Aftonbladet – 14 oktober 1834, sida 1

nuvarande Juryer, grundade på en den tydligaste förutsättning om opartiskheten af Domstolens val till ledamöter, hafva oftast visat sanningen af den administrativa inflytele se jag redan angifvit; och i samma mon de ådagalagt för allmänheten detia organiska fel, har ea myndighet, :om icke betraktat annat än ögonblickets inbillade fördelar, fortfarit att sjelf framkalla dem till nya och märkbarare prostistutioner. Tyekande om möjligheten af oväldiga Jaryer, anser mången således deras upphäfvande för en ren nödvändighet; och under ea ehuru temligen skenbar förhoppning, väntar ea och annan mer af den sakpröfvaade Domaren än af den Juruvåijande Aagistratspersonen. Man förledes deraf, att åt Domsteolirae öfverlemna allt, äfven skipningen af taakans lagar; ehuru tidens utveckling och folkbildningens fortgång obestridligen göra deras lagspråk ofattliga för hvarje ny generation, likasom ofta deras bud blifva försmådde redan af dena samtidiga. För ess, geom inträtt i den tiderymd, der med en mångsidigare bildning: och en allmännare forsknings förenade krafter menniskan sträfvar efter en förbäitring i alla delar af sitt väsende, bvarti!ll dena stora f-axngången i vissa synes berättiga henne, är ock mer än någonsin nödvändigt, att icke finna oss afstängda från en frihet, som utgör den nationella, så väl som den enskilta viljans tögsta kraft. Då vi villigt fördraga de h:pder, som andras lagliga rättigheter framställa för utvidgningen af vära egna, synes det äfven vara billigt, att vi icke tröffi några sådana, i bemödandet att för oss und-riätta uppfyllandet af de lagliga skyldigheter samhället fordrar af oss; och hvad anoat än en sådan frihet, åsyftar väl yttrasderitten? Ännu alldrig har tryckfriheten skadat det Rike, der skrifter nas brottslighet endast blifvit bedömd efter det lagbegr-pp, som för hvarja fall tolkats af allmänna rösten genom Juryn. England är derpå ett stort, elt öfvertygande hevis; cch för byarje Svensk, om nu stådser andra folk så ifrigt och ädelt strida för åtvjutardet ar de samma fördelar, som det Enzelska folket bämtit afsin J ry inrättning, framstär alltför betlagligt olyckan af det polhtiska after, sem våilat att den urgamla Sven ka sä vnden, svarande mot en dylik Jury, nedsstt i aktoing vsid våra lands-domstolar, alideles uteslutits från städernas Öfvertygad, att det blott är på offentlighet -vs och allmänna opinisnens kraftor, som en nyttig och verk am yttande iribet kan och bör stödjas, önskade jg såledas, att J M. Br. ville förena Eder med mig i den gemensamma tara: Att Konst tution:Utskott bör föränd a sitt förslag till Tryckfrihots-Juryers upphöran!s, i en sy, fullständig redaktion, åsyftands att o-gauisera derna Jury i enlighet med det förslag, som Lag-Kommittvea afgifvit, avgående inrättandet af Jury i brottmål. Jag anhåller isådant falk om återremiss af betänkandet; oca anser det mindre vigtigt, att då åtskilja i särskilte betänkanden frågan om indragrvingsmaktens upphörande och Juryens organisation, hvi!ket deremot, i bändelse deras af.kaffande endast kommer i fråga, -ynes vara af oundvitlig rodväsdighet. Sekreteraren uppläsie på begäran Lagkommitcens förslag angående inrättande af Jury i brottmål. — Derefter uppträdde Heurlin: . För att se, hvad andas barn vårt nuvarande Konstitutions-Utskott är, behöfves knappast lisas mer än inledniagen till dess Memorial N:o 4o. Man återfinner deri eftersagdt, hvad all yttranderätts fiender i så många år, stundom illparigt, stundom tanklöst, upprepat om yttranderältens obetänksamma arbetande på sin cgen förstöring, m. m. dylikt. Jag har alltid undrat, hvad man egentlien kan mena med dylika talesätt. En rätt tyckes mig icke kunna vara ett särskilt intresse, ett parti, som kan vara obetänksamt, förstöra sig 0. s. v. Deremot kan eet visserligen hända, att den, som har en rätt, kan förverka densamma. Jag frågar nu Konstitutions-Utskottet vördsamt och enfaldeligen: hvilken är dess mening, antingen ett säga en oicening, eller att säga, det alla de, som hafva yttranderätt, kunna genom obetänksamhet försiöra der? Åter en annan fråga: är det en porson, cn slägt, en korporation, ett skrå, ett boleg af entieprenöirer, som äger denna rätt? eller är det icke händelsevis hela nationen? I fall så är, frågar jag ytterligare: på hvad sätt kan nationen arbeta på förstöring af enm sin rätt? Derigenom att hon utöfvat denna rätt på det sätt, att hon förorättat och gjo:t sig förhatlig. Nå väll Hvem kan då natiopen hafva förorättat? hos hvem kan hon hafva gjort sig förhatlig? Hos sig sjelf? Om detta icke är fallet, så måste man tänka sig något väsende, som är skid! ifrån nationen och står i en sorts motsats till henne. Hasera skulle åter deita väsende, detia intresse, denna med egna fördelar och rättigheter utrustade personlighet vara? Då jag icke är filosof, utan blot i största enfaldighet framställt dessa spörsmål, vill jag icke försöka något tillfredsställande svar på denna sista punkt; jag har blott velat, genom frågornas sönderdelande till deras enkla beståndsdelar, lemna