Aftonbladet – 9 oktober 1834, sida 1

DILIGENS emenzsan STOCKHOLM, GÖTEBORG ocn HELSINGBORG. afgår från Stockholm Tisdagar och Lördagar kl. 6 f. m, samt ankommer till Stockholm Söndagar och Onsdagar. Bondestånd:ts Plenum den 29 Sept. Om lika arfsrätt Log-Utskottets Betäskande (N:o 122), om ändring i vissa delar af nuvarande lsgstadganden om giftorätt cch arfsrätt, utgjorde, under detta plenum, hufvudsakliga föremålet för Ståntets öfverläggning. And. Danielssen gillade första delen af Utskotets betänkande, som tillstyrker lika arfsoch giftorätt. Deremot kunde han ej godkänna den af Utskottet föreslagne 4 S af 3 Kap. Ä. B, deri är proponeradt, att arf.rält ej skulle sträcka sg utöfver nionde I d. Talaren ansåg det vara bättre att, derest arfskr tendenten förmådde ordentligen bevisa sin slägtskeap, låta honom till arfset träda, än att öka daxaarfvens antal. Deana 14 4 borde försvinna, hvarigenom således en ändring uppkom i den föreslagna 1 af 6 Kap. J. B. I afseende på syskoss och afzomlingars istadarätt gillade Talaren Utskotters betänkande, men ansåg Leg-Utskottet ej haft någon autorisation att föreslå en ny redaktioa af hela 3 Kap. Hvarjemte han gjorde några smärre anmärkningar, åsyftande att förtydliga förslaget. Nils Persson från Örebro län hade ett azförande, rörande den föreslagna nya redakiionen af 2 Sir1o Kap. G. B., hvilken lyder sålunda: Man och Fustru hafva giftorätt till hälfteo bvardera i all boets Iö a egendom, så ock i all fast egendom istad, samt den fasta egendom på landet, hvilken de i bjonelag afla tillsamman. Men i den fasta egeodom på landet, med boskap och åkerredskap, som man eller hustru före eller under äktenskapet ärft eiler förut förvärft, äger ej andra makan giftorät:; dock vare sl årliz ränta och afrad deraf under lösören räknad. NV. Persson ville nu, att orden: boskap och åkerredskap skulle utgå och inbegripas under lösören. Lars Hansson från Bohuslän förespeglude de svåraste missöden öfver vårt land, derest en Iika arfsrätt blefve gällande äfven bland alimogens barn. Han trodde en sådan lagförändring vara det säkraste steg att sönderbryia och tillintetgöra den lilla kraft, som ännu finnes hos Svenska allmogen, I och utsläcka den fostes;landskärlek, som ännu biinner varm i Svenska bondens och dess söners hjertan.? Utskottet anser det onaturligt,) att qvianan ej skulle ärfva lika med mannen. Talaren trodde deremot, att arf ingalunda vore någon naturlig? följd. Att försörja och uppfostra sina barr och, om möjligt, äfven i ekonomiskt hänseende trygga deras framtid, detta är föräldrars npaturliga pligt. Och, fortfor Talaren, en sådana förbindelse uppfylles ingalunda genom ett lagbud, hvaraf jordens ytterligare styckand: äv en ostridig följd. Verkningarne af den till Fosterlandets und-rgång så krafigt bidragande hemmansklyfoingsförordningen se vi dagligen. Snart skall den, efter att hafva erhållit vidsträcktare tillämpning, ech synnerligen om den blefve understödd af lika arfsiätt bland allmogen, så att hvarken sonens eller dottrens i arf erhållna jordlapp bleive tillräcklig för någonderas bergning, forsätta hela jordbrukande klasien i backstuzuoch tiggare-tillstånd, Motiverna till förordningen om hemmansklyfning låta väl grannot: bland acnat skall folkökniugen befrämjas, men jag frågar: Hvilzet är bättre, 29 sjelfbesuttna och sjelfständiga bönder eller 200 tiggare? Lag-Uiskottet har sagt, ait söaerna kunna gifta sig till förmögenhet, men månne mannens förmynderskap för hustruns förmögenhet är stort bätire, än ett annat förmynderskap, och dessutom har redan Syrach sagt: När hustrun gör mannen rik, så warder intet annat än kif af, och föraktelse och stor smälek — Lag-Utskottet har äfven framlagt exempel af MWärendslandet i Småland, der såväl giftosom arfsrätten alltsedan Blendas tid varit lika. Talaren respekterade denna rätt, som desse bärader genom förfäders bragder e hållit, men hvarföre ej äfven respektera den öfriga nationens rättigheter? Med sä kerhet kan man ock förutsätta, att af vår tids qvinnvor ej ficnes många, som äro hugade att träda i Blendas och heanes regementes fotspår o. s. v. Flera hördes förena sie med EL. Hansson. — Hans: