Aftonbladet – 20 oktober 1834, sida 1

som i detta embetsverk hållits, hafva likväl en och annan gång upplysningar framkallats, hvilka åstadkommit rättelser af Kollegiers och Laadshöfdingars missteg. Utgiften för alla dessa Ledarmöters löner utgör tillsammans icke stort mera, än för ett Statsråd; och om rikets ekonomiska fördel afses, så vinnes långt mera genom Ho. kanslerns och något Statsråds indragning än genom Beredningens. Ser man åter på nyttan för ärendernmas gårg, så är det mia tanka, att Beredningens ledamöter ofta, för det de vanligen beklädt civila embeten, böra äga en bättre förmåga att pröfva fiågor af juridisk natur, än sjelfva de Statsråd, hvilka direkte från ett regemente eller hofvet, eller stallstaten, flyttas till någat civilt chefsembete, hvilket för dem endast varit ett trappsteg till Statrvådsplatsen. — Vice Talm. Jon Jonsson omtalade, burusom det redan vid 1823 års och äfven vid sistförflatne riksdag ifrågakommit, att Alimänna Beredningen skulle upphöra, för den derigenom orsakade tidsutdrägt m. m., och förklarade sig Telaren ej kunna annat än, på de af Kon:stitutions-Utsk. anförde skäl, gilla dess Utl. såväl i denna del, som i fråga om Nedre Revisionens bibehå!lande, Justitie-Ministerns qvarblifvande i Högsta Domstolen, Hofkanslerns funktion såsom föredragande Stats-råd m. m., hvarföre han yrkade, att Utlåtandet måtte antagss till grundlagsenlig bebandling vid nästa riksdag. — flera bördes instämma i Anders Danielsons skriftliga anförandes3 Per Jönsson från Skåne med det undantag, ait kan ansåg föredragningen af mål rörande både landtoch sjö-försvaret omöjligen kunna medhinnas af en och samma person. — Strindlund: Efter en liten prolog om sin ringa förmåga att bedima ifråga zarande vigtiga ärende förklarade han sig ej kunna tillstyrka det Rikets Allmänna ärenders Beredning skulle upphöra. Talaren anförde ungefär samma skäl för denna sin mening, som Rutberg, förmenande, att om Beredningen borttoges, så att målen omedelbarligen kommo att föredragas i Statsrådet, hvars handlingar och protokoller icke äro för allmänheten tillgäng!ige; skulle parter derigenom betagas en skälig rättegångsförmån, och för Statsrådet skulle det bli svårar2 att undvika mer eller mindre vådliga misstag, eller fattande af sådana beslut, som gifva både erskilte och Riksens Stäutder anledning till mera missbelåtenhet, än hititills. I afseende på Hans Janssons framställning derom, att särskilte personer må kunna inkallas i Rådet, för att gifva upplysningar m. m., ville Talaren fråga, om desse tillfällige Rådgifvare skulle vara med eller utan ansvarighet. I senare fal!et ogillade han förslaget, anseende den högsta ansvarighet böra vara för enad vid eczbeten, som utöfva så vigtigt inflytande på medborgares välfärd och alla samhällsförhållan den. — Joh. Kristoffersson från Kronobergs och Lars Olsson fr. Örebro Län delade lika tanka med den siste Talarn. — L. Larsson fr. Eifsborgs Lön inledde äfven sitt yttrande med bekännelsen om sin oförmåga att i grund bedöma det maktpåliggarde ämne, som utgjorde föremål för Ståndets diskussion. : Han kunde ej undgå, att först tolka sitt hjertas var.ma önskan att upplefva den dag, då, under bättre I statsformer, de yppersta statsmannainsigter, i förening med sjelfständig kraft och fosterländskt nit, må igenfinnas hos den upphöjda personal, som bör inför landets Konung verka för medborgares och samhällets väl och affägsna alla anledningar till det misstroende mellan Regering och Folk, hvaraf inbördes missnöje snart kan blifva en följd. Långt ifrån, fortfor han, att vilja påstå, det hos nuvarande Statsrådspersonal saknas, insigter eller erfor derligt nit, kan jag dock icke underlåta att anmörka, hurusom, genom felaktiga eller eftersatta åtgärder, anledningar gifviis till missbelåtenhet hos folket. Och orsaken härtill, hvar skulle dun väl med mera skäl sökas än i de otjenliga och felaktiga former, hvarmed vårt sa!sstick är behäftadt. Vid hvarje riksdag finna sig representanterna föranlåtne att klaga öfver styrelsens hiknöjdhet, i afseende på nödiga förbättringar af landets ekonomiska förhållanden; men så snart anmärkningarne härom skola behandlas i vanlig ordning genom Konstitutions-Utskottet, så blir alltid att åberopa den andemeningen af grundlager, alt Rådgifvarne icke kunna ställas till ansvar för det de underlåtit något som icke blifvit dem bestämdt ålagdt, utan endast för af dem tillstyrkte lagsiridige åtgärder, Också finner . man, alt sådana anmärkningar eller ansvarspåståenden komma att farfalla då det vicar cm sår Dolj