Aftonbladet – 6 september 1834, sida 1

Senallanac, Intll dess FormyndarcEamrar ninna att inrätta:, talade Prosten Senelly Dr Björkman, Prosen P. G. Svedelius och Stenhammar. För deras upphörande åter: Biskoparne Hedren och af Wingård samt Prostarne Hallström och Mittag. Derefter anställdes votering, då ja skulle betyda bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om afskaffande af ysta förmånsrätterne, och nej, att de icie måtte afskaffas förr än Förmyndarekamrar äro inrättade. Voteringen utföll med 14 Ja mot 19 Nej. Preste-Ståndets Plenum d. 3 September. OM SPÄRRNINGEN MOT KOLERAN. Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottets Bet., angående spärrvingsanstalternas emot Koleran upphörande inom landet, föredrogs. Prostea Astrand: Detta ämne är af stor vigt i afseende på saken och på skyndsamheten, Det är att betrakta som en opinionssak. Om det vore möjligt att, gerom spärrningsanstalter vinna hvad man önskar, så skulle jag instämma i U:skotte:s beslut. Men man inser lätt, huru i landsorterne spärrningarne skola vara otillräcklige, der så många endra vägar än de stora farvägarne finnas, för att komma från ett ställe till ett abnat. Spärreingar vidtegas mot resande, men icke emot postiljoner, kurirer och audra stafetter i embetsärenden ; hvad är det då för spärrving? Min opinion är den, att alla sådana spärrnings-anrstalter äro ändamålslösa; och tillstyrker jag för min del, att Högr. Ståndet afslår Uiskottets Betänkande. Deri instöråde Dr Masselroth, Prostarne Hallbeck och Hylander. Dr Nibelius delade Prosten Åstrands åsigt, emedan det blifvit ganska tydligt ådagalagdt, alt spärrningarne uträtta ej hvad med dem afses, Men emedan det vore altför ömt att deiifrån hindra kommuner, som för sig anse dylika anstalter ändamålsenliga, så ville Talarven, att dessa ej skulle förbjudas att på sin egen bekostnad vidtaga så beskaffade spärrningar, som de finna för godt, med vilkor att de icke hinderligt ingripa i den allmänna ordningen. Div Grenanders åsigter instämde med dem, som blifvit yttrade af Prosten Åsteand och Dr Nibelius. Dr Björkman försvarade Utskottets beslut, emedan opinioren tyckes va aalitför obestämd och saken är högst ömtålig. Falaren trodde visst icke, att spirrneingarne utestänga smittan, men ansåg likväl icke rådligt eller för allmänheten tilfredsställande, att alldeles aflysa dem. Prosten Bolander instämde deri. Prosten Mittag förenade sig med Prosten Åstrand, och kunde ickt: inse, buru man kunde vilja inrätta gästgifvarsardarne till karaovtänsplatser, då inga sund-hetsanstalter vid dem äro vidtagra. Prosten Ödman ins ämde I G efve Horn; reservatior, cch ansåg räddhågan vara sjukdomens mäktigaste bundsförvandt. Man bör göra allt för att tiankilisera sinrena, och härtill äro spärrnirgarse miast tjenliga. Skall farsoten fram, så kan ingen mensklig makt hindra den, mea genom spä: rni: garnpes upphörande försvagas sjukdomens fart. Dr Engeström deiade szmma åsigt. Biskop Faxe önskade, i avledning af sinnestämningen i hans landsort, att spärrningarne måtte bibehållas. Biskop Hedren talade för deras upphä!vande, på reden anförda skäl, och vidare derföre, att genom dessa spärrningar kunde lätt alstras en sådan fuktan, att trakter stängde sig från smittade trakter, undandragande sig det erforderliga biståndet i nödens tid, cch rär omsider smittan sj riddes till dessa, skulle kanske en okristlig anda leda de förra till en alltför hård och vådlig vedergällning. Att spärrningarne icke mycket bjelpa vi-. sade talaren med följande exempel: tvenne förmögna familjer i Carlstad, som ägde hvar sitt landställe utom staden, den era på 1000 det andra på 300 alnars afstånd ifrån der, ieneslöto sig på dessa ställen, men likväl voro de de första, inom hvilka smittan yppade sig. Talaren ansåg det representationen värdigt aft, i tider af så allmän nöd, utsäga sin opinior. Härjemte ytrade talaren den önskan, att det måtte uttryckas: att Regeringen, garom en kraftig och klok inrättad Surdhetspolis, må bereda sinneras lugnande och farsotens hämmande. Häruti insämde Piosten Östberg. Dr Ruus: om Jag kunde hysa minsta kopp ora spärrningarnes nytte, så skulle jag bifalla Utskott es betänkande; men då o jag dertill ej har någoa avlednirg och å avira sidan ser Ce: deraf uppkommande allmänna oredar så kan jag cj anset än instämma deruti, att alla :pärroingar måtte upphör. På karentänsplatserna, som ail.nast äro gästgifvargårdarne, fianas ju Inga anstalter vidtegna, som försikra resanden om mat, ullväckliga bovingsrum, medikamenter och sjuk vård mom; hora lätt kanca icke då dessa karantänc4 is Aa sn