Aftonbladet – 14 oktober 1834, sida 1

Så vt W 4 3 : MISTER ÅA RT RA Bonde-Ståndets Plenum den 2 Okt. Indragningsmakten och Juryn. Konstitutionsutssoltets memorial N:o 37 med förslag till ändring i 225. R. F. och N:o 39, med föreslaget tillägg vid 285 S. R. F., i afseende å utlannings naturalisation, antcgos, utan diskussion, till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag. — Derefter förekom samma Utskotts memorial N:o 40 avgående indragningsmaktens och derjemte juryns upphörande (se vårt blad N:o 224.) — Först hade Anders Danielsson ordet och anförde: M. B! Jag är öfvertygad, att vi alla med så mycket större uppmärksamhet följa den vigtiga angelägenhet, som nu är ämne för öfverläggningen, som vi, i följd af det sorgliga uppträde inom detta stånd, vid sista Riksdagen, ega en stor skuld att gälda till samtid och efterkommande. Låtom oss derföre betrakia den, med den omtänksamh:-t, som nationcens allmänna önskningar påkallar, och med det allvar, hvars nödvändighet en allmän obelåtenhet med närvarande förhållanden, så påtagligt visat oss: Vi Hafva sett alltför många exempel på missbruket af den godtyckliga makt, som Regeringen velat att på ett olagligt sätt tillegna sig, under förhällanden, då Europas lågande ställning ingaf nationalrepresentationer ett förtroende till löften, hvilka olyckligtvis voro alltför ovillkorliga, emedan eftergiften ansågs öfverlemnad åt stora och ädla egenskaper. Då medborgare utan att laga undersökning föregår ang. skrifternas brottslighet, beröfvas rättigheten, hvarpå deras borgerliga existens hvilar; då sådant till och med sker, äfven i sådane fall, der man blott finner en början af framställningar, hvilka innehålla allmänna reflexioner öfver offentliga tilldragelser, hvilka sedan fullföljde i särskilta skrifter lemnats oantastade; då den i lagen stadgade Kongl. rättigheten, att förordna, hu-! ruvida en godtyckligt indragen tidnings utgifvare, må mnågot annat Dagblad eller Periodisk skrift utgifva, blifvit så förtydd, att förbudet icke pröfvas, i sammanhang med den förmenade brottsligheten som vållat indragningen, utan genom ett uppskof öfverlåtes till nytt godtycke; då genom detta, och mera sådant, man tydligen skådat, att Lagens bud, icke användas såsom de öfverrumplade Lagstiftarne år 1812 förmodade: till ctt medel, att afvända vådor för allmän säkerhet, förnärmandet af personlig rätt celler fortfarandet ef en straffvärd smädlighet: men att de uteslutande begagnas till förhindrende af våra institutioners, vår administrations och vår allmänna ställnings kritiska granskning; då synes ock icke längre köra fördröjas med äterkallandet af en koncessiom, som endast haft till följd tryckPressens grundlagsvidriga beroende af godtycket, enskilt klander och en allmännare ovilja emot Regeringsåtgärderna, under det att den deremot 1 intet enda kändt fall, visat sig bereda natioren wågon nytta, förekomma några vådor för allmän säkerhet eller skydda någons personliga rätt. Meningarne härom äro icke delade inom Svenska Folkets stora majoritet. Den älskar i detta fall, som i andra att Svensk lag, men ej Administratift godtycke, skall afgöra Svenske mäns rättigheter och skyldigheter. Det är endast sättet för förändringen som är så betänkligt, och som vållar så många farbågor för sakens lyckliga framgång. Man afskyr ännu, efter 22 års förlopp, att ifrån representanternas sida ifrågasätla det på en gång skeende återkallandet af ett beslut, som likväl konungamakten år 1812 icke drog i betänkande att gruvdlagsstridigt påkalla och utfärda; ty man ser i ett sådant beslut ett ef:erdöme af missagtning för lagarne som kunde i framtiden ännu mer skada nationers angelägeaheter. Man vill derföre gå den väg grundlagen föreskrifvit; men man känner med sig, att det är på den, man under nuvarande förhållanden, har ringa att vänta, om blott sanning och rältlvisa skulle åberopas sås-m stöd för återställandet af de rättigheter 86 8 Regeringsformen tillerkänt hvarje Svensk medborgare, vand alt se öfvertyge!ser böjas efter fördelar, väntar en och annan att äfven nya lagbud endast kunna köpas medelst eftergifter; och Juryns upphäfvande anses derföre af honom vara en nödvändighet. Detta bör väl ej förundra oss; ty, det är utan allt tvifvcl, att vår Domarmakt icke står på den obe:oende fot, att ju administrationens inflytelse inom densamma är ganska betydlig: icke blott till följd af de flere inbördes förhållanden, hvari de begge stå till hvarandra, utan äfven genom den öfvervigt, som Konungaamaktens olyckliga förblandning med administrationen lemnar åt densamma. Att med tryckpressens öfyerlemnande, endast åt Domaremakten, försätta hela utvecklingen af nationens intellektuella, politiska och ekonomiska bildning, i beroende af de statsmakters vilja, hvilka i framskridandet måste se den fiende som alltjemt oroar deras snäcklika verksamhet; sådant vore ett steg, sem onekligen innebar en uppoffring å folkets sida: ty det finnes säkerligen ingenting vigtigare för dess trygghet och framsteg, än yttranderätten; men det är emellertid en uppoffring, som mången anser vara obetydlig, scdan man skådat Juryernas förfarande under dessa sednare åren, då Åklagaremakten mer än vanligt anlitat dem, att Bafgöra ordtvisterna emellan Ema Xr