Aftonbladet – 11 oktober 1834, sida 1

igenom skulle kunna undvika alla akternes uppläsning 1 Rådet för Konungen, och ansåg äfven, att Sta:sSckreterarne oriktigt behandlat den genom beredningen dem lemnade utvägen till föredragningens beredande. Han trodde, att akterna först i Baredningen behöfde läsas, och vid samma tillfälle anmärkningar göras, m. m. som vi icke kusde rätt uppfatta, då Friherren vanligtvis talar med låga balstoner, cech vänder sig från den stora delen af salen, der läktaren är belägen. Han slutade med att föreslå den redaktiossförändring, att orden: af den förediagande, skulle bortgå, hvarigenom således desamma, sådane Embetsverken aflemnade dem, skulle inför Kosungea föredragas. Hr Smart förundrade sig, art Firik. Boije, sora vid föregående tillfällen visat, att ban ej an:åg juridiska garantier mot rådgifvende persosalers godtic lighet nödiga, vu lade så ioycken vigt derpå, då der angick försvaret af en inretining, som icke endas: vore öfverflödig, mena äfven skadlig. Intet Pro: okoll visste talaren vara uttegettill tyck ifrån Allm. Berednivgen; personalen 1i!tsaltes mest afsådare pe soner, som innehaft diplomatiska värf och mins: af gam a Emhetsmän. At i grundlag stadga Embeisverk, som biott skulle skaffa pensionsplatser åt nigra sådane, an.sge han oriktigt. Han föreslog en redakt on, hvarigensra Konungen skulle barät igas ati utnämna en särskit O:dförande inom Stats-Rådet, om ägde att svinroankalla StatsRådet till ärendernas beredning. Nu uppträdde StatsRådet Frih. Akerhjelm. Han ville icke vidtöra den del af de beggtelarnes yttranden, som behagat inblanda andra verk och personer i det nu ifrågavarande ämnet, som dermed ce) igsde sammanhang; men ban a såg sig böra yitra sin öfvertygelse, då frågan tillhör framtiden, och han siled:s troligen icke bade någes enskilt fördel dera, såsom en Konungens Ridgifvare. Han ansig Alm. Beredningen böra afskaffas. StatsR ds-Bircdingen var icke olaglig, och der måste pu ofta infordra nya upplysningör från Verken, i ämner som Beredningen handlagt. G urdlegens stad:ande om alla ärencers föredragnivg i Beredningen vore alldeles overkställbart m. mm. Uriherre Ehrenborg upptog des efter Friherre Boijes se dne yttrande; ansåg att man j borde vända allvar till skamt, Saken vore för vigtig, att blott med fraser behsndlas; och han :dhöll det orimliga och overksalbara af Grundisgens föreskrift. Han bestred Fiiherre Cederströms fyamstälining angående planen är 1809 med Allmänna Beredningen. Möjligen tänkte man sig den så; men aldrig bief den så tillämpad. Det var likväl ej allt oriktigt i då vidtagna grundlagsstadgandet. Början var god af 10 4., men slutet af den våtlade, at Allmänna Beredningen blifvit ett Kollegwm; och den rättighet tll handiingars genomläsning, till infordrarnde af upplysningar m. m., som deraf härflöt, gjorde tidsutdrägten betydlig i arbetsvägen. Iogen säkerhet för allmänheten fanns i tryc ningen af B-rednicgsprotokolles, men väl kusde en verklig sådan vinnas, om StatsRåds protokollerna finge tryckas, och talaren insåg icke, att numera någ a hinder der ör borde läggas för de Allmänna inrikes förhållanderce eller rättsfrågorna, som i konseljen handläggas, i fall protokoller i StatsRådet alls behöfvas. Förhardlingarne blifva ändå aldrig hemlige i sådana mål. Han bestridde nödvändigheten af Hr Stuarts försleg; trodde, att StatsRåds-beredningen endast bade blifvit nödig, till följd at det förhöllande, att den regerande personen icke kände språket, och kunde i framtiden försvinna.) Hr Cederschjöld medg f stt 10. S. Reg.-Formen vsr overkstallbar, och tilstod att han ej fattade, huru man 1809 kunde tro mrejligt att uppfylla dess föreskrift. Ärendernes mängd har dessutom sedan ansenligt ökats, men han ansåg Beredsingen bösa bibehållas för de så kallade Besvärsmålens förbe:edande. Talaren väntade sig af de föreslagna Lanitdagarne åtskilligt godt, som kunde göra Beredningens öfriga verksamhet mindre behöfliz; m-a vitsordade emellertid, att det ej blott var Beredainosen, som vållade tidsutdrägt inom regeriogsåtgird-rna; områdes; ty ban hade uvder granskoingz i Konstit.-U skottet funnit, stt mål ofta legat oföredragna 4 till 6 månader, sedan Beredningen hade handlagt dem. Han ansåg siledes beredningen böra fortfara. Frih. Boije uppstod åter, för att försv:ra sig mot H: Siuarts anmärkning. Han hade exdest ansett en sådan juridisk ansvarighet onödig, som aldrig kunde tillämSN TV 0 a oo so oo ot AP 0 AV TY