FRIHERRE KANTZOUS ANFÖRANDE I REPRESENTATIONSFRÅGAN. Det ämne Ridd. och Adeln nu företagit til cfverläggving är af den sörsta, mest genomgripande vigt. Det gäller icke blott det närvarande, det gäller framtiden, h-ars öde i så visentlig mån beror af denna sak, En bland de upplyste mär, hyilka med sin nära betantskap sf vårt lands förhållanden haft tillfälle att jemföra andra länders, har pi vårt sambälle nyligen tilämpat den dystre Hamlets välhekanta uttryck till sin vän Horatius: There is something rotten in the state of Denmark : och hvem nebar att han har rätt? Aör är icke fråga om deklamation M. EHrr. Den anstår biarken mitt Iynneeller min slälining i semhället. Jag vill endast belt enkelt yttra min, på den erfarexhet jag lurnrat samla och på reflexion grundade öfrvertygelse, cch deriirin leda mig till. en annan måjig utgångspunkt för förbättring i det tillstånd, hveri vårt Serge befinner sig. Hvad är detta tillstånds egentliga utmärkvingstecken? Jeg tretar ej att utsäga det: slapphet, brist på Hf, moralisk allmän srda, irdustriel fortgångskraft. Ser man på det enstiltla — bur föga upenbarar sig der någen arnan åtrå, in att lefva och lysa för dagen eller stunden, att hålla sig uppe och vara glad då apparensorne kunra sauveras? Ser man på det allmänna; — buru splittrad, o:edig, likigiluig är icke opinioren, beklagligen ofta äfven Los minaden af de bildade samhällsklacserie. Icke nog dermed, att din ej vet had den vill, den vill ej, älskar ej att veta det. Hela intresset borttages gexenligen af omsorgerna för den enskilda bergningen el!er, rättare sa.dt, af det retande behofvet att tillred:ställa de allt :emt stegrade enspråken på biq:ämlighet och iefnadspjutningar. Denna egoistiska riktning måste hafva sin orsak. Man tillskrifver den tiden: — en genius, hvilken får passera såsom fader för allt b!de ondt och godt, som framalstras inom dess cykel. Nånne likväl den icke på detta sätt helt oskyl