Aftonbladet – 29 oktober 1834, sida 1

I I det: förmått, har folket vid ala Kiaa bestyr, vid alla sina företag, sökt att skilja sig från dess fjutra. Uti ingen ort, biand ingen menighet, i intet fall ser man den i öfrist utgöra vilkor för folkeis verksamhet. eller föremil för dess förtrvoende. Bloit Starsförfatiniogen har bibehillit den, ifrån tider som vår ej mera liknar, och ifrån samhälisfö hållanden, som icke mera återfinnas; sannoiikt är det just detta misstog, som läxsge försatt och ännu försälter Svenska Nationens privatlif i så fögs öfver ensstömmelse med ce! offentliga lifvet. Att i väsendtlig mås krona, med bibehållinde af Ståndsformen och ö v-rlaggninga på flera rum, förevk:a och ordeotbgare behandla RBiksdag-göromålen, anser jag vara alldeles outförbart. Hvad man genom några ändrade åtgärder i vissa fall kunde vinaa, för!oras I ande. Minskas Utskotisarbeutena, blitva Piex g5 omen sv:rare och öfverläoe. 2 HI ningarne långvariga e. symt tvertom. Erfarenheten har redan i vissa fall visat et så iant resultat, och men förvillar oss blott, om man ge: förboppniugar som aldrig kunna veckliggöras. t Act liorymma några få, hitvlls ej representerade medbo: sar klasser i Rissständen, är väl billigt och i vissa afseenden af rättvisan påsaliadt Men det kan ändå icke afbjeipa de olägenheter och brister som St ndsindelni. gena ohjelphligt medförer. Jag befarar, att Ståndens ö fins I detta fall endast kommer, att ytterligare ned!ynga ermerne, och att de ägnpu mercsplttride åsigterse inom fraktioner, der de gamla lätressena ännu borste bibehalla en afgjord öfvervigt, komma att framkaila snarare en förbitiring än nigoa förening. Jag kan sil-des icke annat än på det högsta afstyrks: bifall tiil Konstitat ons-Uiskottets nu uppgifva förslag, i hvars dexajer jag så edesicke anser inig böra ingå, och hvarblsnd jag ecdsasi behöfver armäria det! b tynneriiga och sakert svästade förkast nde ef Ofrälse Poss ssinnaters, med fleres intag-nde i represeniatiosen, J 8 Önskar, att Ut skottet på en anvan vär ville hereda Rikets S änd-r ett tUfälle, att kurna uppfyila nationens önskongar för en förbättrad natonalrepresenta:io-; och j:g har fåtat Utskostets uppmärksamhet på ett sät, hvilset i all min öfvertygelse är det lämpligase för att på reformens lugna väg uppnå syttemålets; det är: att genom allmänna val utse de Ledamöter af alla fyra Ständen, som till wvisst antal från hvarje län borde utöfva Riksdagsmannakall-t, samt att dessa, sidan de församlat såg, genom inbördes val mitte fördela sig i två kamrar, på sätt i Norge nu sker. Blott då skiljaktighet i besluten dec emellan ägde ram, borde de förena sig till gemensam öfverläggning. Den 13 Oktober uppläste Anders Danielsson från Eifst orgs län följande anförande: Jag ser mig nödsakad att till protokollet aflemnacen reservation emot Ståndets beslut avgående mitt förslag om allmännn val till Stånds-ledamöter vid riksdagarne. Det är icke hufvudsakligen i afsigt att: klavdra sjelfva beslutet, ty tiden utvecklar nog det enkla, sanna begrepp om folkets allmänna rättigheterj: som ligger till grund för förslaget. Men det är sättet, det olyckligtvis allför ofta och: alltför: djerft begagnade sättet att förvilla Ståsdetsiuppmärksamhbet och missleda dess känsla för sina med-! borgerliga pligter, dess naturliga .ömtålighet för egva medborgerliga rättigheter. Så oförtjent, ja, jag vågar säga, så orättvist det än är, att en del af Eder mine bröder! skulle kunnat tro mig. tills. styrka ett. beslut som kunde medföra detta ständs upplösning; jag, som med lugnt samvete kan sä mig aldrig hafva i någon enda sak handlat i ännan: syftving, än för allmegens verkliga bästa, och som anser dess välstånd och upplysbing vara högsta målet för alla de öfverläggaingar, aila de beslut, vi här företaga, skall detta lik väl icke smärta mig, ty en bättre tanka måste snart blifva en följd af en bättre öfvertygelse; men att pluraliteten af detta Stånd ännu skall låta öfverväidiga sig af de grundlösa farhågor som mar hört framställas; så snart några af de vigtigare principfrågor inom oss afhandias, på hvars utgång framtidens väl eliler ve beror; detta är djupt smärtavde, i synnerhet då man finner dem framstillda under den synbaraste syftning att afleda allmänna opinionens röster, för att kunna tjena det godtycke, de fördomar oeh det snart olideliga, eburna alltmer dolda aristokratiska förtryck, hvarunder Sverges allmoge ännu qvarhål