Aftonbladet – 23 oktober 1834, sida 3

TJUFSKYTTEN I SACHSENWALD. Altonaische Merkurius berättar, att i Boltein, uti den såkaliade Sachsenwald, hör man öfveral t omtalas en stortjuf, som gör landet osäker, imindre för menniskor, än för villebråd. Havs vamn lärer vara Eivit eller Eidet; och han skall vara son af en skogv:ktare i Hanonoverska landet. Han har sin bouing i Billvenden, en kärrtrvakt emellan Billen och en arm af Ebon, som icnefattar någa byar lydande under Hambu-g: om man kan benämra med boniog, en menniskas vistelseort, hvars lefnadssatt liknar så mycket de djur, som ban utan uppehåll förföljer. Det är en krypskytt i smått och stort, och en farlig ijufskytt, ty han utför sitt värf efter principer. Han har organiserat ett helt band af tjufskyttar samt förmått bönderna 1 grannskapet att gå på sina sida, sedan han inbillat dem, att villebrådet skadar skördarne, och uppskrämt Skogvaktarne genom sin färdighet. De underligaste berattelser kringvandra om honom. Han insänder den ena gången sjeif till städerra och låter der ivsmyga heia lass ef rådjur; och en annan fång avgifver ban och lyckas såsom olaglig vara låta seqvesterå sådane transporter af vildt, som erhållits på ordentligt sätt. Han skall vara en vacker och stark kal; visar sig ofta väpnad med pistoler och en karbin, mid: på ljusa dagen i byar och värdshus; enhvar känner honom, men ingen vågar arrestera. hosom, Hans anhängare Synas väl icke alltid benagoe att göra skillnad emellan djur och menniskor; men då, för en tid sedan, en bonde blef bestulea at dem, lät höfvidsmanpen icke endast återstäl.a godset, utan äfven i bondens närvaro, strängt b.straffa brottet; hvaraf synes att han vill hålla sitt embete i fullkomlig helgd. — mm