Aftonbladet – 10 september 1834, sida 1

HTF BPA SA PAR MN nn mwmeccrco mGF AH Hm all möjlig omtanka och kraft söka med enighet och beslutsamhet förekomma sådant. Då jag alltifrån 1823 års Riksdag förmärkt de förebådande symtomerna af det onda; då jaz allt sedermera med några sakkunnige och rådige fosterlandsvänner sökt antyda faran och bemödat mig att icke afvända den; då jag ännu i denna stund haft uppmärksamheten så starkt fästad på våra förhållanden, att jag är i stånd att korteligen beskrifva deras närvarande orsaker och säkraste botemedel, torde Ståndet icke tröttna vid den vidlyftighet, hvarmed jag nödgas behandla detta ämne. Redan 1823 hade vi den lyckan att inom representationen äga män, hvilka öppet angåfvo inför nationen det skattocn skuldökningssystem, sem Regeringen följde, utan allt afseeade på den stigande förlägenheten i penningrörelsen och dea omedelbart tilltagande kreditbristen, som inom nationen förmärktes. De insågo orsakerne dertill och fördöljde dem icke. Myntväsendets oordnade skick; den högre administrationens oriktiga organisation; den ministeriella ansvarighetens bländverksnatur; Bankens hemlighet och deraf följande oriktiga förvaltning; dess moropolium, som hindrade privata Bankers uppkomst; statsverksräkenska pernas mörker, hvilket genom onödiga öfverskott gjorde skatterna mera tryekande än som behöfdes; inblandningen af Riksgäldskonto-ycts rörelse med Bankens; de offentliga arbetenas bestridan? d de medelst sedelutsläppningen uv begge dessa R. Strs verk; kostsamma upplåningar i Riksgäldskontoret, under det att millioner Riksdaler understundom stodo obegagnade på Bankens, Riksgäldskontorets och Statsverkets ömsesidiga räkningar; oordningar i anordningarna på riksstatens titlar; och Regeringens till ökade, stående statsutgifter sjelftagne dispositionsrätt af öfverskolten på stalsinkomsterne: se der, hvad, utom så många andra stora vigliga frågor, hvilka ieke, så direkte som dessc, inverkat på vär nuvarande financiella ställning, blefvo hufvudföremålen för deras uppmärksamhet, och som det äfven, till följd af några få personliga inflytelserika ansträngningar, till en del lyckades att gifva en bättre riktning. Med tacksamhet bör framtiden erkänna de bemödanden, som vid den Riksdagen åstadkommo så många kloka och nyttiga beslut. Bankens offentlighet; dess invexling af silfver inom ctt bestämdt maximum och minimum; dess sedelstocks? bestämmande ; inskränkningen af dess utgifter och försträckningar inom dess årliga vinst; de lämpliga föreskrifterna för dess reclla fonds ökning: allt detta grundlade möjligheten af ordning och säkerhet 1 myntväsendet, hvilka olyckligtvis partisinne, okunnighet och egennytta förenade sig att försvåra, och som troligen ett nyligen gjordt stort misstag kommer alt fråntaga den välgörande verkan de kunnat ästadkomma. Det genom Rikshufvudboken åskädliga statsverkets strängare reglering mom anslagen; dess bällre ordnade sammanhang med Riksgälds-kontoret; öfverskottens användande att minska kostnade na för detta senare verkets tillfälliga behof, hvilka genom lån cmot en hittills för detta verk ovanligt låg ränta bestriddes; fastställelsen af den riksgäldssedelmassa, som verkligen borde af Banken ansvaras, och beslutet att ingen ökning i Riksgäldskontorets öfriga sedelstock finge ske; allt detta medförde det lyckliga resultat inom statsoch riksgäldsverken, som 1828 års riksdag fann för sig: millioner öfverskottsmedel till bestridande af allmänna utgifter; en för Riksgädskontoret stadgad och när som helst användbar kredit mot 3 procent, hvilken, jag medger det, af öfverstyrelsen i Riksgäldskontoret fordrat en besvärlig verksamhet, efter ofta vexlande omständigheter; men hvilken dock hade till följd, att kostnaderna för verkets lånerörelse blefvo högst obetydlige. Men huru användes väl allt detta af de sist församlade Ständerna? Genom en bestämd förklaring till regeringen, att nationens knappa tillgångar gjorde nödvändigt att ordna Försvarsverket inom de redan varande anslagen, hade man äfven beredt den följande riksdagen en möjlighet, att fortsätta den bana 1823 års Ständer beträdt, i det att de med 400,000 Rdr kunde nedsätta den allmänna och väsendtligen den personella bevillningen, sedan de noggrannare än förut beräknat statsinkomsterna, och ihärdigt bemödade sig att ordna utgifterna med de ägande tillgångarne. Allt detta, likarom det vackra arfyct af de förberedda besluten ti!l Indreagaoingsmakten:; afskaffande, till Ministerial-Styrelse, till Högsta Domstolens ändamålsenligare organisation, till en enkel inrikes vexelceller assignar tionsrörelse m. m., blef, på sätt jig redan antydt, tillintetgjordt. Vid sista Riksdag tycktes det till och med tillLöra en uppgjord planmessig omsorg, att förbindra tillväxten af allt det goda, hvartill fröen blifvit utsådda; cch det är af bögsta nölvändighet, att nu med rötterna upprycka det og äs, som ännu hindrar dera; uppkomst. Icke blott de fucne bebållningarns:, utan äfven de framtida öfverskotten begagnades af den vid sista Riksdag sogrande pluraliteten, för att uppfylla Regeriogens, i vårt land och under fredens lugn, dittills oerhörda fordringar. För en så kallad princip, sm likväl ytterst hvilar på en djup okuunighet och ett falskt sjelfförtrosade, förkastades den enkla Stat låneraetod, man för de då raellan Riksdagarne nödvändiga bebofven i 5 år hade så lyckligt användt. För en annan likartad grundsats, återställdes dem ovödiga betalningen af räntan, å Stat:verkets skuld till Banken, fastän denna :evare kunde fullkomligt fullgöra sina förbindelser denna ränta förutan. Efter godtycke och utan all besinning af de deremot anförde Levis, gjordes realisationen till intet, genoxa bestämmandet af ett förhållande emellan kassa och sedelstock, hvars; orimlighet nu alla Stånd insett och ersäut genom antigandet af en vida mindre proportisn, än om Janken då verkligen utvisade. Och genom en olycklig slafanda gjorde man Statsverkets granskuing efterstående i 3 å 4 år, byarigenom Rikets Ständers säkerhet om dess tillstånd och förhållanden blifvit rer inbillad äa verklig. De ofantliga anslagen man beviljade, utan allvarlig pröfoing och utan nmödiga vilkor för användandet, hafva desutom på 03s öfverflyttat nya behof, opåräknade stuiderscch, hvad värre är, lyckan af Reg-ringens tro: alt blott man i Konungens amn begär ökade skatter, bar man räti att fordra lydnad af folkets ombud. flatlaas fan. fikk ellanden ha va 4; alfa 3 färlifan