarne medgifva, Man hör likväl vid Ritsdagarne ingen Adelsman, ingen Prest, ingen Borgare, ingen Bonde, som ej vidhåller att han anser sig tala i folkets namn, under det han tillika anser sig förut be ättigad, att i följd af födsel eller yrke, devifråa utesluta andra orepresenterade klasser. Jag fruktar, att man ej kan öfrervinna deana af Lagen skyddade Ståndsopinion, och det är således i min tanka redan ett stort steg om den i stället kan begagna: till en bättre, en rättvisare utöfning af Lagstiftoingskallet i öfrigt. Mig synes, att det är folkets valrätt, som är vigtigare an sjelfva representationsrätten, betraktad såsom medel till en lugn och lycklig . öfvergång. Om folket kunde fritt välja bland två tredjedels millioner fullmogne mån af alla slags klasser, vore det visserligen bä tre, än om det blett kunde välja bland några Tuserde Adelsmän, några Tusende Prester, några 30,00 Borgare, och det vid allmäsana ärenden föga vanda Bosde-Ståndet. Men som nu deila ej på en gång lärer kunra tilv:gabringas, skulle jag våga föreslå, att bir behålla -Stindens Representationsrätt. men lemna valrätten åt folket. Verkställigheten blefve ej svår. Om: tt. ex. .valen skedde Jtäcsvis, genom elektorer från städerne och Jandet, ungefär på det sätt som i Norge brukas, och efter den beräkning, att på hvarje -33000 jiunevånare, utvaldes ti adelsman utan afseende på bostad, 1 prest, I borgare och 2 bönder inom länet boende, bletve hela representatiouen icke öfver 400 personer, men stadgades t. ex. en progression, såsom från 35 till So,000 dubbeit antal, 30 till 135,000 tredubbelt, och deröfver fyradubhelt, såsom det hözsta något län fick säuda, blefve antalet icke mer, ön omkring 300. Dessa Ståndsrepresentanter valde af allt folket, utan afseende på stånd, efter en lämplig vailag, vore således på sarama gång folkets verkliga owbud, och kunde tillika bevaka ståsdsintressena; Privilegierza fortforo, regeringstormen blefve förändrad i det bufvudsakligaste, hvad representationsos angeläigenheter beträffede, och viksdagsordnaingen alesa ber höfde undergå vågon förandring af betydenhet. Det tyckes, som om man derefter ej behöfde tveka, att låta dessa represeutaoter öfverlagga på samma rum, eller på sätt Norrska represeatationen brukar, genom val inom sig, fördela sig på 2:ne kamrar; och följden blefve säkert en snar, men i lugn och laglig ordning skeende öfvergång till sjelfva representationsrättens utöfning efter den med smhällens lycka oåtskiljeliga grundsatsen: allas jemlikhet inför lag och i lagliga rättigheter. Skulle Utskottets ledaraöter anse sig böra lemna uppmärksamhet till den hufvudprincip jag här utvecklat, nemligen erkännandet af nationens allmänna valrätt, under bibehållsnde af Ståndens representationsrätt, skall jag äfven för min del söka utveckla de nödige detaljerne, hvilka eljest äro öfverflödga, Slutligen tillade Anders Danielsson: Mina Bröder! hvad jag här föreslagit, är af en större inflyrelse, än man i allmänhet vid första påseendet torde inse. Jag är skyldig att fösta eder uppmärksamhet derpå, samt att öppet angifva för eder de bevekelsegrunder som dertill förmått mig. I cet tillstånd, hvari vår representation och administret:ov nu bihuna sig, är det tydligt, att genont dem ingen kraftfull åtgärd kan ästadtommas för representationsförfindring. Stånden hafva intressen hvilka aldeles icke medgifva någon gevomgiipande förändring i sje!fva representationen, och acministratationen kän i all min öfvertygelse icke bibebäålia g, om den icke öunu företrädesvis skyddade desse intressen. Sedun i Adelr, på det synbaraste satt erubetsmannaintresset är ötvervägande; då PresteStåndet forifar alt anse sig i enskilt besvärsväg kunna framträda inför thronen i alla kyrkans och liroverkens allmän:a angelägenheter; så länge Borgare-Ståndet icke uppmuntrar Siädernes allmänna intressen, utan des någre vissa öfvervägande skrårättigheter, dels tul stor del i vårt land synnerligt sig ioflytelserika Ståts-embetsmarnamycrdigh: terna; in