Aftonbladet – 16 oktober 1834, sida 1

ARP RILFLA IL IL ALT I AA AULAF AFI RAÄLTIR NAF Lo LL LAÄLINF AR RI LV AP RA MINISTRARNAS ANSVARIGHET. (Sisom fortsättning af hvad förut blifvit meddeladt om Ridd. och Adelns öfverläggningar angående StatsRådets organisation, meddela vi i dag den nästan intressantaste delen deraf, om den Ministeriella ansvarigheten.) Hr Dalman, IV. F., Jag tror ej, att man utan all uppmärksamhet bör förbigå denna g:de S, som omfattar ett så vistigt ämne af den förevarande frågan — neml. StatsRådets ansvarighet. Då man har för ändamål att framgå på reformernas bana, då man vill införa en ny organisation af StatsRådet, synes det äfven vara nödvärdigt att tillse, alt de förändringar man föreslår blifva af verklig nytta och åtföljde af verkliga kontroller. Dessa koatroller böra sökas i en förändrad ansvarighetslära, ty genom en blott förändring af -rådgifvarnes funktioner är föga eller intet vunnet. Mig synes således, att verkningskretsen för Statsrådets ledamöter bör utvidgas under en ansvarighet, .som åtmiastone närmar sig dem man fordrar hos ministrar i andra konstitutionella länder. Det lärer för ingen vara obekant, att för närvarande ej behöfves mera, än att KonstitutionsUtskottet presenterar ett extrakt af Statsrådsprotokollen, som visar att den eller de reserverat sig och afstyrkt ett för riket aldrig så förderfligt Regeringsbeslut, för att befria desse rådgifvare från allt ansvar. Att detta innefattar en stor ofermlighet i ett konstisutionelt statsstick lärer ingen betvifla, enär derigenom kan inträffa, hvad som ock händ, efter citerade berättelser från KonstitutionsUtskottets, ja från Statsrådets egne ledamöter, att hela S:atsrådet reserverat sig mot ett Konungens eller regeringens beslut. Då qvarstår ju det orimliga, alt den inviolabla Konungen är ensam ansvarig; och då af honom lögn ansvarighet kan utkräfvas, så följer deraf, alt intet ansvar existerar. Hvar och en som med formernas oduglighet ursakat den rådgifvande personalens brister, måste dock medzgifva, att om än dessa brister i formen undanrödjas, likväl ingeoting står alt vinna, så frami ej ansvarighetsläran förändras, ty om en StatsSekreterare, eller som han nu mera biifvit kallad Departementschef, kan genom anteckning till ett protokoll blifva oansvarig för de beslut han med Konungens namn eller på hans befallning utfärdat till efterrättelse, så tjenar ju den pya organisationen till iniet. I anledning af dessa allmänna reflexioner ber jag, att uppmärksamheten måtte fästas derpå, om det ej vore nödigt stadga, att åtminstone alltid någon vore ansvarig för de beslut, som i Konungens pamn utfärdas; och om ej ansvaret borde ovilkorligen och utan afseende på reservation drabba den, som undertecknat eller kontrasignerat beslutet. Det principenlizaste vore visserligen, att en koilektiv ansvarighet bestämdes för alla rådgifvarne, hvarigenom så väl protokoll, som särskilta taskar till protokollet blefvo öfverflödiga; men jag vill ej sträcka mina Önskningar om reformer så långt, då vi ej i Sverige änau kommit till den u bildning af det konstitutionella samhällsskicket, att Konungen här, likasom Konungarne i Frankrike och England ej kan behålla sina rådgifvare längre, än han följer deras råd. Delta vågar man ej yrka här, men j2g hoppas kunna med framgång yrka, att den Rådg fvare, som genom sin kontrasignation ger kraft och werkställighet åt ett Konungens be. slut, som gör det möjlig: att derigenom åstadkomma vytia eller skada, dei före skall vara ansvarig, ehvad han reserverat sin sä:skilta tanka eller icke. Jag hemställer, att Ridderskapet och Adeln ville taga i öfvervägande denna åsigt, då jag skall utI beöja mig att :å föreslå en deruppå grundad redaktionsförändring af 9 f R. F. Friherre Boye, Ludvig: Jag hade trott, att de ön kningarv vi tramställa till rättelser i Konstitutionen borde itföljas af den försigtigheten, att man und: vista bif-ll af Konunsen, som äger rätt alt säga Ja eller Nej. För min del avser jag, att Hr Dalmavs förslag icke innebär denna försigtighet och så vidt som j:g tror, att förslaget angriper sjelfva den monarkiska priveipen, så af jordt anser ja; det ock, att Konungen ej kan bifalla detsama, Uulan att på samma gång afsäga sig sin dyrbara rätt, alt allena regera. Principen af det monarkika regeringssatt t är den, att Konungen regerar, alt hen hör sitt Stats-Råd och derefter fattar sitt heslnt. Jag frågar, kuru Lagen kunnat sröckas länge? Om det berodde af Stats-BRådet att äfven förhindra tt beslut sedan alla afstyrkt det, då bade Kooe dat vnrve Rådet sek os SV 1