Aftonbladet – 16 oktober 1834, sida 1

mig framställa en annan tanka; vor: det väl omöjligt, att icke Stats-Råuset kunde fisna det grundlagsvidrigt och skadligt, som i sig sielft vore verkligen nyttigt? Kan man underlåta alt upp aga detta och är ej just denna möjlighet, en uppenbar motsägelse i principen af He Dilm:as förslag. Jag önskar, som alla aedra, garantier, mon jag har lefvat för länge, och tänkt mig in i dessa ämnen för mycket, för alt kunna tro på någon annan ansvarighet än den moraliska. Jas her sett de tider, då Svenska Folket skröt af sin fiihet, då man afoch tillsatte Rådgifvare, då wan hortstintsade dem den ena Riksdagen, som man tilisxt den ardra. Kasten en blicx M. H. på anda linders erfareshet i detta fall. Det är alltiör bra att ansvarigiket s år I Grundlagen, men någon annan a svarighet, än dea mora!iska, får man evigt sakna. Hr Cedersehjöld Per Gus!.: Jag devemot biträder Hr Dalman, emedan jag an er höss: nödvändigt, att konungen ej må kuna fota ett beslut, utan att någon rådgifvare tills yrkt deisimma, ech jag tror att deita är nädigt för den monarkiska principens skull, att Konungen ald ig kas gora o:ätt, på det att, om något orätt ske, den som dertill styrkt må uppbära tadlet och bifva tikom åskledaren, att jag så må sä a, för det allmiuna missnöjet. Jag vill påminna, att si bafl en Konung, som sjelf dikterade grunilagw, och tj försaskade Majestätets helga. Han stadcade, att om alla rådg fvarne vore af annan tanka än XKosungen, låte Konungen deryid bero. För att vinna det ändamål Hr Dalman åsyftat, anser jag lämpligast, at i 35 Reg.-Form. dev föredragande beöärtigas vägra kon:rasignation, icke blott då besiatet strider mot beskrifven lag, uten äfven då det strider mot rikets sannskyldiga nytta. Deiaf ckutle f lja, att den föredragai.de, om Konungen ej afstode från sin mening. blef nödsakad att resignera, och det skulle ej ioträffa, bvad som händ:t, att besiut gått i verkställighet, mot hvilket heia Stats Radet reserverat sig. Jag tillstyrker derföre xvö:ds-mt det tillägg här, att krafliga föreställninger göra, j blott då. beslutet finnes stridande mot ginudlsg elier allmän lag, utan afven mot rikets sannskyldisa nytia, hvarigenom: S:n bist kommer i öfvercesstämmelse med Utskotitets cilation af 107 S, emedan blolt i fråga om öfverträdelser af allmän lag 106 4 är tillämplig. Jag anser detta tillägg så mycket niödvändigare, som hela ansvarsverket är ofullständigt och tarfvar omarbetning, ty så länge tillämpning af 106 och 107 85 beror på Konstit,-Utskottet, är det högst osäkert, hvilka följderna kunna bhfva, ty det kan hända, att Utskottet anser sig böra gifva styrka ät Regeringen genom uhde hållande af rådgifvarnes misstag, och det kan, således hända, att om rådgifvare ficnas, som ej vilja lyssna till den mening, som uttryckes genom förstärkta Stats-Utskottets voteringar, de, sådant oaktadt, qvarblifva på sina plaster. Det år således nödvändigt, att Grundlagen ändras i denna del äfvensom ansvarighetslages, ty bitintils skyddar reservation från ansvar uti ganska vigtiga fall. Ansvarighets-lagens straffbestämmelser stå ej heller i rimligt förhållande till förbiytelserna. En föredragande kan tillstyrka konungen att tillgripa Banken, att stycka riket, att öka beskattningen efter godtfinnande, att tillintetgöra tryckfriheten, att hindra Rikets Ständer att sammankomma, och alit detta blott vid äfventyr af tjenstens förlust. Fribe:re Ehrenborg, Casp. FVilh.: Då Konstitutionsutskot:et, framlagt detta förslag, har ej dess afsigt varit, hvilket ock motionen tydligen ger tillkänna, att bilda en Minister-styrelse; tvertom har Utskotet förklarat, att Svenska folket ej vill äga en sådan styrelse. Utskottet har uttalat den mening att Svenska folket vill styras af sin Konung och ej af hans Ministrar, och det vore att gå emot. hela afsigten af Konstitutionsutstottets förslag, att antaga det, som Hr Daiman uppställt. Om Jag fattat Grundlagens anda, så bar man hos Rådgfvarne velat nedlägga en kontroll mot möjligbeten, att Konungen skulle vilja göra något mot Statsrådets tillstyrkande; och man har föreställt sig, att Konungen ej länge skulle fortfara att gå emot hela den rådgifvande personalen. Det visar sig äfven, att sådant sällan händer i de stater, der en kuliektiv ansvarighet äger rum, och skulle sådant inträffa, lager det i den moraliska, men ingaluada i den juridiska ansvarigheten hos dess rådgifvare att afträda från sina platser. og oper SB Men denna moraliska, ansyadigbet, mine Herrar, kan ei rnedsckeifuag irHaågra erungdlasat. den, måste