Aftonbladet – 11 september 1834, sida 3

POLISSPRÄTTARNE och Des LILLE FRANSYSKE BARBERAREN. Under denna titel omtala d2 Epgelska tidningarte en rättegång, hvilken nyligen passerat inför magistraten i Greensvich, under följande egna omständigheter : Monsieur de Crespigny, eu liten Fiasrsk Baiberare, instämde för Magistraten fyra unga ka:aljerer, klädde efter högsta modet, hvilka han anklagade för öfvervåld. Herr de Crespigny är en af de Barberare cn gros, som göra affärer på konirakt. De fysa herrarne hade ingått med honom ett sådant, enligt hvilket han vid vite uatfästat sig, ett under en månads tid raka dem, för 5 Rdr rgs hvardera, vid den tid som bäst passade för dun. Kontraktet synts således förutsitta, ait den lille barbeiaren borde betjna dem i deras egna hemvist, pär de önskade det. Sådent var kontraktet: erkelt, tydligt, kort och god!. Men den lille mannen hade hele kunnat förskrifva sig Vill sjelfva IHn håle, äa att ingå i ett sådant paktum. Så snart en af de unga herrarne hade druckit något för mycket, ville han genast blifva barberad; tiden betydde ingenting; kl. 12 om natten e!ler 3 på morgonen. Barberaren skulle väckas, hans hus sättas i rörelse, ljas tändas, rakknifvar striglas, vatten uppkokas, och Herin N:o t rakas. Knappast hade den arma mannen hunrit stärga rakstugan och begifva s:g åter till sängs hos sin äkta hälft (Hr Crespigny var på köpet nygift), förrän N:o 2 anlände och ceremonier måste förnyas. Så följde en stund derefter N:o 3 och, då N:o 4 anlände, inbröt redan morgonen. Om dagarne deremot läto desse Herrar, som ständigt flyttade, honom spricga vidt omkring ifrån ena ändan af staden till den andra, solhettan och und:r rcguösku:ar, och den fattige barberarens tålamod prö:-v:des slutligen a!ltför hårdt, då han en dag kallades ait raka Herrn N:o 3, som befanns stående till knäna i dyen vid Themsen. Hvad var nu att göra? Barberaren rådgjorde med en lagklok vän af högt förstånd, en utmärkt advokats renskrifvare. Denne gaf honom upp ett stratagem, hvaraf vår hederliga barberare borde begagna sig; och då Merrarne härnäst infunpo siz, var han genast färdig att barbera dem. Med utseerde af den konscqventaste beslutsamhet lossade flerrn N:o I sin halsduk, och blef genast intvålad öfver kinder ech polisonger med en sammansättning af ster, såpa och grankåda, hvilket allt Monsieur satte sig i iörelse att borttaga, med en rakknif, gjord af en gammal väl slipad jernskolla. N:o i sparkade och svor; men den lilla barberaren gick på oförtrutet. En strid följde nu; de fyra sprättarne smorde den hlle mannen ch sparkade rådgifvaren, som Önskat att vara närvarande under roligheten, hvarpå samtlige Herrarne rusade ut, men blefvo derefter inställde för rätta. Då befanns, efter en låvgvarig efterfrågan, att svaranderne voro fyra poc