Aftonbladet – 12 september 1834, sida 2

Kongl. Teatern, v:dtagna åtgirder och beslut, skulle vara emot Rikets Grundlagar stridande, bland annat nyttjat de å särskilta ställen i skriften förekommande uttryck: att Kongl. Maj:t Sjelf ägde en Teater, hvilken, då Konungen, till förmån för densamma, förbjöd andra Teater-anläggningar, förvandlades till ett monopolium, faststäldt till vinst iör Kon ungen, bvilket vore emot 690 s RegeringsForcwen stridaude: att Lindeb rg icke kunde förstå, att Konungen, som förnekade audra, hvad han tillät sig sjeif, dervia havudlade konstitutionsenligt: att, u!om allmänhetens tillskott genom receetten, sku!le ett af två inträffa, antingen alt Konungen cj kunde äga nägot Hof-Kapell och Spektakel, ller att Konungen skulle ensam b:strida dess utgifter och sörja för de auställda sujetternas pensionerande: att den inflytande recetten besparado Konungen en utgift af allraminst 100,000 Rdr, och att Teatern sålunda vore till vinst för Konungen: att, för hetryggandet och ökandet af denna vinst, åiskilliga med:l blifvit vidiagne, i hvilket afseeude Lindeberg uppgifvit: att Konungen tillät hvilken utlänning som helst, att inkräkta på de Broenska Arfvingares privilegium, men förbjöd den Svenska medborgaren att ingå någon tätlan med Dess Egen Teater: att Konungen ålagt de enskilta teatrarna i landsorterna, jemte konsertgifvare och dem, som för allmänheten uppföra andra offentliga representationer, skatter under olika rubriker — och att Lindeberg icke behöfde mera, än att nämna detta förhållande, för att visa dess uppenbara stridighet emot både grundlagen och den allmänna lagen, som belade det brott, att lägga skatt och tunga på Konugens undersåtare, med icke mindre än dubbel tjufsrätt, samtatt Konungen beskattat landsortsteatrar, konserter och andra offentliga nöjen, till förmän för Sin teater;? och om, enligt uvad sålunda blifvit avmärkt, Lindberg tillåtit sig, ora Konungens E gen löga person tech gervingar, de yttranden, att Kopurgen, i uppgifoa fall, till eock It vinst skule hafva öfverträdt G:urdlogarnva samt förvärmat recje mans ritt, hvilka yttranden icke kunna aunerlanda än såsom smäcliga och förgvij liga anses; alltså och emedan Lindeborg härigenom gjiit sig saker att iostiigen lafva skrifvit craot Konunger; ly cch då Regeringsformen uti 3 8 bjuder, att Koanunppens Majestät tal hållas i belgd och vördnad, samt Tryckfiit er Föradningen, bvilken Lindeberg till sitt urskuldonde åbirogat, i 3 8 4 mom. ionehåller, att sås m missbiuk af tryckfriketen anses alit slags lastligt yttrande om den regerande Konungers höga person cier serningar; pröfvar Kongl NMajtt röttvit, i formågo of 5 Kap I 5 Misgenvirgsbalken, fastitilla Hof-Rätlens i må!et medd:lti beslut. . Då Lindeberg, uti dess till Kong! Maj:t ingifna underdånmga besvär, emst Hof-Fålteu nyttjat ett högst vanvörd:ligt skrifrätt, samt irblanc at Lyad till målet ej rätte: ligen hört, bar väl Lindeberg äfven för dessa förseciser gjort sig t ll ansvar jemnlitt 14 Kap. 5 och 7 59 Bättegångs-Balken skyldig; men Kopg!. Moj:t finaer aitta an: svar böra under det Liadcberg redan ädömda lhfstrafiinbegripas. D ck vill Kongl. Maj:t i Nåder försandla det Kapten Lindeberg sålunda ålagda dödsstraff till Tre (3) års Fän: gelse ä VWaxbolms Fästning; cch åligger ved rkörande, att, då Ett (1) år af värde strafftid förflutit, tili Kongl. Maj:t inkomma med urdirdån:g anmälan om Lindeberg: under tiden visade uppförande. Det vederbö ande till citerrättelse länder. Uti denna dom hafva deltagit, utom H. Ex. Justitie Statsministern, Justitie-Råderne von Ro:cn, Themptander, Stråle, Isberg, Lagerheim, Engelbardt och Bec: man, af hvilka fyra ansett Kapten Lindebergs besvärsskrift böra kommuniceras HofRätten, ati: deröfvyer infordra Advokat-Fiskalens underd. förklaring cch deimed jemte eget utlåtande till Koagl Maj:t i undrerdånighet inkomma. Men angåerde sjeifva domslutet voro sam!l. ledamöterrve ense. Hr JustiticRådet Stråle har särskilt motiverat sitt olum, och intaga vi detsamma här pedanföre, så lydande? För att rätt kuuna bedöma, huruvida iirågsvarande af Kaptenen Livdel erg OM BR kit. Ständers JustitieOmbudsnan ivlempade skr.fi är af den brottsl ga beskaffenbet åklagaren yrkit, eller icke, har jag trott det vara nödigt, att först undersöka, om den af Liudeb:rg vidtagra åtgärd alt bis Justitie-Ombudsmannen gö a fromställning derom, att af Ki nvigen tagne be:lut skulle vara emot Grendlagen :tridsnde, är uti våra lagar afsedd. I :ådart fall borde on sidan form för on dylik fromställning jemvöl vaia stadgad, cch den för ta frågan bl-fve då den, buruvida för men blfvit öfverskriden och uraktlåten, sller cj. Eter en roga gransknirg af Grundlagarne och öfrge ämnet rörande Förfalto vgar, kar jag ej kunnat finna rågot spår detil, att Legtitaren ansct det i råeon mån svara on enskilt person tillsländigt, att fran.träda :äsem anklagare emot Kenuvgen eller Dess Begcring em begånget öfrvertiädande af Grunvdlagarne. Til Fakets Ständ.rs Kon: tituticnsUtskott, som crbållit uppdrag alt gransia StatsRådets Er:tokoller, har det bbfvit öfvirlemnadt, att bes Rikets Stärder i detia ämne göra framställningar, och rticgen, i det fa!l att Grundlagen funnes vara öfverträcd, förordna, alt ålal i följd deraf emot Konungens Rådgifvare, jem!likt 166 Y Regeringsformen, må äga rum, och af Jästitie-On.budsmannen utföras, el!er ock att, på grund af 07 S Regeringsformen, tillstyrka Rikets Ständer, alt kos Konungen begära en eller flere Rådgifvares entlcdigande, då Rikets val an:åges sådant kräfsa. G undlaga ne bafva äfvenså tillåtit, att en enskilt Riksdagsman nål detta ämne f;amträda såsom anklagare, men dervid fireskrifvit den form, att skriften, som upptager anpmärknicgsanledni: gen, Lör vid Ståndets sammankem:t försegJad aflemnas och till KonstitutionsUtskottet remitteras. Grunden till denna forms föreskrifvande måste, efter mitt omdöme, sökas uti den öfvertygelse, Laestiftaren hyst, alt en Stats :tyrka till större delen beror på förtroendet emellan Regering och Fulk, och att allt, som kan bidraga