Aftonbladet – 23 september 1834, sida 1

ANM AREA BEER, GR Va OR vv, 6 0 nen kallas konungens, såsom den verkligen är; il synnerhet då sådant alldeles icke behöfver strida emot en sann vördnad. Med Majestätets helgd kan också omöjligen menas, att en konungs person skulle betraktas såsom ett slags högre väsende än det öfriga menniskoslägtet, utan denna helgd innefattas dels i konungens ansvarsfrihet inför lagens som upphöjer honom öfver samhällets öfriga medlemmar, dels i det strängare straffet för hans förolämpande. Hela saken är i vårt tycke obeskriligt enkel, när man besinnar detta och erinrar sig, att.begreppet af smädelse icke beror på personen emot hvilken den är riktad, utan på dess inneboende beskalfenhet att inhefatta ett skymfligt tillmäle, hvarigenom den väsendtligen skiljer sig från klandret. En annan omständighet, som Kapten Lindeberg vidrört såsom karakteristik i detta mål, men hvars samband dermed vi hafva svårt att inse, är hvad han på ett stalle i skrifte: nämt om det afslag Kongl. Maj:t för ett par år sedan gifvit å hans anbud att få öfvertaga den Kongl. theatern, på vilkor, som skulle blifvit för the aterkassan fördelaktigare än de närvarande. Det torde b: S5ra medgifvas , att enär kaptenen icke kunde erbjuda någon borgen för sitt anbuds uppfyllande, hvilket han då sjelf förklarade, så hade det under hvilka förhållanden som helst i öfrigt varit betänkligt att ingå på ett ett sådant förslag. Såväl vigten af några ibland de principer för dem. konstitutionella monarkien, som här ofvan blifvit vidrörda, som det förhållande, hvari kapten Lin deberg stått till detta blads redaktion, såsom medarbetare i bladet, har i vår tanka gjort det till ex pligt emot oss sjelfve och läsaren att tillkännagifva de omständigheter, uti hvilka hans åsigter afvika från våra egna. Öfver sjelfva målet hafva vi uti en föregående artikel yttrat vår tanka, och torde således nu icke vidare dermed behöfva uppehålla oss, utan öfvergå till meddelande af sjelfva skrif H ten, som lyder sålunda: sil Till Rikets Ständers Er Fustitie-Ombudsnen 3 Kongl. Maj:ts Utslag af den 14:1e Angusti, hvåfi jag cömes till döden för så kalladt lasteligt skiäft sätt mot Konungen, får jaz äran härrmedelst i afskvift öfverlemna till Hr Ju titie-O.nbidsmannends till den handläggnivg, Hr Justitie Ombudsminver anser sig befogat, att egna deråt. Dijig nekat, alt emottagza den deri e. bjudna nåden, och döten så? lunda förestår mg, to de det tyckas, att jag numEs ra endast borde vara betänkt på mina egna anget lägenheter, och öfverlemna hämden åt Gud öchtf-ter verlden 3; men jag återhålles från denna örvsplda tenvhet af tvenne motiver. Det ena är min förkla . ring till Kgl. Svea Hof-Rätts Protokoll den 23: aje April, då jag underrättades om åtalets fo: tsättning; att saken från denna stånd var min, och att jaget skulle ned!ägga den förrän antingen mitt hafvka fallit för bilan, eller de personer, som tillställtidest derföre blifvit straff.sde. Detta sistnämde ber! 6 af mig; men af mig beror, att göra hvad jag för mår till detta ändamål. — Det andra mtivet åt ännu mäktigare; det är den medborgerliga fri ReteR och yttranderä!ten, som på det vådligaste aftens tyras genom det här gifna prejudikatet. Mitt Med hf har varit egnadt åt deras sak, och så lär 224 fortfar; skall jag ej förråda dem. Hr JästitietOmte budsmannen torde, vid genomlisandet af nämdetkrd slag, genast finna, att det vid roten a-griper? deÄd Gruadlagarna, så vidt jag förstår dem, och ä är så som de böra förstås: efter bokstafven, Setåå blera i anseende till Konunzens person, Hans Råd gifvares ansvarighet, och yttranderätten, följande principer: TN 1:o Konungen äger för sia person ett en ul ute märkande prerogativ: det, att al!rig kunna ställas under någo! juridiskt åtal för sina sgerningar; ue vare sig enskilta eller offentiiga. 2:2 Regeringsformens 3:dje f, sam frikallar nungen från allt åtal, bjuder att Hans Maj:: salt hållas i helgd och värd ad. Då sålunda de mång, faldiga bandlingar Han, som Regent, miste utöfvar likväl böra äga någoa ansvarighet, emedan Ord konstiution eljest vore cn bitter ironi, Så hiv REP gerin3sformen i sin g:de och 35: de 5 sålunda bedlslår denna ansvarighe!, att för alla mål, som i Ståls Rådet fö: ekomma, bör protoioll föras, och deså Ledamöter äro ansvarige för rådslagema, ehuru Kö nungen en;-m beslutar, och kontrasanzaten AN35vä— rig för beslutets öfvergång till handling. Det existerar ej förr, än han kontrasign rat det, och är från dena stund ej mera Konungens, hvars per