Id: UU, fastgUriyendit 1 SaUtlildid SAINT HILL tal a CAN bets och tjeusteman. Bland Utskottets försök att komplettera Riks-Stånden ansåg Talaren det af Domares och civile embetsmäns införande i PiesteStärdet icke vara det mest konseqve ta och lyckade. Dessa tillika med militara embetsoch tjrnstemän borde utgöra en särskild afielving af representationen, och d: af Uiskotiet uteslutnve ofrälse possessionater och fastighetsägare 1 Städerna, hvartil Talaren ville lägga äfven de inom Borgare-Ståadet redan upptag e, bruksägare äfvenledes för sig ntgöra en afdelmirg. Prosten Hallbeck fanu skal deri att vid föregående FPuisdagar 1 Preste-Stärdet blifvit inlörde represemtavter från Uaiversiteterna och Vete-skaps-Akademien, samt i Borgare-Stindet Bruksigare, men kunde icke förstå hvaröe man on på Preste-Ståndet ville inympa Doinare och civila Embetsmän. Pieste-Ståndets förstärkning af Lrrare vid Gymnasier samt Lärdoms och Apologistskolor iom Hufsudsiaren och i Suften snsåg Ta area vara icke påkallad af behofver, då Elementar-Lärosectens Etoer äro sjelfskrifna npatiovabepresentenler cch då vid hvart Riksmte icke saknas Eektorer, bvilka såsom Kyrkoter dar äro ledamöter ir. presentatiocen. Piof. Grubbe instämde såvida i de: resultat tiil hvilket Uiskotriet geuom sin pröfning kommit, att han icke skuile våga alt i närvarande tidpunkt, och innan det alloönna tankesättet i hinsende till denova fråga vunnit en fullt omligare utbildning och stadga, tillstyrka någon stor och getomgripande represenatiensförändring. Men premisserna från hvilka Utskottet utgått, vilie talares icke till alla delar gilla. Undej sökningen om den mest förenfiserliga nationalepresentation omfattar, såsom men lät ficner, tvänse hufvudafrågor, af bvilka hvardera åter under sig begriper åtskilliga mera speciella. Den för1a af dessa frågor är der, enligt hvilken princip och på hvad sätt nationens representanter böra utses; det vill säga med andra ord: af hvilka etcmen ter eller primitiva bestånärdelar pmationalrepresevtatiorer bör utgöras. Den sednvare frågan å er är den om dessa elementers förening till ett helt och om detta helos verkrivessätt, hvilken fråga äter uti s:g Innefartear frågorna huruvida nationahepresevtationen bör utgöras af en, tvänne eller flera säkall:de kamrar, på hvad sätt och under hvilka former den bör öfserligga och fatta beslut oo. s. Vv. Hvad den förra af dessa frågor angår, så har man i våra dagar tvistat och tvistar ännu om föret,ädet mellan tvänre olika principer för valet af 1representanter, nemligen på era sidan de såkallade allmänna valens princip, enligt hvilken representeanterne utan afseende på stånd och yrke väljas af alla, enligt vissa bestämda qvalifikatiouer, röstbe ättigade stadsborgase, på den andra åter stånds eller korporationsprincipen, enligt hvilken staten betraktas såsom inne fsttande vissa statsborgareklasser under namn af stånd, af hvilka hvart och ett bland sina medlemmar valjer ett visst antal af representanter. I sitt yttraede om förhållandet mellan dessa tvänne valprinciper ansåg talaren U:skottet hafva afsifvit ett något ensidigt omdöme, ty han twwiflade att man med fullt stäl kan tillägga någendera af dem vare sig inom gamla elter nya sater, ett sfgjordt och ovillkorligt 1öretrede framför den andra. Talaren tviflade att den förra står i något oskiljaktigt sammanbang med den åsigt, enligt bvilken, såsom Utskotet uttrycker sig, staterna betraktas såsom frivilliga, på kontrakt gruudade bolag, der det närvarandes fordringar sätas högre än framtiders, eller att den sednare står i ett öylikt sammanhang med den åsjet, eulbgt hvilxen cteten gruvdas på et! evärdeligt och fadernesiar det på ett oliyt. bart istresse. Talaren utgick från den uppfoettoing af staters ice, enligt hviltven den måste betraktas såsom en organisk förening af alia ewt foliis medlen mat till ett lefvande. genom :eklerna sig utvecklande Helt. All Stat måste således tänkas såsom grundad på en gång på en nödvändig förnuftsfordran och på frihet eller fördrag, och all Stat bör tankas på en gång såsom en förening af de i det närvarande ögonblicket lefvande medlemmarne af ett Folk och tillika såsom en förening mellan de på hvarandra följande generationer. 1 hvarje stat, ny eller gammal, bör alltså ett förenadt afseende göras på det närvarandes och på framtidens intresse. I denna uppfattning af Statens idd finnes ej någon grund att betrakta den ena af de nyssnämnda valprinciperna såsom lämplig endast inom nya stater, den andra åter såsom den enda lämpliga inom de äldre. Båda principerna hafva i tillämnpninsen sina