Aftonbladet – 17 oktober 1834, sida 1

1a emot den i sine rät både furstar och folk insnärjande diplomatien, skall icke kunna afhålla sig ifrån att inacrligen beklaga, det denne Prins blifvit ryckt ur lifvet just i det ögonblick, då han triumferande öfvervunnit alla sina fiender: Migueliterne genom sitt svärd, de intrig:rande hofmännen genom krafien af sin vilja, och slutligen diplomat en genom en fasthet i karakteren och bestemdhet i afsigler, som åtminstone i de nyaste tider endast sällan blifvit uppnådde af någon. Hura mycket men också må förvånas öfver hvad Don Pedro åstadkommit med så ringa yttre medel, så måste man dock ännu mera beundra den utveckling af inre kraft, den konseqvens, den uthållighet och fasthet i sinnet, genom hvilka ensamt det lyckades honom, att gifva en öfvervägande kraft åt de ytire medlen, och iet så mycket mera, som de omedelbart föregående perioderre af hans lefnad och verksamhet i Brasilien genom ingenting så mycket utmärkt sig, som genom osäkerhet i beslut och vacklande förfarande vid deras utförande. Ett yttrande, som Don Pedro skall haft på sin död:säng, synes bäst kunra tjena till förklaring öfver denna märkeliga förändring. , Bå han hörde sin läkare omtala, att han hada ea talrik familj, sade han till honom: Framför allt se till att edra barn få god uppfostrar. Hvad mig sjelf och mina bror Miguel angår, så blef vår uppfostran så helt och hållet försummad, att vi, vid inträdandet i mannaåren, befunno oss i elt tillstånd af djurisk råhet : och okunnighet. Sedan jag, genom mina lefnadsförhållanden och händelserne kommit i beröring med män af bildning och erfarenbet, såg jag mina brister, och försökte, så vidt i min förmåga stod, att hegagna de tillfallen, som erbödo sig för art afhjelpa dem. Men likväl var jag ofta nödsakad att handla efter missa ofullkomliga insigier, och under inflytande af irriga meningar. En mognare ålder medför vigtigare pligter, och man finner, till sin egen skada, att det är för sent att tillägna sig mycket, som man i ungdomen med lätthet kucna: inhemta.? — Detta yttrande må nu verkeligen hafva blifvit fäldt af Don Pedro eiler icke, så är det dock säke.t, att endast uppfostran gerom dena erfarenhet lifvet ger kunnat åstadkomma en så lycklig förändring, som ägde rum hos denne Prins. Men derjemte bör man icke förgäla, at många medfödda dygder lyckligt förenade sig med dem, som först i senare åldern förvärfvades. Det erkännes allmänt, att Don Pedro, tapper och modig, såg hvarje fara beslutsamt i ansiztet; alt han var trefast mot sina vänner och icke härvdgirig mot sina fiender; att han visserligen lätt kunde retas, men att hans vredeicke var långvarig, och slutligen att han alldrig upphörde att älska sitt fäderzeslend. Utrustad med sådane egenskaper, var det naturligt att han skulle anses såsom den värdigaste stödjepunkt för ett företag, till hvars genomförande beslutsamhet, försonlighet och uppoffiing hufvudsakligen erfordrades, och att alla vänner af Portugals konstitution gerna slöto sig till bozom, fastän hans personliga förhållanden till Portugal först måste nästan helt och hållet bilda sig på nytt. Han har, genom sitt lif och sin uppoffring för Pertugiserne, vedergällt dem deras tillgifvenhet för bonom, och kommer visserligen för alitid att lefva d minnet hos de ädle af sitt folk; men äfven utem Portugal skola alla de xeta att hedra hans minne, som ännu icke lärt sig anse en ridderlig strid för folkens rättigheter och ståudaktighet i sträfvandet för ett högt mål, såsom blott tomma skuggbilder, utan betydelse. Don Pedros lif ä rikt på vexlande öden. Han föddes i Lissabon d. 12 Ostober 1798, och var den aud:e i ordningen af Konurg Johan VI:s af Portrgal söner. Vid den allmänna omhväfning, som Napoleons eröfringsplaner förorsakade i halförs örh lar des, nödsakades äfven Portugisiska konungafamiljen ait lemna Portugal, och så kom den urge prinsen, redan i sitt g:de år, till Brasilien, ett land der han tillbragte sina bästa år, öfver hvilket han herskade, ech der han först sig utvecklingen af de konstitutionella former för hvilka han lefde och dog, och hvilket lIznd dock ej var i stånd at: qväfva bans tillgifvenhet för sin födelsebyg! Portugal. Des 17 Dec. 18:5 upphöjdes B:asilen från Portupisisk provins till ett konungarike, dock förblef det afhärgigt af Portugal, ech skulle beherskas af samma dynasti. Derföre fann den år 1820 i Portugal införda konstitution äfven i Brasilien talrika vinrer, och väckte önskan att se dersamma införd också i detta land. Redan då uppträdde frn Daudum ås san Kl4iol rvaneacantant far karanctitn.