Aftonbladet – 13 oktober 1834, sida 1

stade ett med del ilragavarande hkartadt torslag til! ändring af 5 Kap. I S. MissgerningsBalken, och efter tio (säger 10) månaders förlopp af en kostsam Riksdag, hvars snara afslutande redan länge utgjort ett ämne för Svenska Folkets och dess Representanters längtan och hopp, har Regeringen nu omsider framställt en Proposition, lika märkvärdig i hvad anzsår historien om dess tillkomst, som i afseende på den politiska och moraliska åsyftningen. Denna i hvarje annat land än nutidens Sverge, exempellösa senfärdighet, skulle innefatta bevis på missaktning mot Ständer och Nation, så vida ursäkten ej låge i styrelsepersonalens ovana — af opinionen stämplad såsom oförmåga — att tänka och handla då den bör, cch som sig borde. Och denna opinion vederlägges i santing ej af det fosters beskaffenhet, hvilket en så rund tid dväljts i sitt upphofs sköte. För att emellertid tillintetgöra verkaa af den ministeriella beräknizg, som möjligen och icke osannolikt torde förefinnas på nuvarande Riksdagsmäns glömska eller okunnighet om antecedentia vid Riksmötet 1823, är det på dessa, som jag wutbeder mig, att till en början få fästa uppmärksamheten. Åtal för Majestätsbrott och Åklagaremaktens yrkande af lifvets förlust följde på Frih. Anckarsvärds uttalade omdöme, att en vidtagen Regeringsåtgärd vore landsförderflig. HvYarken allmänna tänkesättet eller de Domare, som då i Rätten sutto, syntes böjde att villfara detta påstående; och lagen medper inga alternativer mellan dödsstraff och befrielse. Innan Utslag föll erhölfo Riksens Ständer en den 5 Martii aflåten Nådig skrifvelse, hvaruti, med åberopande af Kongl. Maj:ts bjertas ingifvelse och af ett rättvist förtroende till fölkets tillgifvenhet och kärlek, Kongl. Maj:t, föt att sätta ofvanåboropade lägrum i öfverensstämnälse med grundsatserna för en mildare lagstiftning, uppmanade Rikets Ständer, att till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till en förändring af 1 4. 5 Kap. MisszerningsBalken, hvarigenom, jemte wvissa bestraffningsgraders åläigzande, det nu stadgade dödsstraffet i detta fall må alldeles upphäfvas. Den Nådiga skrifvelsen (som, i förbigående sagt, genom misstankan om identiteten af dess och af slutpåståendets sannskyldiga upphofsmar, inverkade särdeles menligt för en bland Högste Domstolens Ledamöter, då han skulle genomgå opinionsnämdens skärseld, hvarefter han förflyttades till en Presideatsbeställning, och är redan för ett par år sedan afsomnad) rönte redan vid remissen motstånd hos Höglofi. Ridderskapet och Adeln så väl som hos Vällofl. BergareStåndet. Den formbrist, som förmentes äga rum dervuti, att Regeringen ej aflåtit till Rikets Ständer något egentligt förslag, sökte Hr Cederschöld afhjelpa, för att få den nödiga och — detta förtjenar särskilt uppmärksamhet — lika litet nu som då utstakade gränslinien uppdragen mellan Konungens enskilta lif och lefverne samt Kongl. Mai:ts Regeringsåtgärder och författningar. Härefter uppläste Talaren LagUtskottets Utlåtande vid förra Riksdagen, som afstyrkt förslaget, samt fortfor: Under öfverläggningen om detta utlåtasde hos i Höglofl. Ridderskapet och Adeln yrkades återremiss laf Stats-Råden De:as Excellenser Grvefvarne Mörner och Lövenhjelm, af Presidenten Friherre Cederström, General Tuli-Direktören Grefve Posse och Häradshöfding Ribbing, äfvensom dåvarande Ridda: hus-Sekreteraren Lagerheim, under sken att bibringa upplysning, sökte åt detta håll rikta opinionerna. För bifall åter talvde Friherre Anckarsvärd, Herrar von Hartmansdorf) (ou Stats-Sekreterare) och von Heyn-, hvarjemte Giefve von Schwerin ej kunde återhålla sin förundran, att al la de önskade cen strävgare lage s bibehållande, som möjligen skulle kunna, så:om man brukar säga, komna i ol;cks; och att alla de sro angelägne att få straffen mildare. som äro i tillfälle att kunne tillämpa denr. Vo!ering begärdes, i kraft af hvilken Ridderskapet och Aden biföll Lag-Oiskottets beränkande med 117 röster mot 69. Det är 1 Friherre Ankarsvards ädla och sauna yttranden, motiverna 1getfinnas till detta beslut, hvilket torde förefa!lit me: än oväntadt, helst jag, då tjenstgörande i Ridderskapet: och Adelns Kasnzw och under voteringens forig ng inne uti Riddarhus-Setrete:arens arbets: um, der en hör Emh tsmanr då mt ädde, hörde honom till Riddarbus-Sekreteraren yttra dessa gäåtlika oid, hvilkas tydning jag öfverlem a. åt den mera skarpH ES a rå da nlbkanomird — sade hop