Aftonbladet – 6 september 1834, sida 1

RIESDAGSUNDERTÄTTELSER. Preste-Ståndets Plenum d. 1 Sept. Allmänna Besvärsoch Eko-omi-Utskottets Betänkande, som afstyrker upphöäfsandet af vidtagna Karantänsanstalter, lades på bordet, efter någon diskussion, emedan åtskillige Ledamöter ansågo ärerdet vara, ej allenast af den extraordinära beskaffenhet, att i grundlagen derom ingenting kunrat stadgas, och således fordra en extraordinär behandling, utan också vara sådant, som enl. 44 S Riksd. O. fordrar snar handläggning. Lag-Utskottets Betänkande N:o 108, i anledning af återremiss å Betänkandet N:o 72, blef afslaget; men Ståndet förenade sig i Hr Ceder borghs reservation, cch frångick således sitt förut fattade beslut, sedan frågan nu blifvit alldeles omarbetad. Samma Utskotts Betänkande N:o 109. — Biskop af Wingård fann ganska lämpligt, att Utskottet föreslagit större ansvar för Domare, som ej bevakar omyndigs rätt, sedan tysta förmånsrätternes upphörande är föreslaget; men talaren tviflade om Utskottets förslag var verkställbart och ändamålsenligt. Stats-Rådet Poppius avsåg Utskottets förslg innehålla både möjliga och omfjiga saker att verkställa. Domaren skulle derigerom blifva både revisor och part. Att Domaren skulle åligga infordia räkningarna och liksom en öfverförmyndare vaka öfver för myrdarnes uppfyllande af deras pligter till pupillern2s bästa, ansåg Talaren vara det riktigaste. D:r Björkman fanuv Betänkandet innehålla så många obestämdheter, ati ban önskade rent afslag derå. Visserligen skulle då frågan om tysta förmånsrätternes upphörande förfalla, emedan artagandet af detta Bet. utgör wilkoret för deras afskaffande; men detta ansåg Talaren mindre skadligt; de kurde gerna bibehållas till nästa Riksdag, då de redan varat så länge utan så alltför svåra olägenheter, och natioren finge då tid att besinga ig. Så länge förmyndaretamrar icke finnas, så är detta blott en half-mesyr Dokt. Ruus och Lindahl, samt Prostarne Stenhammar, Lignell och Bolander förenade sig i samma åsiot. På framställd proposition på bifall till Betänkandet, voro ja ceh nej så blandade, att Dr Björkman hegärde votering, som utföll med 25 ja ellev bifall och 13 nej. Dr Björkman reserverade s:g. Samma Urskotts Bejänkande N:o 110, angående Wlstyrkande af tysta förmånsrätternes afskaffanir, afslogs. För deras bi