Aftonbladet – 10 september 1834, sida 1

Preste-Ståndets Plenum d. 8 Sept. Biskop Hedren väckte motion om uppfostringshjelp åt den nyvalde och nyligen aflidne Justitie-Ombudsmannen Poignants tvenne omyndiga söner. Motionen, som omfattades med allmänt deltagande, remitterades till Stats-Utskotte. Utan någon diskussion biffllos: Banko-Utskottets Betänkanden N:is 31—35. I anledning af Lag-Utskottets Betänkande N:o 111 vidblef Ståndet sitt vid Betänkandet N:o 73 fattade beslut. N:is 112— garna. Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets Betänkanden: af N:o 105 bifölls första punkten, men den andra afslogs. Ni:is 106—109 biföllos. N:is 112 och 113 lades åter på bordet. Ifrån BondeStåndet upplästes dess fattade beslut i anledning af Ekonomi Utskottets Betänkande om spärrningsanstalternes upphörande; och emedan detta till några delar afvek från Ridd. och Adelns samt PresteStåndets förut tagna beslut, så hade det Hedervärda Ståndet bifogat en inbjudning till de öfriga Stånden att förena sg i dessa beslut. Men det Högvördiga Stånde!: fann för godt att wvidblifva sitt beslut. Deremot reserverade sig likväl Prosten P. G. Svedelius, Dr Hvasser och Bissop Faxe. Fortsättning af Bonde-Ståndets Plenum den 29 Augusti. Ytterligare förekom Stats-Utskottets Bet. N:o 204, med förslag i afseende på Riksgäldskontorets behof från och med år 1835 till och med år 1839. Anders Danielsson anförde skvifiligen: Det betänkande, som nu blifvit föredraget för detta Stånd, är af måhända det största intresse, som numer kan ifrågakomma för denna Riksdag. Vi finna deri en början till den oemotståndliga sanningens framträngande, som skall visa oss de misstag, till hvilka Regering och Ständer redan gjort och ännu göra sig skyldige i frågorna angående beskattningen, statsutgiftsregleringen och realisationen. Vise nu, mine bröder, oaktadt allt hvad vi hoppades af denna Riksdag, oaktadt våra allvarliga och redliga bemödanden, att motstå styrelsens oförklarliga likgiltighet för nationens underlättande i sina skatter, oaktadt all den goda vilja, som bör tilltros den pluralitet, som beslutat realisationens verkställighet på nu faststäldt sätt, att resultatet deraf måste blifva: nödvändigheten, att med 826,000 Rdr bko årligen fylla Riksgäldskontorets behof och således med cen half million Rdr om året öka allmänna bevillningen, eller ock: att beträda statsskuldshanan. Det visar sig således vara af ytterligaste vigt, att man lyckas utfinna andra sätt, för behofyens erhållande, än de som föreslås oss af Regeringen eller af Statsoch BankoUtskottens majoriteter. Jag har ibland eder öppet uttalat mine farhågor. Början