Aftonbladet – 29 oktober 1834, sida 3

(Insändt). En insändare i Aftonbladet för d. 24 Ostaber, en sig såkaliasde S., har gjo Lt osta rolig ranledning af det pryl gen utkomna Kosmorsssa ell r mål ingar ur Neturen, Koosten och Mo issolfvet e.; hvil: ken uppsats synes bärfllyta från en illa dold harm, sangsoblkt i hopp att derigerom 1 atlmä hetens ögon sedsätta detta arbete och kindra dess uppmuntran; och hvilken hör undra depå, om Hr S. sjelf kulle vara en o ycklig rival, som ser sig forekommen. Må Hr S. med sitt vek i samma genre, som han måbanda har io prite, framträda, så far mas se hans schene rariteten, hvilka vatorigtvis miste bli 300 är vogre och följaktligen mycke: schene att se und bekiken. Men ebhurn Kosmoraman, eniist He 5, förm nande, kommit 300 år för sent, synes a: beter iikväl kommit tids nog, då det ou för tiden kan säljas med den begärlighet, att upplagan på den korta tiden den varit tillgänglig i bok handela så åtgått, att en ny upplaga redan föranstal! als; ei ojalaktg ot bevis att allmänheten har antingen bätre etler sämre omdöm: sförmåga än Hr S., men alldeles ej lika medhonom. Dessutom är a betet ej ämnadt tull något praktverk; ett dylkt vinner visserligen bifail, men sällan hafva sådana f! iretag burit sig 1 Sverige, och at utan förlust sä ja p: aktverk för godt pris, ett problem, som Er S. sje If må upp! Ösa. Mt ngå i något utförligt svar på denna recension, anser man verkligen Pöfve Hödigt , och vill således inskräcka sig till följande. Hr S. börj:r sina beiraktelser öfver Kosmor: aman med Ge plocheni arbetet och liknar den vid magasiner med linglifvade skorstenar; men nämner ej att denna plaoch är co teckning af palatser S James i Losdon; breem kan väl rå för att detta palats ej är vackiare än magasiner, om ej Engelska nationen, som ej bestått sina fordna konungar bättre? Säledes bör Hr S. tilltala nämnde nation för berörde brist på smak, lhlkasom för den bristande röken i skors!enarne, hvilken sannolikt uteblitvit, emedan ingen lärer derstlädes steka någon rostbee ff för att dermed tysta munnen på obeh? riga klandrare; och hvad den lilla pilten med glor:an beträffar, så pås!å några att HS. sjelf står dev kanoniserad, hvaremot andra med mera skäl säga, att Ir S. visar sig i form af den grönländska hunden. I afseende på de epiteter, med hvilka Hr S. betecknat texten i arbetet, så lära dessa återfalla på honom sjelf och haus dråpliga anfall, hvilket saknar allt slags bevisning och derjemte förråder djup okunnighet i Svenska språket.