Aftonbladet – 11 september 1834, sida 3

RR F— — KALEIDOSKOP. VERKAN AF INBILLNING. En ryktbar Läkare i Franarike, :om uigifvit ett förträffligt arbete om inbillningens kraft, ville för nigra år sedan genom praktiska försök ytterligare utvidga sina insigter i detta ämne , och anhöll derföre hos Justitieministern om tillåtelse, alt få anställa ctt experiment på en biottsling, som var dömd til dögen. Ministern biföll hans begäran, och befallte alt öfserlemna till hans disposition en person, som skulle undergå dödsstraff för begånget mord. Fången var af förnäm slägt, och hade erhålät en god uppfostran. Läkaren, som besökte fingarne, underrättade honom, att fle:e persover, som intresserade sig för hans familj, hade hos ministern anhållit att han måtie slippa dö på schavolten, cch att något annat dödssät måt te välas , för alt undvika skymfen af en offen!lig afrå ittning. Tillika sade han fingen , att det lättaste lödssett var att låta öpana ådrorna. Delingveaten gick in på förslaget, o.h ansåg sig lycklig att slippa tjena a Imänheten till ett skådespel, och att hans familjs och vänners känslor på detta sätt blefvo skonade. På ui:satt tid begaf sig Läkaren till fänscdlket, och sedan fången blifvit lagd på ett bord, hans öson för ba: daa och allting var i ordning, stack men bopom med en hvass puna nära pun i mar och ben. Vid alla fyra bordskörnen stoso kärl fyllda med vatten, från hvilka små strömmar nedrunno i bassiner, som voro placer.de tiedarfire. Fårgen, som trodde at det var hans blod, som droppade i bassinerne, blef småningam allt svagare och svagare, och de asmärkningar, som de närvarande Lätarce med afsiat gjorde öfver bladet; hesiallenbet och utseende, öka?e hans sjellförvillsise , och rösten bict allt mer och mer matt, till dess den slutligen knappt var hörbar. Dea djup: tystnad, som rådde i rummet, det ourpphörliga droppandet från kärlen, gjorde en så tom eden lig versen på den stackars fångens sintve, alt hans lisk alter snart försvunvo, fastän han var en sanska stark mar, och han dog utan att hafva förlorat on erda doppa bod. grorne på arv