Aftonbladet – 20 oktober 1834, sida 1

ARKIV BIARVILLLIUNVA LI IT VV RIV IA IVER MIA MISSKBEeRA: , RInSD NODER RÄTTELSER BONDE-STÅNDETS ÖFVERLÄGGNING RÖRANDE STATSRÅDETS ORGANISATION. Diskussionen öppnades, som vanligt, med ett skriftligt anförande af Ånd. Danielsson från Elfsborgs Län, hvilket vi uti utt föregående blad upptagit ia extenso. — Hans Jansson från samma län uppträdde derefter och förklarade sig instämma i Herrar af Winogårds och Hallströms väl motiverade reservationer i fråga om Justitie-ministern och Hof-kansleren. Af dessa reservationer ansåg Talaren något hvar finna, att Utskottets yttrande om Justitie-ministern , såsom föreningslänx mellan administrativa och domaremakten, är ett tomt ord utan mening; — en föreningslärk, som hvarken ligger i sakens natur, eller med fullgörande af sina göromål på ett ställe, skulle hinna uträtta något på det andra; — som i Högsta Domstolen ej kunde afsättas af Konungen, och i Statsrådet ej af Stänerna. Talaren trodde, att om Justitie-ministern Får under sih föredragning alla mål rörande civil-, triminaloch kyrkolag, så har han fullt ut att göro, utan att tillika vara domare, och yrkade derföre, att Justitie-mircisterns säte och stämma i Högsta Domstolen måit:e upphöra, äfvensom dess befattning såsom chef för Justitie-revisionen, hvilken egentligen är Högsta Domstolens expedition och derföre bör stå under dess omedelbara tillsyn. Justitiekanslers-erobeiet bör försvinna, och dess expedition i stället bli Justitie-ministerns. Hof-kansiers-embetet bör indragas, och då kunna ju ärenden i Utrikesminiserns frånvaro lättast föredragas af Kebinettssekreteraren, samt Ecklesias!ik-expeditionen få tillsyn öfver tryckfriheten, Icke-föredragande Statsråder ansåg Talaren ötverflödige. Vid förekommande behof kunna andre redlige och upplyste Svenske män inkallas att deltaga i öfverläggnvingarne, utan att derföre behöfva vara Statsråd, och såsom sådasne utgöra ständiga Hedersledamöter. Den erfarenhet, fortfar Talaren, vi haft redan i 27 år, eller alitsedan 1809 års statshvälfning, har dessutom vi,sat oss, att till de egentliga Statsråds-platserna icke alltid kommit i fråga män, hvilka förut, genom de allmänna ärendernas bebandling såsom civile embetsmän, derom förvärfvat sig någon noggrannare kännedom, emedan många funnits, som banat sig vägen dertill genom andra förhållander. Också syvas deras råd hittills icke hafva bidragit att föra landet framåt i förkofran 3 men deremot hafva vi fe bonan C ae sett den ansvarighet, som stundom skulle hafva träf-, fat en eller annan, som oftast ominte gjord, just! derföre att man tyckte, att det vore synd, om, för en eiler annan oleglig åtgärd, ett sådant antal högt uppsatte personer skulle entledigas. Dessa embeten bar man också sett, för deras beqvärlighets skull numera förnämligast betraktas såsom ett slags pensioastjenster, till hvilkas utöfning icke ovilkorligen fordras just några särskilta kunskaper, ej en gång sådana, som ien Kämnersrätt, just derföre att Statsråderna ej äro nödgade att intränga i äveoderna, och blott behöfva förena sig med den Föredregande i de ämnen , hvari de e) äro hemma; hvarat ock följer, att innehafvarne svårligen af något annat, än döden, kunna förmås att öfvergifva dessa riktiga eimbeten. Talaren arsåg alltså, att icke-föredragande Statsråd, såsom ständige ledamöter i konselIra sju, högst åtta , bland hvilka ärenderna böra fördelas , och sade sig Talaren öfverlemna till dem, som öga bättre insigt i denna sak, att om ärendernas fördelning på hvarje departement sig yttra; men ban ansåg det föreslagna antalet Sratsråd, eller Ministrar, om man så vill kalla dem, vara nog för vårt faltiga land, då man vet, att endast 7 fianas i andia vida rikare och mäktigare länder. I öfrigt . förklarade han sig instämma i Anders Danielssons skuiftliga anförande (se Aftonbl. N:o 234), och trodde, att en kollektiv ausvarighet för Statsråden vanligen skulle blifva utan påföljd, och. således vara densamma, som ingen , hvadan han förmenade, det hvarje föredragande Statsråd , bör hafva särskilt arsvarighet för besluten i de af honom föredragna mål. — Flera hördes de!a Hans Janssons tanka. — J. J. Rutberg från Norrbottens län: Hvad Rikets allmänna ärenders Beredning heträffar, har bos mig tvekan uppstått, huruvida den kan borttagas, så länge Regeringen afgör så många ärenden, som angå rättsfrågor,. Tjensterna derstädes hafva ock:å vanlsren hlifuit hatvaltade Aanh datta aj tan arts to jen , äro umbärlige 3 att de Föredragande böra va-.